onsdag 16 september 2009

Från anka till groda


I måndags började serien Svenska hemmafruar i Hollywood på trean. En underbar serie om tre blonda svenska bimbos som har lyckats over-there.

Värst av dem
alla är Anna Anka, en skånska som gift sig med musiklegenden Paul Anka. I dag har hon skrivit på Newsmill om hur hon tycker synd om alla svenskor som måste bo kvar i Jantelandet Sverige och att hon vill bli en förebild för svenska kvinnor.

Men dessvärre är
hon full utav grodor. Min 16-åriga dotter och jag vek oss dubbla av garv över hennes minst sagt märkliga attityd till livet.
Anna Anka tror att alla är avundsjuka på hennes liv men hon verkar leva ett ousägligt trist och ensamt liv, trots man och barn. Hon beklagar sig över att hon måste träffa sin mans fans, hon ser ned på dem för att de avgudar honom. Hon spyr elakheter och svordomar runt sig hela tiden samtidigt som hon smäller av ett bländande vitt leende. Hon är en riktigt egenkär psykopat. Och vi älskar henne för det.

I artikeln i Newsmill staplar hon fördomarna på hög:

Floskel #1: "Amerikanska män uppskattar däremot sin fru, de är väldigt romantiska. De skriver lappar, ringer och lämnar kärleksmeddelanden på telefonen. Sådant gör aldrig svenska män."

Jo, min svenske man gör faktiskt det, märkligt. Jag visste inte att han är amerikan.


Floskel #2:
"Det var så skönt att komma till ett land där män vet hur man beter sig mot en kvinna. Här tar männen hand om allt det ekonomiska, allt annat är en förolämpning mot både kvinnan och mannen i förhållandet."

Jag skulle bli mycket förolämpad om jag inte fick hålla i min egen ekonomi.

Floskel #3: "Sedan har vi papporna. Svenska pappor är tragiska med sina blöjbyten och sin jämställdhet. En riktig amerikansk man får panik om han är ensam med barnet i mer än 20 minuter. Amerikanska pappor lagar inte mat och stryker inte, de jobbar och försörjer sina familjer."

Jag är övertygad om att både pappor och barn blir lyckligare av att de känner varandra sedan barnet är litet. Om de har en god relation är risken betydligt mindre att barnet blir deprimerat eller börja missbruka som vuxen. Det finns inget som heter kvalitetstid. Det är en myt. Barn vill ha kvantitet, det vill säga mycket tid tillsammans med sina föräldrar. Anna borde veta, hon är själv adopterad och växte upp i en styvfamilj som hon inte älskade. Daa!

Floskel #4:"Och för en kvinna finns det bara fördelar med äldre män. Jag har varit med många unga killar. Det funkade inte. Äldre män har erfarenhet och tar beslut på ett helt annat sätt. Paul är som en mentor för mig. Han finns där för att skydda mig och ta hand om mig. Fördelen med Paul är att han vet vem han är som person och som man. Sånt förstår amerikanska kvinnor. Här håller inte mammorna på och tjatar på sina döttrar om utbildning och om att gå till college, utan om att hitta en idrottskille eller en kändis! Är det inte underbart?"

Jag skulle bli aldrig i livet tvinga min dotter att ge upp ett självständigt liv för att gifta sig rikt. Hellre ska hon bli rik på egna värderingar, egen självkänsla och egna meriter.

Jag måste stoppa nu, innan det blir för mycket. Vi kommer absolut fortsätta se på serien för den är en bra skola i hur jag inte vill att min dotter ska vara. Här gäller det att mota de reaktionära åsikterna i grind.

3 kommentarer:

Ann Ljungberg sa...

Bra Ingela!
Jag har dessutom träffat en och annan amerikansk man (och mamma) som inte följer ankans mönster :-)

Erika sa...

Mycket bra skrivet, Ingela!

Ingela Hjulfors Berg sa...

Ja, det finns massor av normala amerikaner också. Jag har också träffat dem. Men jag kunde liksom inte hålla mig från att morra högt i dag. Säkert ett PR-trick men vad fan...

Gadgeten innehöll ett fel