tisdag 30 november 2010

Snön ligger vit på taken endast iPad-entusiaster är vakna....

Lite hänryckt blev jag nog allt när jag såg att Media Markt släppte iPad i natt. Först tänkte jag strunta i det, men när dottern och sönerna sa att de vill hänga med till lanseringen så for vi i gemensam trupp till teknikpalatset mitt i natten trots bister kyla. Det var minst minus 20 ute och gatorna låg ödsliga när vi stormade fram i vintermörkret.

Ingen större kö, men absolut några entusiaster, bland annat vår IT-ansvarige på Informatik. Han stod och köade bakom mig. Han liksom jag tyckte det var lite skämmigt, vi tänkte att om media hade varit där så hade vi gått hem. Men det var ingen rusning från media heller.

Hur som haver så har vi bärgat en blänkande soffdator till jul. Än så länge har jag bara laddat ned en app- Spotify. Musik ska ju byggas ut av glädje...


söndag 28 november 2010

Ge bort Facebookminnen i julklapp

Många är det som funderar över vad man kan göra med alla sina Facebook-minnen. Franska telekombolaget Bouygues Télécom, gav i uppdrag till reklambyrån DDB Paris att skapa en applikation som gör det möjligt att spara ned minnen från tio vänner på Facebook och från något särskilt tillfälle som bröllop, dop med mera och samla allt i en bok.

Layouten är också helt i Facebooks anda, blått och vitt. Telekombolaget fick 15 000 vänner på Facebook och på bara någon timme var de första 1 000 facebookböckerna slut. Kanske något att ge i julklapp?

Eller är det är här framtidens kondoleansböcker?

When Facebook becomes a book from Siavosh Zabeti on Vimeo.

Avloppsrörsmusiker- en youtubesuccé



Här ser ni nästa Youtubesuccé. En ung kille i USA har byggt sig en plastmarimba av avloppsrör och har blivit en virtuos på instrumentet. Helhäftigt! Vill ha!!

lördag 27 november 2010

Varför tas inte kvinnor på allvar i IT-världen?

Det blev en intressant diskussion på webben i förra veckan när SIME media momentum awards jury visade sig ha enbart 18 män i juryn. Det uppmärksammades bland annat av Dagens Media och väckte en genusdebatt om varför de inte hade lyckats hitta intressanta kvinnor som sysslar med Internet, digitala affärer och media.

Geekgirls är ett bra exempel på tjejer som verkligen försöker jobba med att sudda ut den ojämlikheten och skapa event för både tjejer och killar som gillar teknik och sociala medier. Men de blev nog aldrig tillfrågade att ingå i SIME-juryn.

Vis av debatten har nu vd:n Christoffer Granfelt på SIME gjort en pudel men kunde samtidigt inte hålla sig från att kommentera att nämna att det ironiskt nog var en kvinna som ansvarade för tillsättningen av juryn.

En ytterst överflödig kommentar i sammanhanget. Kvinnor är inte av naturen feminister. Att tänka genus och mångfald är ett par glasögon som alla bör ta på sig ofta. Rättviseförmedlingen är ett bra exempel på det. De jobbar framgångsrikt med att bredda utbudet av både kvinnor, män och invandrare som föreläsare, artister, programledare med mera i samhället.

Hur som helst så vill SIME ha in namn på duktiga kvinnor till SIME 2011, vad nu det epitetet innebär? Det räcker tydligen inte bara med att de kan sitt område och är intressanta, de ska vara duktiga också. Inget fake-it-till- you-make-it här inte.

Genusdebatten i IKT-världen är viktig för att unga tjejer överhuvudtaget ska vilja utbilda sig till systemvetare, datavetare, IT-konsulter, interaktionsdesigners med mera i framtiden. Ingen bransch mår bra av att vara alltför enkönad.

Jag hade nyligen nöjet att få delta när Informatikforskaren Christina Mörtberg, numera knuten till Linnéuniversitetet och Oslo universitet, firade sin 60 årsdag på Umeå universitet. Forskarkollegor och studenter från när och fjärran kom och hedrade henne. Gemensamt har de skrivit var sitt kapitel i antologin "Travelling Thoughtfulness- feminist technoscience stories" kring ämnet genus och teknik, ett av hennes forskningsområde sedan minst 2o år tillbaka.
- Det är inte tjejerna som är problemet utan hur utbildningarna utformas. Att programmera behöver inte vara tråkigt. Det är snarare ett fantastiskt kreativt arbete att testa att nya program löper igenom. När det funkar är det en stor lycka. Det handlar mer om intresse för ämnet än kön, menar hon.

När tidningen Wired ( med 80 procent manliga läsare) prydde sitt senaste omslag med en kvinnlig klyfta på första sidan så bröt teknikprofessor Cindy Royal i Texas med tidningen. I en offentlig och eminent blogpost förklarade hon varför och den fick ekon i bloggar och nyhetssajter i hela världen. Bland annat ondgjorde hon sig över att tidningen så sällan har framgångsrika kvinnor från IKT-världen på första sidan. Senast det skedde var med performanceartisten Laurie Andersson 1994 och forskaren Sherry Turkle 1996.

Chefredaktören Chris Anderson bad henne om ursäkt i ett mejl och lovade att ha en diskussion om hur de ska lyfta fram kvinnor mer i tidningen. Redaktören Nancy Miller, ja, en kvinna, försvarar omslaget i en chatt på Poynter med Cindy Royal.
Omslaget var ett medvetet val eftersom det handlade om industrin kring bröstrekonstruktion efter till exempel bröstcancer. Miller svarade:

"I think the cover image is strong, beautiful, anatomically accurate, and pretty bad ass."

Syftet var vällovligt men det tar ändå inte bort det som Cindy Royal främst vill lyfta fram:

" There are women in tech, doing important things. Their contributions aren't being recognized. I want my female students to feel like Wired is for them, not just the boys."
När ska branschen förstå att det gäller att göra sig intressant för kvinnor också och ska kvinnor också få vara en del av dagens och morgondagens vinnare?



söndag 14 november 2010

Mina föräldrarsdag



Egentligen är det ju Fars dag. Mymlan skriver fint om sin pappa. Men jag tänker på er båda i dag. Om någon vecka är det sex år sedan mamma gick bort och du pappa, du smet iväg ett år tidigare.
Ni hade det ganska kämpigt ihop, strävade, drömde om en bättre framtid i Sverige. Ni lämnade era finlandssvenska rötter i Österbotten och tog färjan över i början av 50-talet. För att sedan ha en fot på varje sida om viken, som de säger om Kvarken på andra sidan. Du Pappa, försökte flytta tillbaka men det blev nog aldrig detsamma.

Det var dyrt att få inresevisum på den tiden, över 25 000 finska mark. Vet inte hur mycket det är i dag. Men det var mycket. Mamma, du sålde din strandtomt vid havet med västkustläge för att komma hit. Vilket jag bannade dig för senare. Fast på den tiden ville ju ingen bo så nära havet. Det var ju bara fattiga fiskare som bodde där som vår skärgårdssläkt.
Uppoffringar. Förändringar. Längtan.

Ni var som de flesta ungdomar men ni vågade lite extra, ni utmanade livet.
Jag älskar den här bilden på er. Ni är nyförlovade på mammas födelsedag första maj 1950 i Vasa, Finland. Mamma ser så där fnittrigt nykär ut och du lägger armen ömt om hennes axlar. Det hade varit fint om ni hade fortsatt så tillsammans. Men livet, ja, det där oberäkneliga livet med uppoffringar, förändringar och längtan bort var starkare.

Men vi glömmer det för en stund. Den där dagen på den där trappan i solen, i Vasa, i maj, då var ni lyckliga. Det vet jag.
Kram på er. Jag saknar er.

Inlägg som kanske ger lite mer:

En liten bibelbetraktelse
Pappa kom hem
Kurt West har blivit hemkallad

måndag 8 november 2010

Dags att göra slut med Boxer Robert?

I helgen debatterades det för fullt på den sociala webben om Boxers okänsla för att inte säga upp ett abonnemang för en familj vars hus brunnit upp.
Canal Digitals kampanj kanske är ett svar för alla de som uttryckte sin ilska över företaget.

söndag 7 november 2010

En tsunami i sociala medier

I går läste jagChristina Stiellis blogg om hennes väninna vars hus brunnit ned på grund av ett elfel i en eluppvärmd filt. Kvinnan är nu tillsammans med sina två barn tvingade att bo på hotell tills de kan få sitt hus återuppbyggt.
Kvinnan kontaktade försäkringsbolaget som rådde henne att säga upp all sophämtning, telefonabonnemang och sitt Boxerabbonemang för tv:n. Digital boxen finns nämligen inte mer.

Alla instanser var mycket lyhörda men inte Boxer. De vägrade. Med hänvisning till att hon har tecknat det STORA abonnemanget till slutet av april, med lite god vilja kunde de säga upp hennes avtal till slutet av januari.
Trots att hon vädjar att de ska förstå att de inte längre bor i huset och att digital boxen är borta så vill de inte stänga ned abonnemanget. Det skulle de aldrig ha sagt.

Under gårdagen stormade det hett kring Boxers tilltag på den sociala webben. Stiellis blogginlägg spreds som en tsunami.

Kommentarerna på hennes blogg om Boxer var inte nådiga:

"Boxer borde för fan skämma ögonen ur sig"
"Men herregud?! Jag ska säga upp mitt avtal och berätta för dem varför. Hoppas många gör det."
"Jag har inte Boxer och detta medför att jag aldrig tänker bli kund där heller. He-re-gud! Värsta robotfolket."

Undrar hur Boxer känner sig nu? De som lär ha Sveriges nöjdaste kunder?



Till slut kommenterade Boxers kundtjänst på Stiellis blogg:



Expressen märkte hur alla flöden på nätet svämmade över av Boxer inlägg och snart kommer det en artikel om väninnans situation och förhoppningsvis en vettig kommentar från Boxer.

Sociala webben är en maktfaktor. En enorm maktfaktor som kan fälla ett företags varumärke på en grisblink. Det är både bra och läskigt. Det som är bra att är att människor reagerar snabbt och sprider sin ilska viralt för att påverka ett företag att förstå att de har fattat ett felaktigt och i det här fallet ett omänskligt beslut. Det som är läskigt är att det går så fort och det är svårt att verifiera om historien är sann eller inte. Människor reagerar emotionellt i sociala webben. Det är en av anledningarna till att det går så fort. Vi tar snabbt ställning för eller emot ett företag.

Och det är inte så viktigt hur många som följer en på Twitter, även få följare kan sprida ett otrevligt budskap vidare till hundratusentals vilket amerikanska fastighetsbolaget Horizon i Chicago bittert fick erfara. En av deras hyresgäster kommenterade på twitter att det fanns mögel i hennes lägenhet som de inte gjorde något åt. De kontrade då med att stämma henne för 50 000 dollar för de ansåg att hon förstörde deras goda rykte. Den stämningen förstörde definitivt deras goda rykte. Dagen efter var historien en av de mest debatterade historierna på Twitter, så kallad Trending Topic.

Som sagt företag ska passa sig för att skapa en social medie tsunami. Det kanske först ser ut som ett ofarligt inlägg men snart så sköljer den stora vågen in och krossar allt i sin väg.

Vad ska då ett företag göra i en sådan här situation?

• Tro inte att det går att bemästra en situation på ett traditionellt sätt. Ut på nätet snabbt och delta i debatten.
• Svara hövligt och lova förbättringar i era rutiner.
• Fråga vad kunderna vill ha, för en dialog med dem.

Det går inte att negligera den sociala webben. Det är den fjärde statsmakten som ständigt växer. Alla har en röst på nätet och den kan väga tungt. Glöm inte det.

Relaterade länkar:

Boxer - nej tack!
Men herregud!
Skit på dig, Boxerrobert!
Älskade Internet

Bild: http://www.flickr.com/photos/clearlyambiguous/29529587/in/photostream/

torsdag 4 november 2010

Papperssortera med Oskar Linnros


Pappersinsamling är sexigt. Nu blir det ännu sexigare när artisten Oskar Linnros engagerar sig i Papperskretsen och säljer en designad papperskasse för att förmå fler att samla papper. Bakom kampanjen står pappersindustrin med flera. Riktigt snyggt faktiskt.

obvalue="http://www.papperskretsen.se/blogg/oskar_linnros_recycled.swf">

tisdag 2 november 2010

Hur få fler "gillare" till sin Facebooksida?

Facebook har gått från att vara ett socialt nätverk för studenter på universitet och college i USA till att bli ett världsomspännande nätverk för en halv miljard användare.

Sedan ett par år är det möjligt som företag eller organisation att ha en såkallad gilla-sida där ens gillare kan följa varumärket genom att vara delaktig och kommentera, bli inbjuden till event och lägga upp bilder med mera.

Men vad är det som gör att vissa sidor drar fler "gillare" än andra? Vad har de för framgångsrecept? Det var något som Social Media Club Umeå diskuterade på senaste lunchen 29 oktober på Plaza.

Tre sidor granskades:

Kulturtanten - den drivs av klädskaparen Gudrun Sjödén och lockar över 11 000 gillare. Hon skickade förr ut cirka 5 000 nyhetsbrev men när hon startade sin gilla-sida så upptäckte hon att kommunikationen i Facebook var mycket mer givande. Hon säljer inte sina produkter via Facebook utan laddar upp bilder, pratar med sina gillare och bjuder på sina personliga reflektioner. Det är viktigt att vara personlig för att lyckas i Facebook, menar hon.

Detta tyckte SMC UMEÅ:
Hennes namn på sidan är bra för det visar på att hon har självdistans, hon driver lite med sin egen självbild. Hon försöker inte sälja på oss sitt varumärke - Gudrun Sjödén. Vi förstår att hon försöker sälja kläder till oss indirekt och det köper vi.

Reggaebusschauffören - Det är okänt vem som ligger bakom sidan, men den är väldigt populär med över 14 000 gillare som skriver ofta om Reggaebusschauffören som kör lokalbuss i Umeå och spelar, ja, just det reggaemusik. Han har blivit en riktig kändis i hela Sverige.

Detta tyckte SMC Umeå :
I början ville alla följa honom för det kändes lite exklusivt att ingå i hans anhängarskara men nu när det är så många är det inte lika häftigt. Men om man jämför hans sida med Hållbart resande i Umeåregionen som endast har 36 anhängare så gör han nog mer nytta för att få umebor att lämna bilen hemma och ta bussen. Alternativet för att locka umeborna att gilla en sida om hållbart resande skulle annars kunna vara att ha ett klatschigt namn som : Ta bussen, din lata jävel!

Rättviseförmedingen- Rättviseförmedlingen (RÄF) hjälper projekt, företag och medier att hitta alternativ ifrån underrepresenterade grupper. De vill korrigera skevheter och verka för en rättvis representation i ett jämlikt samhälle. Förmedlar föreläsare, experter med mera. De har över 20 000 gillare.

Detta tyckte SMC Umeå:
Det är lätt att gilla deras uppdrag, som gillare har man möjlighet att påverka samhällsutvecklingen via Rättviseförmedlingen. Det känns viktigt och bra att vara med, något att visa upp för sina vänner att man gillar. Den bygger på äkta gräsrotsengagemang.

Andra sidor som lyftes fram som goda exempel var Rosa bandet som kampanjar mot bröstcancer med bland annat tävlingar och Bokcafé Pilgatan ett litet mysigt och nära bokcafé i Umeå som berättar om sina författaraftnar.
Vi som vill ha en rockbåt på Stena från Gbg är en gilla-sida i Göteborgsområdet som fick över 7 000 anhängare och där Stena Line lyssnade och fixade en rockbåt till Tyskland i höstas med massor av glada hårdrockare som spred både bilder och historier på Facebook efteråt.
Sjöräddningssällskapet med över 26 000 gillare är Annika Mossings favorit. Hon är själv seglare och följer hängivet denna sida.

- Alla gillar deras uppdrag att rädda människor i sjönöd. De statusuppdaterar ofta vad som händer ute på sjöräddningsuppdragen. Många följer dramat på nätet på sina kontor och när de har lyckats rädda någon så klickar massor av folk på gilla-knappen. Ibland händer det även att de som har blivit räddade går in och tackar i loggen efteråt. Det känns tryggt att vara med i deras gilla-sida, tycker Annika Mossing.

Andra funderingar som dryftades:

Varför finns det ingen funktion som berättar om någon lämnar ens gilla-sida? Vore bra för att kunna fråga dem varför de inte vill vara med längre.
Det är viktigt att ha en personlig koppling till sidan för att man ska gilla den.
Ibland är det problematiskt att måsta gilla en sida för att kunna ta del av deras logginlägg, menade Christoffer Larsson som jobbar på vk.se och syftade bland annat på Sverigedemokraternas gilla-sida på Facebook som drar över 40 000 gillare.
- Vi hade tidigare det problemet när våra läsare var tvungna att klicka i "gilla" för att sprida en artikel vidare på Facebook och där innehållet kunde handla om en tragisk bilolycka. Det är ändrat till att rekommendera numera, säger Christoffer Larsson.

Nästa träff blir afterwork onsdag 29 november på Scharinska. Gå med i vår gilla-sida för att hänga med i diskussionerna kring sociala webben i Umeå och bli inbjuden till våra evenemang som är gratis.

Relaterade länkar:



Bilden: Linnéa Olsén från SMC Umeå poserar snyggt med sin gilla-tröja!




Happy Halloween!


Kul mattelärare som gör något helt oväntat för sina studenter på Halloween på Biola University.