tisdag 13 juli 2010

Couchsurfer #3- Xavier Boinet, France

"Ah...comme c´est jolie la Finlande et la Suède!" ( Åh, vad det är vackert i Finland och Sverige)

Sedan första april i år har Xavier Boinet, 21 år, från Montpellier i Frankrike varit på resande fot. Och då menar jag verkligen på resande fot. Han började nämligen med att först knata från Centralmassivet i Frankrike till München. En liten nätt sträcka på 1500 km. Det tog honom ungefär 40 dagar med bara nattvila. Där bytte han till cykel för att fortsätta mot Nordkap via Tjeckien, Polen, Sverige, Finland och Sverige igen. Över 20 couchsurfingnätter har han bakom sig. Läs mer om couchsurfing här.

I söndags kväll anlände han från Vasa till Umeå med färjan, mitt i VM-finalen, och stannade hos oss i två nätter. En trevlig och gänglig fransman som har fått mig att jobba än mer på franskan dessa dagar. Han kunde nämligen väldigt lite engelska sedan är det ju bra för mig att få öva också.

Jag hjälpte honom med att hitta en karta över Norra Norrland med tillräckligt låg skala så att de minsta vägarna syns. Han hade lite svårt att förstå att det kan bli väldigt ödsligt norrut. Jag rådde honom att cykla på inte alltför små vägar, med tanke på mattillgång och annat.

"Men här finns det ju fullt av byar?!" sa han och pekade på en rad små byar norr om Bastuträsk i Västerbotten.

"Jo, helt sant! Det finns ett namn på platsen men var inte så säker på att det bor någon där." sa jag och log.

"Mmmm..." sa han och tomstirrade på kartan. " Det blir bra. Jag gillar inte turistorter. Dessutom är det säkert vackert där."

I morse trampade han iväg med trikoloren fladdrande på styret mot Botsmark-Bastuträsk-Arvidsjaur-Jokkmokk-Karesuando-Kautokeino-Nordkap. Sedan när han har nått sitt mål, om cirka två veckor, ska han cykla hem via Norge tillbaka till Frankrike.
Det känns inte så långsökt att förstå att han vill jobba som Nationalparksföreståndare om några år och på bröstet kommer han då kanske ha en liten pin med symbolen för Umeå kulturhuvudstad 2014.

Bildsvep från rundvandring i Kultur-Umeå:



Lika som bär? Xavier och The Standingman på Rådhustorget, Umeå.



Ditåt ligger Finland! Xavier och den pekande handen i Ume älv är överens.

Kulturknutte. Nu kan Xavier guida i Umeå Capital of Culture 2014 också.

Skäms du för ditt digitala liv?

"Jaha, ligger vi ute på nätet nu? Har du riggat en webbkamera över midsommarfesten?" undrade en gammal vän som är hyfsat analog, förutom lite Facebookande. Detta sa hon precis när vi hade samlats till bords för att avnjuta sillen.
Alla skrattade och öste på med lite fler skämt om min nätnärvaro, som jag har förträngt i dagsläget.

Kanske var det i protest som maken därför släpade fram min gamla vevgrammofon från Viborg, Ryssland och alla våra stenkakor med bland annat Delta Rythm Boys som sjunger Flickorna i Småland på svenska. Inte Spotify i min bärbara mac. Nej, en analog bärbar grammofon från 30-talet.

Den digitala kritiken mojnade. Åtminstone tillfälligt. Jag bryr mig egentligen inte så ofta om den. Den poppar nämligen upp mest hela tiden och skulle jag bry mig så skulle jag ju få vara arg jämt. Det går ju inte.

Mitt liv på nätet är nästan sammanflätat med mitt personliga DNA. Nej, skämt och sido, jag vill bara poängtera att mitt digitala liv är lika verkligt som att gå och handla på ICA, besöka puben, gå ut med hunden, umgås med familjen med mera. Det är bara ännu en social sfär bland alla andra.

Men skillnaden mot att gå att handla och att fippla på min iPhone för att följa diskussioner i bubblan på Twitter, Facebook eller bloggar är att det är något som man får driva med. Men om jag däremot skulle gå och handla mat stup i kvarten så skulle ingen kommentera det.

Jag vägrar skämmas över mitt digitala liv. Varför ska jag göra det? Varför är det skämmigt att uppdatera sig på nätet? Varför anses det som ett bortkastat liv?

Jag har varit aktiv på nätet sedan mitten av 90-talet. Många människor har jag träffat via nätet. Och jag har haft många trevliga stunder på nätet i min jakt på ny kunskap.
För att inte tala om alla värdefulla jobbkontakter som nätet har gett mig. Nätet är faktiskt mycket av avkoppling för mig.

Tro det eller ej, men sociala medier gör ju faktiskt att vi träffas mer. I sommar ska jag och många med mig till exempel på SSWC- Sweden Social Web Camp på Tjärö och i höst drar vi igång med Tweetup Västerbotten och dessförinnan var det Social Media Luncher på Norrlandsoperan.

För många är det lika illa att vara digitalt aktiv som att vara aktiv nykterist. Hur många gånger får inte nykterister förklara sitt beteende i Sverige och höra: "Drick ett glas vin, bara för mig!"

Handlar det om man gör sig mer synlig för en större allmänhet? Vad beror kritiken på? Vad har du för erfarenheter?


Relaterade länkar:

DN: Svenskarna mindre ensamma på nätet

Gadgeten innehöll ett fel