onsdag 13 oktober 2010

Sociala medier allt viktigare i mediemixen

Jag har nog aldrig legat sååå rätt i tiden som nu i min karriär, social mediestrateg, webbredaktör och kommunikatör i en och samma person. Detta enligt en undersökning som Sveriges annonsörer har låtit göra tillsammans med Novus enligt Medievärlden.

Inte så konstigt då att institutionen för Kultur och medievetenskaper på Umeå universitet högg mig när jag sökte en halvtidstjänst hos dem, börjar första november. Det ska bli kul.

Dessa marknadsföringstrender är viktigast att ta till sig nu enligt Sveriges annonsörer.

1. Sociala medier, 62 %
2. Avkastning på marknadsinvesteringar, 50 %
3. Varumärkespositionering, 40 %
4. Kundnöjdhet, 39 %
5. CSR (Corporate Social Responsibility), 34 %
6. SEO (Search Engine Optimization), 30 %
7. Word of mouth, 23 %
8. Marknadsföring i mobila enheter, 23 %
9. Miljömarknadsföring, 16 %
10. Lojalitetsprogram, 16 %
11. Branding, 14 %
12. Rörlig bild, 12 %
13. Segmentering, 11 %
14. Annat, 3 %
(Flera svar möjliga. Procentsiffran anger andel företag som har valt svarsalternativet.)

Samt vilken kompetens marknadsavdelningarna behöver rekrytera framöver:

1. Webbkommunikatör, 30 %
2. Kommunikatör sociala medier, 27 %
3. Strateg sociala medier, 22 %
4. Onlinemarknadsförare, 16 %
5. Grafisk kommunikatör/producent, 13 %
6. Omvärldsbevakare/planner, 12 %
7. Webbutvecklare, 11 %
8. Webbanalytiker, 10 %
9. Pressansvarig, 8 %
10. Vet inte, 14 %
11. Annat, 10 %

Det är intressant att notera hur ointressant det verkar vara att kommunicera med pressen,först på nioende plats kommer en pressansvarig värd att rekrytera.

Rädsla gör oss likgiltiga


En liten bok om ondska av Ann Heberlein. Jag köpte den signerad av henne på bokmässan i Göteborg nyligen.

Jag har värjt mig mot den ett tag. Den är liten och svart med silvertext på framsidan. Stilren i all sin enkelhet.
Obläddrad har den legat på mitt nattduksbord bland alla andra litteratursamlingar som träningstidningar, facklitteratur och Bibeln. Tagit plats utan att riktigt synas.
I går tog jag upp den och läste baksidestexten där författarinnan ifrågasätter varför människor är så likgiltiga över ondskan i världen.

Ja, just likgiltigheten för allt vidrigt som sker i vår omvärld får mig äntligen att ta steget att börja läsa hennes bok. Jag känner fortfarande marken gunga under mig efter att ha läst om 21-åringen i Järna som tog sitt liv framför en webbkamera i nätforumet Flashback utan att någon riktigt förstod allvaret i hans uppsåt.

Eva Ikonomidis Svedmark, informatikforskare, följer just den här typen av diskussioner om självmord på nätet, hon blev intervjuad i Aktuellt i går. (Hon är på samma institution som jag.)
Hon följde diskussionen på Flashback efteråt och berättade för mig att det flesta förstod nog inte allvaret i situationen, de trodde det inte var på riktigt. Visst fanns det de som försökte hejda honom men även de som pushade killen att ta sitt liv. Men de allra flesta var helt likgiltiga, berättade hon.
Det är just det, likgiltighet är den mest ondskefulla akten av alla, tycker jag. Att inte bry sig, att vägra ta in vad som sker.

Ann Heberlein funderar varför vi stänger av mentalt när något ondskefullt sker i vår omgivning, varför så många blir likgiltiga. Hennes svar är enkelt; rädsla. Det är rädslan över att förlora kontrollen över vår tillvaro, vår familj, våra drömmar, vår trygghet som gör oss likgiltiga inför ondskan. Vi vill inte bli drabbade av den.
Jag känner bara sorg.


Relaterat innehåll:
Ett kapitel i boken En liten bok om ondska av Ann Heberlein

Se intervju med Eva Ikonomidis Svedmark på SVT-play: "Man kan fundera en del på vår etik och moral"

Självmord på nätet - Elza Dunkels
Gadgeten innehöll ett fel