Joakim Jardenberg på Mindpark har kommit ut som piratpartist. Han med flera uppmanar på den nystartad sajten piratpartister.se att fler ska gå med i partiet och rösta i EU-valet 7 juni.
Flera namnkunniga journalister, pr-konsulter, författare, socialmedia strateger, IT-utvecklare med flera har engagerat sig. Sedan 17 april har medlemsantalet ökat till över 40 000 medlemmar. En tydlig missnöjesyttring mot Pirate Bay-domen.
Jag har inga planer att komma ut som piratpartist men jag delar deras idéer om att värna om yttrandefriheten och den personliga integriteten på nätet, det är en oerhört viktig fråga för nätets framtid som flera av Europas ledare vill inskränka. Så jag säger: Alle man till däck!
söndag 26 april 2009
lördag 25 april 2009
Vigselringarna på igen...
Igår hämtade jag ut mina vigselringar från guldsmeden. De har jag inte burit på sju år. En augustidag 2001, så stod jag nämligen och vinglade osäkert på en stege. I ena handen höll jag en vit färgburk, i den andra en anstrykare. Sommarstuguväggens allra sista fläck, strax under taknocken, skulle väck. Då hände det. Pang!
Plötsligt rasade stegen ned för väggen och jag med den. Handleden såg ut som ett "s" och själv så var jag indränkt i vit färg. Det blev ilfart till akuten.
Det var ingen vacker syn. Sjuksystrarna fick börja med att tvätta bort all färg med lacknafta och vigselringarna sågades itu.
Läkaren kommenterade roat den vita färgen: " Om du inte hade haft så mycket färg på dig så hade jag trott att du hade blivit misshandlad!"
Jag kände mig misshandlad. Det tog närmare två månader att få styrsel på handleden igen.
Ringarna förvarades i en ask i avvaktan på att repareras.
I går kom de åter på fingret, som nya, blanka och fina. Efter sju svåra år. Det stämmer faktiskt. Det känns som en ny tid har börjat i vårt snart 16-åriga äktenskap.
Prästen Elisabeth Arborelius har skrivit en avhandling om synen på kyrkan. Hon skriver i ett debattinlägg i DN att människor vill kunna välja bort präster som saknar talang för dop, vigslar och begravningar. Däremot så tycker präster i Stockholms stift att en riktig prästs främsta uppgift är att föra ut det kristna budskapet, inte vara till allmänhetens tjänst. Om kyrkan inte ger människor möjlighet att välja finns risken att allt fler väljer bort den, menar hon.
Avhandlingen fick mig att minnas vår vigselförättare. En erfaren och karismatisk kyrkoherde emeritus, där minnet sviktade betänkligt. In i det sista försökte jag byta ut honom mot någon annan, men icke.
På den stora dagen, framme vid altaret, besannades mina farhågor. Han tittar nervöst på sitt armbandsur flera gånger och viskar till oss: "Jag ska vara på ett annat bröllop klockan 3, så nu försöker vi få detta överstökat."
Vi tittar tyst på varandra och biter ihop. När min blivande make repeterar prästens ord: Jag...K...tager..I till äkta maka, så vänder sig prästen mot mig och säger: " Jaha, och detsamma gäller för dig!"
Jag blir alldeles paff och svarar: "ja!"
Bak i kyrkan hör jag hur våra släktingar och vänner kämpar med skrattet. Jag var inte lika road, som ni förstår.
Hur som helst, jag hade gärna velat kunna välja präst i det läget. Han var rejält stressad med begynnande demens. Om kyrkans präster vill att vi ska ta det kristna budskapet på allvar så borde de även respektera att vi inte söker oss till kyrkan enbart av tradition, utan för att vi anser att vigselakten är ett avgörande steg i livet. Om inte kyrkan är viktig så väljer nog de flesta femminutersversionen på kommunkontoret.
Fast den har vi också gjort, vi har nämligen två vigselringar. Men den historien berättar jag någon annan gång.
I dag skrattar vi åt händelsen, hela bröllopsdagen kantades av fler konstiga händelser som tagna ur en Norénpjäs, precis som livet självt, eller berodde det på den virrige kyrkoherden?
Plötsligt rasade stegen ned för väggen och jag med den. Handleden såg ut som ett "s" och själv så var jag indränkt i vit färg. Det blev ilfart till akuten.
Det var ingen vacker syn. Sjuksystrarna fick börja med att tvätta bort all färg med lacknafta och vigselringarna sågades itu.
Läkaren kommenterade roat den vita färgen: " Om du inte hade haft så mycket färg på dig så hade jag trott att du hade blivit misshandlad!"
Jag kände mig misshandlad. Det tog närmare två månader att få styrsel på handleden igen.
Ringarna förvarades i en ask i avvaktan på att repareras.
I går kom de åter på fingret, som nya, blanka och fina. Efter sju svåra år. Det stämmer faktiskt. Det känns som en ny tid har börjat i vårt snart 16-åriga äktenskap.
Prästen Elisabeth Arborelius har skrivit en avhandling om synen på kyrkan. Hon skriver i ett debattinlägg i DN att människor vill kunna välja bort präster som saknar talang för dop, vigslar och begravningar. Däremot så tycker präster i Stockholms stift att en riktig prästs främsta uppgift är att föra ut det kristna budskapet, inte vara till allmänhetens tjänst. Om kyrkan inte ger människor möjlighet att välja finns risken att allt fler väljer bort den, menar hon.
Avhandlingen fick mig att minnas vår vigselförättare. En erfaren och karismatisk kyrkoherde emeritus, där minnet sviktade betänkligt. In i det sista försökte jag byta ut honom mot någon annan, men icke.
På den stora dagen, framme vid altaret, besannades mina farhågor. Han tittar nervöst på sitt armbandsur flera gånger och viskar till oss: "Jag ska vara på ett annat bröllop klockan 3, så nu försöker vi få detta överstökat."
Vi tittar tyst på varandra och biter ihop. När min blivande make repeterar prästens ord: Jag...K...tager..I till äkta maka, så vänder sig prästen mot mig och säger: " Jaha, och detsamma gäller för dig!"
Jag blir alldeles paff och svarar: "ja!"
Bak i kyrkan hör jag hur våra släktingar och vänner kämpar med skrattet. Jag var inte lika road, som ni förstår.
Hur som helst, jag hade gärna velat kunna välja präst i det läget. Han var rejält stressad med begynnande demens. Om kyrkans präster vill att vi ska ta det kristna budskapet på allvar så borde de även respektera att vi inte söker oss till kyrkan enbart av tradition, utan för att vi anser att vigselakten är ett avgörande steg i livet. Om inte kyrkan är viktig så väljer nog de flesta femminutersversionen på kommunkontoret.
Fast den har vi också gjort, vi har nämligen två vigselringar. Men den historien berättar jag någon annan gång.
I dag skrattar vi åt händelsen, hela bröllopsdagen kantades av fler konstiga händelser som tagna ur en Norénpjäs, precis som livet självt, eller berodde det på den virrige kyrkoherden?
Vägen, sanningen och livet
Jag vet inte vad det är med mig, men mina ögon tåras ofta när jag tänker på Jesus. Jag tror det beror på ödmjukhet, hur jag berörs på djupet.
I dag inspirerades jag av Underbara Claras blogginlägg om herdepsalmen. Den säger allt.
Herren är min herde, ingenting skall fattas mig.
Han för mig i vall på gröna ängar,
han låter mig vila vid lugna vatten.
Han ger mig ny kraft och leder mig på rätta vägar,
sitt namn till ära.
Inte ens i den mörkaste dal fruktar jag något ont,
ty du är med mig, din käpp och din stav gör mig trygg.
Du dukar ett bord för mig i mina fienders åsyn,
du smörjer mitt huvud med olja
och fyller min bägare till brädden.
Din godhet och nåd skall följa mig
varje dag i mitt liv,
och Herrens hus skall vara mitt hem så länge jag lever
I dag inspirerades jag av Underbara Claras blogginlägg om herdepsalmen. Den säger allt.
Herren är min herde, ingenting skall fattas mig.
Han för mig i vall på gröna ängar,
han låter mig vila vid lugna vatten.
Han ger mig ny kraft och leder mig på rätta vägar,
sitt namn till ära.
Inte ens i den mörkaste dal fruktar jag något ont,
ty du är med mig, din käpp och din stav gör mig trygg.
Du dukar ett bord för mig i mina fienders åsyn,
du smörjer mitt huvud med olja
och fyller min bägare till brädden.
Din godhet och nåd skall följa mig
varje dag i mitt liv,
och Herrens hus skall vara mitt hem så länge jag lever
tisdag 14 april 2009
Legojesus - inte att leka med
30 000 legoklossar senare. Nu står Lego-Jesus på plats i Önsta Gryta kyrka i Västerås. Sedan slutet av 2007 har församlingen byggt statyn i lego utan lim.På påskdagen stod Lego-jesus äntligen på plats. Vilken uppenbarelse!
Förebild är den danske skulptören Bertel Thorwaldsens berömda 1800-talsverk Den uppståndne Kristus som står i Köpenhamns domkyrka.
TT ställer frågan till kommunistern Per Wilder om det inte finns risk för att besökare ska plocka med sig en bit av statyn som souvenir?
Han svarar:
- Det kan vi ju aldrig garantera, men vi hoppas att de bitar av Jesus som folk tar med sig är mer andliga och i hjärtat.
Intressant namn på prästen också- Wilder- hur mycket mer vild kan han bli efter det här projektet?
Uppståndelseyra
Kristus är uppstånden! Ja, sannerligen är han uppstånden. Happy ressurection!
Hälsningarna svepte över jorden på påskdagen då över två miljarder kristna hälsade Jesus uppstånden i från de döda.
Jag skickade SMS med hälsningen till mina vänner i världen. Mikael, som är i Jerusalem, kunde till och med tillägga att han stod vid oljeberget när han fick den. Härligt!
I lördags var det direktsändning på P2 av Jesus Christ Superstar med Ola Salo från Malmö. Fin musik till påskmiddagen. Dessutom är han himla snygg som Jesus, inte sant?
söndag 12 april 2009
Första dödsoffret i Moldavien
Med hjälp av sociala nätverk som Twitter, LiveJournal, Youtube och Facebook, samlades tiotusentals demonstranter i tisdags och stormade parlamentet i Moldavien. Protesterna utlöstes när det stod klart, efter söndagens val, att kommunisterna hade tagit hem segern med över 50 procent av rösterna. Rykten om valfusk började genast florera. Bland annat att döda medborgare ska ha röstat. Enligt dn.se har 193 demonstranter massarresterats och kravallpolis har åter tagit kontroll över presidentbyggnaden och parlamentet. I dag kom det rapporter om det första dödsoffret, 23-årige Valeriu Boboc, han greps i samband med upploppen i tisdags och blev ihjälslagen i en poliscell meddelar mannens familj.
Men protestdrevet har under veckan forsatt att flöda på twitter. Varje sekund microbloggas det 140 tecken till hashtaggen #pman, som är en förkortning för Piata Marii Adunări Nationale. Det största torget i huvudstaden Chisnaus. Det var där demonstranterna samlades i tisdags efter en uppmaning via diverse sociala nätverk. Även hashtaggarna #chisinau, #moldova används flitigt. Det skrivs över twitter att Facebook inte längre fungerar i landet och twitteranvändare uppmanar hela tiden twitteradministrationen att de ska blockera den moldaviska säkerhetstjänsten från twitter.
I dag samlades 10 000 demonstranter till en fredlig demonstration tillsammans med representater för oppostionen utanför parlamentet. Vilken roll som de sociala medierna har spelat i upploppen, därom tvista de lärde, men ett är då säkert att de har haft en stor inverkan. Informationen om upploppen har spridits snabbt både inom och utanför Moldaviens gränser, där de statliga medierna har fått se sig kringskurna av den styrande makten.
Nu utlovar president Vladimir Voronin att valrösterna ska räknas om. Men frågan om det Moldaviska folket nöjer sig med det? De vill nog se större förändringar än så.
Men protestdrevet har under veckan forsatt att flöda på twitter. Varje sekund microbloggas det 140 tecken till hashtaggen #pman, som är en förkortning för Piata Marii Adunări Nationale. Det största torget i huvudstaden Chisnaus. Det var där demonstranterna samlades i tisdags efter en uppmaning via diverse sociala nätverk. Även hashtaggarna #chisinau, #moldova används flitigt. Det skrivs över twitter att Facebook inte längre fungerar i landet och twitteranvändare uppmanar hela tiden twitteradministrationen att de ska blockera den moldaviska säkerhetstjänsten från twitter.
I dag samlades 10 000 demonstranter till en fredlig demonstration tillsammans med representater för oppostionen utanför parlamentet. Vilken roll som de sociala medierna har spelat i upploppen, därom tvista de lärde, men ett är då säkert att de har haft en stor inverkan. Informationen om upploppen har spridits snabbt både inom och utanför Moldaviens gränser, där de statliga medierna har fått se sig kringskurna av den styrande makten.
Nu utlovar president Vladimir Voronin att valrösterna ska räknas om. Men frågan om det Moldaviska folket nöjer sig med det? De vill nog se större förändringar än så.
söndag 5 april 2009
Tack för ett nytt liv!
Hon satt där i kyrkbänken och väntade på mig. Tålmodigt. Själv hade jag gått fram till ljusbäraren, tänt ett ljus, lagt pengar i kollektkorgen, skrivit en förbönslapp för Robert och även en tacklapp för att Jesus är min bäste vän. Innan jag åter satt i kyrkbänken.
Kvinnan hade hämtat en blyerts penna och en lila lapp. Hon satt och väntade på mig. När jag kom vände hon sig till mig: " Hur skriver man tack på svenska?" frågade hon på franska.
Eftersom jag vet att hon är analfabet tog jag pennan och lappen i min hand och textade: "Tack".
"Vad vill du skriva mer?" undrade jag vidare.
"Jag vill tacka alla svenskar som har hjälpt oss."
" Hjälpt er till ett nytt liv?"
" Ja!" nickade hon bestämt.
Sedan förklarade jag att hon fick välja om hon ville att prästen skulle läsa den högt eller inte.
Hon tog lappen, gick lugnt fram och la den i korgen. Men jag såg inte hur hon gjorde och frågade inte heller.
När prästen sedan läste lapparna, så hörde jag inte hennes. Vi tittade istället på varandra och log. Vi och Gud vet att tacket har nått fram. Vi har båda fått nya liv.
Kvinnan hade hämtat en blyerts penna och en lila lapp. Hon satt och väntade på mig. När jag kom vände hon sig till mig: " Hur skriver man tack på svenska?" frågade hon på franska.
Eftersom jag vet att hon är analfabet tog jag pennan och lappen i min hand och textade: "Tack".
"Vad vill du skriva mer?" undrade jag vidare.
"Jag vill tacka alla svenskar som har hjälpt oss."
" Hjälpt er till ett nytt liv?"
" Ja!" nickade hon bestämt.
Sedan förklarade jag att hon fick välja om hon ville att prästen skulle läsa den högt eller inte.
Hon tog lappen, gick lugnt fram och la den i korgen. Men jag såg inte hur hon gjorde och frågade inte heller.
När prästen sedan läste lapparna, så hörde jag inte hennes. Vi tittade istället på varandra och log. Vi och Gud vet att tacket har nått fram. Vi har båda fått nya liv.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)