tisdag 30 juni 2009

När tiden hinner ikapp

Samtal från en nybliven facebookare:

"Nej, nu måste jag gå ur Facebook. Det har hänt något jättekonstigt!"

"Jaha? Vaddå?"

"En kille som jag dejtade från Skottland på 80-talet i Grekland, vill bli min vän. Men hur kan han veta att jag finns på FB?"

"Han kanske har sökt efter dig och just hittat dig?"

"Jag har kollat på hans bild och han är inte särskilt lik sig. Han är rakad på skallen och har en tjock mustasch. Dessutom är han fet och sitter på en moped. Det kan omöjligt vara han. Han var ju snygg!!!"



Reblog this post [with Zemanta]

söndag 28 juni 2009

Veckans topplista!

Det här har varit en toppenvecka.

1. Jag får fortsätta på Umeå universitet.

2. Storebrors plågoandar har blivit åtalade.

3. Den sure markägaren måste ta bort alla jordmassor från Holmsjön.

4. Det underbara vädret, + 24 grader i sjön.

5. Min fina familj och mina goa vänner som gör livet till en härlig upplevelse.

6. Holmöns visfestival är bokad 24-26 juli med Lars Demian, Laleh, Perssons Pack med flera.

Dagens leende

Kolla in denna lilla underbara reklamfilm.


lördag 27 juni 2009

Bli av med energitjuven i ditt liv!

De finns överallt. Du möter dem i jobbet, har dem i hemmet och i vänskapskretsen.

Till en början är du charmerad. Hon/han intresserar sig för dig, presenterar dig för nya människor och säger att du är så smart och begåvad. Du tror att det är sant. Och visst är du en begåvad människa. Men inte om du låter dig luras av en energitjuv. Du märker att du blir orkeslös i personens närvaro, du dräneras på energi istället för att känna dig fylld av era möten. Hon/han vill att ni ska träffas alltmer, lägger sig i ditt privatliv, ditt utseende och vill välja dina vänner. Efter ett tag så upptäcker du att ni inte längre pratar med varandra, utan att den andre för en monolog om sig själv. Ingen i hela världen är så god och begåvad som de. Du känner hur dras ned alltmer, självkänslan sjunker.

Du har träffat en psykopat.
Att känna igen dem är svårt och kräver många års träning. Att bli av med dem är nästan ännu svårare, särskilt om du själv bär på en stor dos empati för andra. Men kom ihåg, du blir bara utnyttjad. För deras mantra är: jag, jag och jag. Tobbe beskriver fenomenet väldigt bra i sin blogg och Brev till prinsen av Nattens bibliotek. Mycket gripande.

Coachen Anna Åberg på Coachadventure har lärt mig ett sätt att bli av med energitjuvar mentalt. Hennes råd är följande:

1. Sätt dig ned och blunda. Sedan visualiserar du personen i fråga tillsammans med dig själv. Se om ni sitter fast i varandra på något sätt.

2.Betrakta bindningen. Se var den sitter fast i dig. Vilken färg har den? Vilken konsistens? Försök nu klippa bindningen, välj sätt. Klippa, bryta eller yxa av. Det beror på hur starkt bindningen sitter.
Enligt Anna så kan du ibland vara så insnärjd av en bindning att du behöver ta hjälp av någon annan person för att komma loss i din visualisering.

3.När bindningen är bruten. Notera då vad som händer. Hur ser personen ut, vad händer med denne och vad händer inom dig?
Denna visulisering går att göra hur många gånger som helst och fungerar även på saker som du har svårt att släppa taget om.

4. Du är fri!

Jag har en kvinnlig energitjuv som jag har brottats med en längre tid. Jag hade brutit kontakten med henne men märkte att hon ändå ville lägga sig i mitt liv. Då tog jag till den här visualiseringen. Hon satt fast i rosa gummiaktiga band i mina höfter. När jag klippte av banden så grät hon och flög iväg som en ballong som tömdes på luft. Jag kände mig genast stärkt efteråt.
Det bästa med att göra sig kvitt med energitjuvar i livet är att du får möjlighet att öppna upp livet för nya möjligheter. Dagen efter jag hade gjort övningen fick jag fast jobb. Ett sammanträffande kanske, men jag är övertygad om att när jag bestämde mig för att säga att det var nog då fick mitt liv en viktig vändning.
Det värsta är att jag har alltid haft energitjuvar omkring i min egen familj, så det har känts hemtamt för mig att vara med dem. Till början trevligt men till slut helt galet jobbigt. Jag kämpar med att inte gå i fällan igen, men det är svårt.

Länkar till artiklar om energitjuvar:DN, Expressen,Chef.

Här också en intressant artikel om narcissister från SVD.

King of pop is dead!


Michael Jackson har dragit sitt sista andetag, sjungit sin sista ton, tagit sig i skrevet för sista gången och moonwalkat ut ur våra liv.
Han blev 50 år. Herregud, karln har ju funnits i hela mitt liv. Vi har hållit jämna steg genom livet, nästan. Han blev världsartist och folkskygg. Jag blev journalist och översocial. :-)

När jag tänker på all musik som han har gjort, som har präglat mitt liv, så ryser jag av välbehag.
Dessa minnen dyker upp:

1973: Jackson five. Michael är en barnstjärna.Jag går till hörnet Västra Esplanden-Storgatan i Umeå. Där finns det en butik som säljer uttjänta jukeboxsinglar - Dannemans. Jag och kompisen Britta är kanske elva år, vi fingrar på konvuluten och köper några skivor. Vi rusar hem och spelar dem på vår lilla resegrammofon. Michael sjunger som en liten prins. Hans röst fyller ut alla pubertala vrår i våra flickrumshjärtan. Han är söt, som en liten docka. Rockin´ Robin...ah!

1982: Billie Jean! Ah...rulllskridskor, fet bergssprängare och Michael Jackson. Sommar och sol, och jag är 20 år. Efter det har du alltid funnits med i mitt hjärta. Världens bästa discolåt! Det har jag sagt hundra gånger på mina spinnpass i vår. Och ingen har sagt emot mig.

1991: Journalistlinjen, Strömbäcks fhs. Jag sitter och håller ett brandtal för MJ kontra Madonna. Jag hävdade en hel lektion att du var en större artist än hon. Och det står jag för än i dag. Släng dig i väggen, Madonna!

En rad kändisar fick kommentera hans död i Aftonbladet i fredags. Ebbots sammanfattade MJ:s liv bäst:

" Han var en barnstjärna som blev ett offer för västvärldens utseendefixering. Det är en grym sångare, men det känns nästan som en lättnad för hans egen del. Det var typ världens längsta självmord."

Jag kan inte säga adjö till dig Jacko! Du var i alla fall bäst!

Lyssna på King of Pop:s spotifylista.

Reblog this post [with Zemanta]

fredag 26 juni 2009

Harmonin återställd i Holmsjön


Holmsjön är räddad, lommen är räddad och fiskgjusen är räddad. Vi fick rätt. Den självsvådlige markägaren tvingas att forsla bort alla jordmassor som han la vid Holmsjön i vintras utan tillstånd. Hans syfte var att bygga sju villor i området, utan bygglov dessutom. Han tog både en risk och rövare, som politikern Anders Sellström(KD)i byggnadsnämnden säger till Västerbottens Folkblad i dag.

Markägaren hade inte räknat med vaksamma grannar. Sedan han började härja i området så har vi blivit något av Holmsjönshitler. Vi bevakar varje steg han tar.
Detta är en följetong på flera år, som förhoppningsvis,nu får ett fantastiskt avslut. Läs här och här.Det kommer att kosta honom skjortan, enkelt uttryckt. Härligt för Holmsjön som får en chans att leva vidare nu, så kanske även våra barnbarnbarnsbarn får uppleva harmonin vid sjön. Västerbottens Folkblad ska återigen ha ett stort tack för att de orkade rota i historien. Lokal journalistik är viktig.

Tack alla politiker i byggnadsnämnden som också tog frågan på allvar och satte stopp för karln! Yihaa!

torsdag 25 juni 2009

Hur unik är din idé?

Det finns ett uttryck att inga idéer är nya och i många branscher så uppstår det ofta liknande idéer för en vara eller tjänst samtidigt. Hur kommer det sig? Vad är det som påverkar oss?

När jag jobbade på byrå så undrade vi ofta över det. Det är som om när en boll sats i rullning så överförs den omedvetet på andra, eller?

Hittade detta intressanta klipp via Emanuel Karlstens blogg. Kolla in det och fundera på hur fria dina val och hur unika dina idéer är. Tyvärr, gick det inte att bädda in filmen. Men kolla in den här.

Reblog this post [with Zemanta]

lördag 13 juni 2009

När tragedin inträffar, var är du då?

Dagens nödvändigaste krönika är Fridahs - Jag är livrädd för min generation- vart är vi på väg?
Hon är född 1992 och ger oss 60-talister en välbehövlig känga.

"Vi tillbringar våra dagar med att lägga ut bilder på oss själva på internet till allmän beskådan, men vi har ångest över att vara med i skolkatalogen. Vi fotar oss själva i bikini framför spegeln och publicerar bilderna på nätet där hela världen kan se dem, men vi virar in oss i handdukar när vi ska simma med nitton klasskompisar på idrotten. Vi vänder ut och in på våra hjärnor och hjärtan och skriver det vi kommer fram till på bloggar som vem som helst, vem som helst, kan läsa, men vi idiotförklarar lärare som frågar hur vi mår och deklarerar att vi "fan inte tänker prata med henne om det"

Hon fortsätter:
"Var är ni när era barn behöver er? Varför märker ni inte när er dotter börjar använda webbkameran ovanligt mycket och efter några veckor är på väg ut för att "träffa en kompis"? Hur kan ni inte se att något är fel när hon kommer hem och både klänningen och livet har förstörts på samma kväll? Var är ni när er son byggt upp så mycket aggressioner inom sig att han går ut och låter närmaste person bli offer för dem? Vad är det som gör att ni är så upptagna att ni inte har tid för era barn?
Jag är livrädd för min generation. När femtonåringar kan mörda varandra fem dagar innan skolavslutningen så vet jag inte riktigt var jag ska ta vägen
. "

Unga Therese Johansson Rojo föll offer för svartsjuka och blev dödad av jämnåriga skolkamrater. Hon var en alldeles vanlig tjej precis som min brorson Simon, som valde att ta sitt eget liv, när motgångarna blev för många. Han fick heller aldrig uppleva sommarlovet efter nian. Men ett av de bästa minnena jag har av honom är denna bild tagen sommaren när han var tre år.

Det är tufft att växa upp i dag och det var det även på vår tid. Men i dag är utsattheten på något sätt grymmare och mer brutal. Min äldste son blev misshandlad på nyårsafton på väg hem till en kompis av ett gäng ungdomar. Han fick sy sex stygn i bakhuvudet, men klarade sig bra. Hans kompis slogs medvetslös men klarade sig också bra. Jag minns att jag tänkte att jag ändå var glad för att de inte drog kniv. Hela familjen grät floder, vi kände oss kränkta för påhoppet på världens snällaste storebror.

Just nu pågår det en rättegång i Umeå mot ett gäng ungdomar som misshandlat varandra rejält. En kille blev allvarligt skadad, han fick skallen krossad av ett brännbollsträ. Den yngste av offren är bara 13 år. Min dotters föredetta klasskompis råkade vara med vid tillfället och bevittna allt blod som flöt. Undrar om hennes föräldrar visste det? Varför var hon med de "farliga" grabbarna?


Ja, jag twittrar
, bloggar och är ute på Facebook. Det är ju så kul, jag bor ju på landet och har svårt att hinna träffa mina vänner när jag vill, då är sociala medier en stor tillgång både privat och i yrkeslivet.
Men jag sitter inte med skygglapparna på, jag har krav och förväntningar på att mina barn sköter sig och vågar berätta när det händer något allvarligt i deras liv. Vi är på tå mest hela tiden numera i familjen sedan Simon försvann och sedan storebror blev misshandlad. Det händer även i de bästa familjer och som föräldrar måste man vara beredd på att det kan hända.
Visst gäller det att se tecken i tid och det gäller väl för alla våra medmänniskor. När frågade du dina vänner senast om hur de har det egentligen? Det allra viktigaste är väl att finnas där och våga lyssna?

Nej, nu måste jag pussa på mina barn.

Fylleri, fyllera, fylleralla lalla la...

Den här veckan har Bloggvärlsbloggen behandlat vår allra käraste och hatade dryck-alkohol. Ett utmärkt ämne i midsommartider.
Mymlan skriver om hur hon en dag upptäckte hur hennes frireligiöse far var periodare och slutligen söp ihjäl sig. Mycket gripande.

Nemo har själv
erfarenhet av hur spriten tar över ens själ. Han är i dag nykter alkoholist och har inte druckit sedan 2001. Läs hans blogginlägg här.

Jag har också dåliga erfarenheter av alkohol, både av mina egna och andras. Min mor var tillsammans med en periodare när jag var liten(det fick jag veta i vuxen ålder), själv var hon nykterist. Dessvärre så dog han i förtid, indirekt av alkoholen, i en bastu. Han föll och slog i bakhuvudet och kom inte ut i tid. En förskräcklig upplevelse för oss i familjen. Han blev bara 42 år. Mamma var otröstlig i flera år.

I helgen var jag
i Stockholm och såg Bruce. Det var trevligt, men jag har svårt för Stockholm. Det beror framförallt på all fylla man stöter på överallt. Det är faktiskt riktigt dräggigt och otrevligt att besöka stan en helg, att se både unga och medelsålders vingla omkring i tunnelbanan. Jag låter som en moraltant men det är inte kul att bli utsatt av dessa fyllskallar som utsätter andra för sin ångest. De känns så oberäkneliga.

fredag 12 juni 2009

Årets notis

En notis är en notis, om än i ett sprucket krus...njae, så var det nog inte riktigt dikten löd. Men notiser är något som alla journalister skriver både med och utan hjärta. De är alldeles för underskattade så därför har kulturskribenten Andreas Ekström på Sydsvenskan utlyst tävlingen Årets notis, inspirerad av en insändare i tidningen Journalisten.

I går beslöt han
raskt i ett twitterinlägg att dra igång tävlingen som nu har statuter, jury och webbsida med tävlingsregler. Frejdigt tilltag måste jag utropa.Tusentals bättre och sämre notiser har man ju bidraget med genom åren.

Ett par notiser, (fast som blev artiklar) som jag tänker bidra med och som nyligen rörde mig till både tårar och skratt, fanns i min lokaltidning Västerbottens Kuriren i samband med det häftiga rånet mot värdetransportföretaget Loomis i slutet av maj. De handlar om polishunden Kita som föll offer för rånarnas kulor. Läs Camilla målade Kita till familjen och Kitas husse rörd till tårar

Det går att följ
a tävlingen också på twitter via hashtaggen #aretsnotis.

Älskade dumburk bloggar också om en bukett notiser av rang.

Reblog this post [with Zemanta]

torsdag 11 juni 2009

Finns Gud?


"Du är religiös. Samtidigt tyder dina svar på att du har ett öppet sinne."
Det blev mitt svar när jag gjorde Humanisternas test Hur religös är du?
Jag är inte förvånad över resultatet. Däremot är det kittlande att följa Ateistdebatten som författarinnan Lena Andersson- Ateismen provocerar- lanserade på DN:s ledarsida idag.

Jag känner inte igen mig i att ateister skulle vara förföljda och att kristna skulle ha någon slags räkmacka in i vårt sekulariserade samhälle. Endast tre procent är aktiva i Svenska kyrkan i dag. Det är ett oerhört lågt deltagande och är något som de måste ta tag i för att få behålla skattemedlen. De behöver inte förändra sitt 2000-åriga budskap men kanske formerna hur de ska nå sina medlemmar. Lite mer religiös mystik kanske? För mig handlar tro nämligen mycket om hjärtats teologi. Den påtagliga känslan av att vara buren, något som ateister troligen inte vet vad det innebär.

Jag hörde att Humanisterna
i Norge försökte få tillstånd att det skulle finnas högtalare som basunerade ut: "Gud finns inte!"
Ett kreativt tilltag som dock inte genomfördes. Men det hade varit skojigt för det hade säkert väckt den religiösa debatten. Det är ju det som är intressant att få brottas i trosfrågor. Religion är till ju för att ifrågasättas, liksom ateismen.

Om man är ateist så upplever jag att man ändå anser att det finns en Gud, en motpol att förneka helt enkelt. Jag respekterar ateister eftersom de också är människor precis som jag. Ge människor möjlighet att skänka bidrag till Humanisterna på skattsedeln liksom till kyrkan.

Ledindissning


Det är förfärligt men faktiskt nödvändigt att hänga på dissningen av Tomas Ledins nya skiva 500 dagar om året. Att det finns de som vill jämföra honom med Bruce är ännu förfärligare.
Rösta i Ulrika Goods eminenta tävling SM i Ledindiss,alltså vilken recension som dissar Ledins skiva bäst.

Umeå - Norrlands huvudstad

Tidningen Fokus har publicerat sin årliga rankning av Sveriges bästa och sämsta kommuner.
Inte oväntat kommer storstadskommunen Danderyd i topp av 290 kommuner, sämst är Munkfors, skriver SVD.

Umeå kommer på 18:e plats efter Åre. Det är ju inte så illa. Umeå går om ärkefienden Sundsvall med råge, som vill tävla om titeln Norrlands huvudstad. De ligger på *host* 197:e plats.

Jag gör en kvalificerad gissning om att det är Umeå universitet som drar upp poängen för kommunen. I fjol gjorde universitetet en enkät med över 200 journalister och de gav Umeå universitets varumärke högsta betyg. Det känns värdefullt att även vi i norra Sverige hävdar oss väl i konkurrens med anrika lärosäten som Lund och Uppsala.

Förutom Åre på plats 15 och Umeå på 18:e så är det först på plats 30 som nästa Norrlandskommun dyker upp: Dorotea.

De tio högst rankade kommunerna är:
1 Danderyd
2 Vellinge
3 Täby
4 Lidingö
5 Lomma
6 Vallentuna
7 Staffanstorp
8 Lund
9 Sollentuna
10 Stockholm

måndag 8 juni 2009

The Boss för femte gången

Stockholm är inte min favvoplats när det gäller att se Bruce live. Det var kallt i fredags, då snackar jag inte bara om vädret utan om hela atmosfären. Tacka vet jag Ullevi och Göteborg. Ledsen Stockholm men ni har svårt att matcha Sveriges framsida.

Bruce får nämligen aldrig vara stor i Stockholm, det är tydligen "skämmigt" att gilla karln för att han är så hyllad, så älskad och en fantastisk kulturbärare. En bekant, som förvisso inte bor i Stockholm, jämförde honom med Tomas Ledin. Hemska tanke.
Ok, visst behöver karln kritik och jag håller med PO Tidholm på DN när det gäller konserten i fredags när han skrev att han saknade berättaren Bruce. Han skymtade till lite ibland under kvällen och möjligen är det så att den här turnén saknar ett verkligt mål och syfte. Kan det vara så att han är rädd att mista Clarence och därför turnerar i ett rasande tempo? Han räknar inte med att göra några turnéer på ett tag så jag är ändå glad att jag gick.

Efter att ha köat i fyra timmar innan, fick vi hyfsat bra plats innanför första kravall. Att köa för bra plats, kräver tålamod och planering, godis och lite dryck, betoning på lite. Absolut ingen alkohol, det gäller att hålla sig från toa så länge som möjligt och gå in i ett slags vegetativt tillstånd fram till konsertsstart. Det gällde inte sällskapet bredvid oss. Isabelle, med amerikanska flaggan virad runt pannan, galade i timmar stroferna: " I have a soul and I´m not sober". Det påståeendet kunde ingen ta ifrån henne.
Först vid halvettiden ramlade vi in lyckliga på Tennstopet vid Odenplan och hällde i oss ett par stärkande öl och lite jordnötter.

Mina förväntningar inför fredagens konsert var inte skyhöga.( Han spelade ju som sagt i Stockholm.) Jag till och med tänkte att det här lär bli min sista Brucekonsert. Men jag är fortfarande förtjust. Det lär bli fler. För när han är som bäst då kan han verkligen leverera så att känns ända in i hjärtegropen.
Kvällens favoriter var 10 th Avenue Freeze Out och The Promised Land. Den senare lyckades jag fånga några sekunder av med mobilen, usel kvalitet, men ändå, känslan finns där...som alltid.