torsdag 28 april 2011

iZettle-betalkort direkt i mobilen


Äntligen kommer det en tjänst som jag har längtat efter, att kunna ta emot betalkort i sin egen mobil. iZettle heter tjänsten, som är svensk och lanseras i juni. Åtskilliga gånger har jag velat ha en sådan här tjänst särskilt när man är på en festival ute i skogen där det inte finns en bankomat i sikte och arrangörerna helst vill ha kontanter. Surmulet vänder många festivalbesökare på klacken.

Tänker bland annatUrkult, Sveriges svar på Burning Man, som går av stapeln i början av augusti i Näsåker, Ångermanland.
Ett skönt ställe med mycket musik och god mat. Men problemet där är att de flesta matställen bara tar kontanter och kön till den enda matbutiken som kan lämna ut pengar ringlar lång. Hoppas den här tjänsten kan vara något för Urkult. Ett aber är dock är att den bara finns för iPhone.

Kolla in videon om iZettle:

torsdag 21 april 2011

Glimrande ljusspel



Så fint, så juligt, men ändå värt att visa upp så här vid påsk också. 169 ledlampor användes till ljusspelet.
Här en liten film om hur studenterna från Stanford university gjorde installationen.

onsdag 20 april 2011

iPhone övervakar alla dina rörelser



iPhonetracker är ett program som går att ladda ned via Peterwarden.github.com. Av någon oförklarlig anledning kan alla dina rörelser spåras med din iPhone eller iPad. Det finns ännu ingen vettig förklaring till vad Apple ska använda informationen till. Men obehagligt är det. Det är lätt att se var du befann dig vid en viss tidpunkt. På kartan syns mina rörelser från i augusti och september 2010 när jag åkte bil från Stockholm till Tjärö, samt från när jag besökte Bokmässan i Göteborg.

Jocke Jardenberg påtalar problemet med iPhonetracker, som när han besökte Egypten och omedvetet utsatte människor för fara.
”När jag reste runt i Egypten i november på uppdrag av Svenska Institutet så var jag noga med att tänka på skillnaden mellan min transparens och andras transparens. Jag ville inte utsätta de jag träffade för någon risk, och aktade mig nog för mitt vanliga beteende. Och nu visar det sig att jag passerat genom Egyptisk säkerhetskontroll på flygplatsen (och turkisk också för den delen) med all den här informationen i min dator och i mina telefoner!” skriver Jardenberg.

Även Fredrik Wass påtalar problemet i inlägget Transparens är inte övervakning på DN samt Josefin Pehrson på SVD: Hemlig iPhone-fil avslöjar var du varit.

Själv har jag inget att dölja men vill gärna välja när jag delar med mig av information, som via olika positioneringstjänster som Gowalla och Facebook Places.

iPhonetracker är definitivt riskabelt för till exempel kvinnor som lever under hot och skyddad identitet. De bör undvika att ladda upp bilder på Facebook och i andra sociala nätverk där de kan avslöja var de befinner sig. Men nu räcker det bara att söka igen dem via mobilen och det är helt öppet. Om det här enbart gäller iPhone och iPad vet jag inte ännu. Men att Apple har gjort bort sig ordentligt är tydligt.

Här en video med Pete Warden och Alasdair Allan där de förklarar sin upptäckt.



Läs mer i The Guardian.

tisdag 19 april 2011

Självmord - går alltid att förhindra

1 500 unga människor tar sitt liv årligen i Sverige. Det är mer än vad som dör i trafiken.
Det värsta är att det finns självmordssajter som ger råd på hur man kan ta sig själv av daga.

Pontus och Mymlan skriver om hur vi gemensamt kan hjälpas åt att sprida info om hur vi kan försöka förhindra självmord genom att länka till Vårdguiden och andra bra sidor.

Jag har tyvärr egen erfarenhet av att ha förlorat en kär familjemedlem- Simon. Han blev bara 15 år. Ett fullständigt onödig förlust som lämnar outplånliga sår i oss efterlevande.

Här ett bra citat av min man Kenneth:
"Självmord går alltid att skjuta upp till morgondagen, om du glömmer bort det så gör det inget. "

Andra tips på bra hjälpsidor:




söndag 17 april 2011

Magnumglass och Försvarsmakten lockar med gamification



Magnum har gjort en kul tv-spelliknande reklamsajt där man rör sig över nätet och samlar på chokladpraliner. Samtidigt får man en massa smygreklam på köpet. Spelet är en blandning av tv-spel, reklam och sociala medier. Jag blev inte sugen på glass men däremot på en klänning från Tiger. Det funkar uppenbarligen.
Kolla in spelet här: http://pleasurehunt.mymagnum.com/


Försvarsmakten har också använt sig av tv-spelsmetodiken, gamification även kallat spelifiering med achievements och missions för att locka unga killar och tjejer till armén. Syftet är att omedvetet väcka intresse för deras erbjudande genom lek eller spel. Försvarsmakten söker efter 2 400 frivilliga och har tack vare digitala satsningar fått in över 22 000 sökanden enligt SVT Rapport.





Det finns även en mobilapp Försvarsmakten för iPhone och Android för att göra ett test om man passar i armén. Svårt men kul, utfallet blev dock det jag själv valde. Jag tror dessvärre inte att armén är det äventyr som jag söker.

























Gamification, kallas den här typen av marknadsföring, Malin Ströman, tidigare VP på Stardoll, världens största community för tjejer som gillar mode-och spel online, berättar här om fenomenet på SSWX-Vinterminglet i Stockholm i år.

Malin Ströman om Gamification på Vinterminglet #ssmx from Alex Picha on Vimeo.

Här är hennes presentation på Slideshare:
När jag var på Webcoast i mars så pratade vi också om hur man kan göra skolan mer intressant för att möta unga gamers med utmaningar som achievements och missions.
Mikael Jakobsson, forskare i Informatik, har kollat närmare på metagaming och hur mycket olika achievements betyder i spelvärlden.
” Jag blev nästan snöblind innan jag nådde level 50, men det var det värt. Det var den lyckligaste stunden i mitt liv.”

Så uttrycker sig framtidens konsumenter, dagens unga gamers, att fånga deras intresse är en
utmaning. Marknaden för att möta dem lär växa till över 1,6 miljarder dollar till år 2015 enligt Businessweek, idag omsätter marknaden 100 miljoner dollar i USA.
Vad har du för erfarenheter av gamification, för-och nackdelar?


Mer om Gamification:
NY Times: On A Hunt What Makes Gamers Keep Gaming

onsdag 13 april 2011

Hora eller fitta?

- Har du blivit kallad för hora någon gång i högstadiet? frågade jag min dotter vid middagsbordet igår.
- Näe, svarade hon och såg förvånad ut.
Det ante mig. Mina egna minnen från högstadietiden är kantad av sådana historier, hur vi tjejer gick genom korridoren där de äldre killarna satt med skrevande sköten och hånflinade med hela ansiktet när vi gick förbi. Att bli kallad för hora var vardagsmat.

Trots upprepade försök att få lärare att reagera så trodde jag till slut i min enfald att det skulle vara så i skolans värld eftersom ingen reagerade. Först många år senare insåg jag att jag hade haft rätt. Det är inte normalt. Andra tjejer tog bladet från munnen för att de hade ledsnat på att bli kallad för hora i skolan som till exempel Malva. På hennes skola hade någon klottrat på toaletterna: " Malva är en hora!" När hon påpekade det för rektorn så fick hon ett suddgummi för att ta bort det. Tänk om det vore så enkelt att ta bort spåren?

Jag gick i högstadiet i slutet av 70-talet i en såkallad "fin" kommunal skola- Hagaskolan. Min dotter gick på Minervaskolan i mitten av 2000-talet. Hon slapp vara utsatt för ett misslyckat socialt experiment, som jag tycker den kommunala skolan är. Segregerade skolklasser, barnen från villorna i en och de från hyreshusen i en annan, sällan mötas de två, förutom i korridorerna där glåpord och annat får hagla fritt. Vad lär sig dessa killar och tjejer om respekt? Att det är okej med härskartekniker och att förnedra tjejer, är inte risken stor att det fortsätter vidare in i arbetslivet?

Jag önskar att det hade funnits fler friskolor när jag växte upp liknande
Minervaskolan där kunskap och respekt är viktigare än att bli behandlad som ett värdelöst ligg. Skönt att min dotter har sluppit det. Hon har istället fått med sig självkänsla från skolan, som få kommunala skolor kan erbjuda idag.

Länkar:
Aftonbladet: Skolraset
DN: Hora, sa räven. (Om wikileaks och Assange)








söndag 10 april 2011

Minveraskolan- bästa valet för våra barn

För nio år sedan lade Västerbottens Kuriren ned lokalredaktionen i Nordmaling där jag jobbade. Helt plötsligt stod jag där utan jobb och längtade tillbaka till min hemstad Umeå. Inte för att jag hade vantrivts i Nordmaling men förlåt, det är en håla. Jag hade svårt att se mina barn växa upp där och ägna helgerna åt hembränt och akademikerförakt. Att plugga var inte fint. Äldste sonen Rasmus gick då i åttan på Artediskolan i engelskklass. Det var en unik klass där de läste nästan alla ämnen på engelska. Mycket populär bland elever som ville läsa på lite högre nivå. Men rektorerna bakom idén blev motarbetade av den politiska ledningen och fick slutligen gå, det var början till slutet för Artediskolan. Det är nu en av Sveriges sämsta skolor, där eleverna går ut med låga betyg.

Vi tittade på några skolor i Umeå men barnen ville inte byta. Att komma in på Minveraskolan var svårt. Det fanns bara plats om någon elev hoppade av. De hade då bara två klasser per årskull och 20 elever per klass. I dag är det treparallelligt.

Men plötsligt kom det en öppning. Vi fick ett telefonsamtal om att det fanns plats för Andréa i tredjeklass. Vi åkte dit på studiebesök och hon bestämde sig på en gång. "Här vill jag gå", sa hon och så blev det. Sedan kom även våra andra två barn in i samma veva.

I dag skriver Maciej Zaremba om Minervaskolan i DN och om deras framgångar som gör att föräldrar ställer sina barn i kö redan på BB. Visst är det en högpresterande friskola men mina barn har trivts och lärt sig oerhört mycket under sina år på skolan. Nu är det bara vår minsting Isak som är kvar där i åttan(Klass 8b som kom tvåa i Teknikåttan i veckan). Han har gått på skolan ända från sexårs.

Andréa gick ut med bra betyg, inte skyhöga, men bra. När hon kom till gymnasiet blev hon chockad över hur lite hennes klasskamrater kunde. Alla år av tandagnisslan över matteprov och annat vände till hennes fördel. Hon insåg att det hon hade lärt sig på Minerva, förutom högt studietempo, hade gett henne ett rejält försprång på sina skolkamrater. Hon fick äntligen skörda frukterna av sina kunskaper. Minerva var bland de första skolorna i Sverige, eller möjligen den första, att ge barn en egen bärbar Mac från årskurs 7. I Umeå kommun får alla elever på gymnasiet en egen bärbar PC och grundskolan är också på gång, vilket Andréa inte tyckte var så märkvärdigt då hon hade haft egen dator i undervisningen länge. Där gymnasiet fortfarande brottas med hur eleverna ska använda datorn i undervisningen har Minerva redan utarbetade metoder.

Visst är det många högutbildade föräldrar som har sina barn på Minerva men de är inte i majoritet. Det handlar snarare om föräldrar som vill att barnen ska lära sig något i skolan inte bara vara en social förvaring i tio år. Eleverna kommer från alla samhällsklasser och många är andra generationens invandrare. Från äldste sonens klass är det sex elever som läser på läkarprogrammet i dag. Minervaskolan ger barn en bra självkänsla för att skapa sig en värdefull framtid. Visst har de också fläckar, ingen skola är helt perfekt, men de har mycket färre än vad många tycks tro.

Jag jobbar själv idag på Umeå universitet som kommunikatör. Dagligen hör jag lektorernas djupa suckar över studenternas undermåliga förkunskaper i svenska. Många har svårt att uttrycka sig begripligt.

Det är många gånger som jag har tackat mina barns lyckliga stjärna att de slapp läsa på högstadiet i Nordmaling och möta det kunskapsförakt som råder i bygden. Universitetsutbildning är inget att stå efter tycker många, ta jobb på fabriken istället.
Trots att det var trist att förlora jobbet i Nordmaling så öppnades det upp nya vägar för oss alla. Jag är jäkligt nöjd över att vi bröt upp.

Twitter: #Skolraset
Bloggar:



torsdag 7 april 2011

Greider briljerar på en segway



Helt underbart inslag med Göran Greider i SVT:s Babel. Han susar fram på en segway i överklassområdet Solsidan.
" Något som jag alltid tänker på när jag går i sådana här områden är: Höj skatten!"
Inslaget har blivit en nätsnackis enligt Resumé och en Facebookgrupp har startats: Låt Greider leda 1maj-tåget- på segway.

måndag 4 april 2011

Hur ser ditt nätverk ut i Linkedin?


Kolla in hur ditt nätverk på LinkedIn ser ut. Vem känner vem? Ju större prickar i klustret desto större nätverk har den personen. Jag har flera olika nätverk och endast några få personer har kontakter i samma som mig. Intressant att se.
De blå klustret är alla mina nätkontakter. Gröna, lila och röda är personer som jag jobbar med eller har jobbat eller studerat med.




Gör ditt eget nätverk här: http://inmaps.linkedinlabs.com.

PS. Du måste ha minst 50 kontakter på Linkedin för att kunna göra ett nätverk och 75 procent av din profil måste vara uppdaterad.DS


Bli vän med mig på LinkedIn här.
Gadgeten innehöll ett fel