söndag 25 november 2007

Psykvården intresserade

I dag fick jag påringning från psykologen Muhammed Taha. Han är med i min film. Han vill visa filmen för sitt traumateam i Umeå. Det tycker jag är ett vällovligt syfte. Vi snackade även om en gemensam föreläsning där han står för den profesionella sidan och jag för lekmannasidan. Det verkar kunna bli något i vår. Kul, kul.

Finnar vill ha tillbaka Viborg

Läste den här spännande artikeln i DN. Jag har varit i Viborg två gånger, varav en gång när vi filmade för Pappa kom hem. Jag tycker den här artikeln beskriver känslan bra i staden.

fredag 23 november 2007

Engelsk översättning av Pappa kom hem

Nu är den engelska översättningen av Pappa kom hem klar. Det är min eminenta kompis Ylva Mossing som har hjälpt mig. Hon är en fena på engelska. Nu ska filmen översättas så att jag kan skicka ut den till filmfestivaler internationellt. Den är anmäld till Tromsö filmfestival i Norge, men jag vet ännu inte om den kommer med. Håll tummarna!

Veteranresorna till Ryssland fortsätter

Jag såg just att veteranresorna till krigsskådeplatserna i Karelen och Ryssland fortsätter även efter det att Kurt West har gått bort. Det är Karleby resebyrå i Finland som arrangerar dem och utbudet på resmål verkar även ha utökats. Läs mer här:
http://www.kokkolanmatkatoimisto.fi/henkilosto.php

torsdag 22 november 2007

Föreläsningar på G

Två församlingar har bokat in mig för filmvisning och snack efter jul. Kul. Det är Backens församling, Umeå 31 januari samt Porsöns församling, Luleå 14 februari 2008.
Även BRIS är intresserad av föreläsningar. Det tar sig, jag pratar gärna om min film och vilka känslor den väcker.

Släkten kallar

Jag fick ett telefonsamtal häromdagen. Det var min kusins man Boris Mård som ringde. Han går en längre vidareutbildning på Räddningsskolan i Sandö. Han hade hört av min faster Viola att filmen var klar och att hon hade sett den. Till honom hade hon sagt att den inte alls var dömande.
Han är gift med min farbror Anselms dotter och han sa att han gärna skulle vilja se filmen, helst innan Anselm. Antagligen ville han väl kolla den innan för att se om den ställer hans svärfar i dålig dager, eller inte. Jag har förstått att det finns en rädsla i släkten att jag ska hänga ut dem och deras tro. De är ju medlemmar i Laestadianernas fridföreningars förbund. Vad det innebär kan ni läsa mer om här: http://www.lestadiolaisuus.info/svenska/
Hur som helst så ville han beställa ett ex av filmen. Jag var lite tveksam först eftersom när det gäller släkten så ville jag helst se den tillsammans med dem. Men, men...jag föll till föga och har nu skickat honom ett exemplar. Undrar om den passerar censuren?

söndag 18 november 2007

Kompisar från förr

I torsdags var jag med Kameleont och minglade på Umeågalan. Det var trevligt. Mycket folk, bra underhållning och god stämning. Där träffade jag bland annat Larsa, en gammal kompis från högstadietiden. Han berättade att han hade hört talas om min film, antagligen från reportaget på Eftersnack. Hans kommentar var: Inte visste jag att du hade haft det så jobbigt. Fast vad pratade vi om på högstadiet, egentligen, det mest kretsade jag ju bara om moppar, brudar och annat löst, menade han.
Själv hade han gjort FN-tjänst, först på Cypern ett par gånger men även i Afrika. ( jag tror att det var i Sudan)
Larsa hoppade av alla militära uppdrag efter det. Han tror sig veta vad min pappa har varit med om, sa han och log lite ansträngt.
Jag antar att hans upplevelser inte går att sätta ord på för att vi andra verkligen ska förstå. Det är både bra och sorgligt att han kom på det i tid. Nu är han gift och har tre barn och vill aldrig mer tillbaka till det militära.

onsdag 14 november 2007

Publikrekord

Det blev en smärre publiksuccé på Mariakyrkan i måndags när jag visade min film Pappa kom hem. Enligt kyrkoherden Lars Segerstedt hade de aldrig haft så många besökare på Synpunkten innan. Det kändes ju hedrande.Det är deras filmvisning med samtal som de håller en gång i månaden.
En av kvällens mest oväntade gästerna var min faster Viola, som dessutom är intervjuad i filmen.Hon hade inte sett den innan. Hon sa inte så mycket, varken före eller efter filmen. Men jag kunde notera att hon verkade tagen av stundens allvar. Det var de flesta av filmbesökarna. Även mina grannar från mina hemkvarter på Västerslätt var där. Inte heller de sa så mycket efteråt.
Jag antar att de tappade målföret. Det var som att en ängel gick igenom salen.
Svårt med tårarna
Men snart så tinade publiken upp och ställde många intressanta frågor. Flera hade egna fäder som hade varit med i kriget, till och med i samma kompani som pappa, 11:e kompaniet, i det Österbottniska regementet IR61.
En kvinna var mycket tagen och hade svårt att hålla tillbaka tårarna för hon kände igen mycket av mina upplevelser. En annan berättade att hon kände igen att hennes släkt i Finland ofta sa att någon var veknaturad, alltså en fegis som inte klarade av kriget. Hon var väldigt nöjd över att hon hade kommit och sett filmen.
Min fotograf Robert Lundmarks föräldrar kom. Fastän de redan hade sett filmen, så ville de sedan igen. Jag är mäkta förvånad över filmens inverkan på människor och samtidigt glad att den når fram.
En psykologkompis, Pia Faller, var också där. Hon tycker att jag har varit jättemodig som har gjort den här filmen och skulle vilja använda den för att utbilda samtalsterpeuter på Bris. Det vore kul att visa den för dem om filmen kan vara till någon hjälp.

måndag 12 november 2007

Plastkorgen

Min film Pappa kom hem hade premiär på Umeå internationella filmfestival i september. Trots ganska dåligt besökarantal på festivalen så kom många på min film. Det var skoj och läskigt samtidigt. Jag hade nog ont i huvudet i en hel vecka och var ytterst förvirrad av uppmärksamheten kring filmen. Troligen för att jag visade den för första gången och dessutom i min hemstad. En kväll på hemväg från filmfestivalen handlade jag på ICA Maxi och i förvirringen tog jag med mig varukorgen med alla varor hem. Snacka om disträ!
Jag skrattade gott eftersom vi har redan har en sådan röd plastkorg hemma efter mamma. Jag trodde aldrig jag skulle göra om samma misstag.

söndag 11 november 2007

Synpunkten Mariakyrkan 12 november 2007


Filmen Pappa kom hem ska visas på Mariakyrkan, Umeå på Synpunkten med samtal med mig efteråt. Hoppas det kommer många intresserade själar. Måndag 12 november kl.19.00.
Läs mer här: http://www.mariakyrkan.com/vuxna/synpunkten/synpunkten.html

Fler seriösa bilder på Eftersnackarna


Så här seriösa är eftersnackarna Inger Ljung och Jan-Allan Stefansson egentligen.
Foto: Ingela Hjulfors Berg

Eftersnack 24 oktober 2007


Jag har nyligen bytt blogg så här kommer lite uppdatering vad som har hänt efter Umeå filmfestival. Onsdag 24 oktober hade jag förmånen att få vara med i SVT Västerbottens Eftersnack och berätta om min film Pappa kom hem. Under dagen gjorde vi en crazy trailer tillsammans med programledaren Inger Ljung och redaktören Jan -Allan Stefansson. Han ville absolut att jag skulle spela en galen pressfotograf. Det var ju inte så svårt. Sådan är jag ju jämt.
Galen morbror

Den kände jazzsaxfonisten Jonas Knutsson var också med på kvällen. Han kom direkt flåsande från en konsert på Umeå jazzfestival. Han var cool och talade varmt om sitt älskade instrument som han blev kär i första gången när han var sju år för att det var så snyggt.
Det var pirrigt med direktsändning men jag skötte mig utmärkt tyckte åtminstone familjen och mina mutade kompisar. Så här skrev Per Holm, förre länsfilmskonsulten, via sms: " Du var bra på teve, igår! "
Det ramar väl in allt? Trodde jag i alla fall. Min halvstörde morbror Bengt kom förbi några dagar senare, när jag stod yrvaken och diskade efter helgens bestyr. " Jag såg dig på teve! Vad FET du va´!" Det är tur att han är äldre än mig, mycket äldre dessutom. Vilket betyder att han inte kommer få ärva mig i alla fall. Morr!
Det är något galet med min finlandssvenska släkt, de har svårt att hålla tungan rätt i mun. Det har inte jag heller alla gånger, det är förmodligen därför vi är släkt.
Det där med att säga någon är fet är bara ett uttryck för avundsjuka, som jag ser det. Om du inte kan klassa ned någon för vad de gör så kan du alltid säga att de är feta. Det bottnar bara i deras egen taskiga självkänsla.
Starkt intryck
Programledaren Inger Ljung såg min film under festivalen och berättade att den hade gjort starkt intryck på henne. I flera dagar hade hon gått och tänkt på filmen. Det var kul att höra. Flera av mina vänner reagerade på liknande sätt. En gick hem och ringde till sin pappa och pratade i över en timme. Filmen verkar tina upp många nedfrysta känslor.
Tv-inslaget finns att se här: http://www.eftersnacksnack.blogspot.com/

Kurt West har blivit hemkallad

Föredetta krigsveteranen Kurt West har gått bort. Han blev hemkallad för gott 22 september 2007, dagen innan min sista filmvisning av Pappa Kom Hem på Umeå film festival. Han hann aldrig få se filmen, men jag tror att han skulle ha gillat den. Han ville ge alla de soldater som stred och föll under Finska fortsättningskriget upprättelse vilket jag tycker min film gör.

Bilden föreställer Kurt West i kolkällaren på Karelska näset där han firade under kriget sin 21 årsdag i IR61 med att vägra gå ut. Han ville vara säker på att han åtminstone skulle hinna få bli myndig. Han hann bli 84 år och få sju barn tillsammans med sin älskade Doris. Han gjorde, minst fyra veteranresor per år sedan början av 90-talet, till de forna krigsskådeplatserna i Ryssland, det var hans kall in i det sista. Han var en ovärderlig hjälp för mig med filmen Pappa kom hem. Vila i frid!

Första tassavtrycket

Jepp, nu har jag bestämt mig. Det blev Wheelforce Media, mitt företag som ska bli samlingsnamnet för den här bloggen, det är nog bäst eftersom jag har tänkt skriva om vad som händer med alla mina projekt här i företagets namn.

Gadgeten innehöll ett fel