torsdag 31 december 2009

Årets mest lästa blogginlägg


Jepp, nu är det snart över 00-talet. Här har jag samlat årets 20 mest lästa inlägg.
http://blogg.vk.se/Ingelahjulforsberg/2009/12/31/arets-20-mest-lasta-151475

Gott Nytt År! Vi hörs och syns nästa år.

tisdag 29 december 2009

Lite mallig blir jag ju...

Niclas Strandh, alias Deepedition, har skrivit om min blogg. Det känns riktigt kul och värmer gott i hjärtat. Niclas är ju en kille jag verkligen beundrar för sina tänkvärda och intelligenta inlägg om sociala mediers möjligheter i marknadsföring för att uppnå en effektiv kommunikation för företag med mera.

Dessvärre är jag
inte forskare som han skriver,(hade gärna varit) fast jag jobbar med forskare varje dag både på Informatik och Datavetenskap på Umeå universitet, sedan så ingår jag i den operativa gruppen kring Infotech Umeå som ska sätta Umeå på IT-kartan. Det kommer att bli en storsatsning under våren, så håll utkik efter det.

Jag är webbredaktör, informatör, journalist, entreprenör och socialmediafantast i en och samma person. Det är självklart att jag har mycket personliga åsikter om vad som händer inom socialmediasfären och det tänker jag fortsätta med under nästa år också. Så följ gärna mina tankar här eller på min andra blogg på Västerbottens Kuriren: Kesomackan - i den digitala förändringens rum.

Jag blandar ganska friskt mellan bloggarna men har som målsättning att vara lite mer personlig på denna och mer intriktad på digitala tankar på den andra. Kesomackan är också min handle på twitter.

måndag 28 december 2009

Metagaming i Xbox - socialt tryck i spelarvärlden


– Jag är inte intresserad av spelen, utan av spelarna, säger Mikael Jakobsson, spelforskare på K3 vid Malmö Högskola. Han har i ettårs tid studerat spelare i Xbox Live och deras jakt på ”achievements”. Nyligen höll han i ett seminarie på Informatik vid Umeå universitet där han doktorerade för tre år sedan.

” Jag blev nästan snöblind innan jag nådde level 50, men det var det värt. Det var den lyckligaste stunden i mitt liv.”. Så uttrycker sig en spelare i Mikael Jakobssons forskningsstudie efter att ha spelat Everquest i flera dagar för att uppnå en så kallad ”achievement”. Läs hela artikeln här.

söndag 27 december 2009

Avatar vår tids avart


Avatar- världens dyraste film ( 3,5 miljarder kronor)-hade världspremiär för en vecka sedan och har säkerligen slagit kassarekord i julhelgen. En fantastiskt 3D-drama om den rullstolsburne marinkårssoldaten Jake Sully som får i uppdrag att som avatar, infiltrera Na´vi folket på planeten Pandora.

De bor nämligen ovan en fyndighet av den värdefulla mineralen unobtanium, och ska därför fördrivas. Men Jake blir kär i stamhövdingens dotter Neytiri och börjar ifrågasätta invasionsplanen.

Kritiken mot Bush-regimen, kolonialismen och anspelningar på de amerikanska nybyggarnas utnyttjande av indianerna och vår tids miljöförstörelse är övertydlig. Men det gör inte filmen sämre för det. Trots insmickrande 3D-teknik och avancerade datoranimeringar, så är det svårt att inte låta sig hänföras över filmens budskap.Den är helt fantastisk. Men har också ett oerhört viktigt budskap. Läs mer på Kesomackan - i den digitala förändringens rum.

I natt kom snön...

Natten till i dag kom det rejält med snö i länet. Det var en häftig upplevelse att vakna upp och det helt plötsligt fanns 20 dm mer snö än när jag gick och la mig. Maken Kenneth och husdjuren både njöt och slet i snön.



Årets första sparktur med vovven Castor.




Kenneth fixar snön på taken.



Släpp in miiiig! Katten Pollux var inte lika road över snötäcket.

tisdag 1 december 2009

Västerbottensnytt gör inslag om sorg på nätet

I dag har jag blivit intervjuad för Västerbottensnytt om sorg på nätet tillsammans med internetforskaren Eva Svedmark på Informatik på Umeå universitet.

Det är den
senaste tidens bloggande om min förlorade nätvän Tea som gjorde dem nyfikna att titta närmare på fenomenet med att människor kan sörja personer som de aldrig har träffat.

Tack vare prästen
Ingrid Stillström i Bodum församling i Jämtland så har vi nätvänner fått möjlighet att delta i minnesstunden efter Tea och Tilde som hölls i fredags. Det är första gången som jag känner till att en präst är aktiv och kontaktar nätvänner och bjuder in dem.

Hon är en
föregångare för ett fenomen som är här för att stanna.

Du kom hem i en plåtlåda

I dag är det första december. Du har varit borta i 17 år. Jag skickar en tanke till dig, min brorsdotter. Du blev bara 21 år. Hela den sommaren hade du sparat pengar för att göra ditt livs resa tillsammans med vännerna til Sydamerika.

Du berättade på telefon att du skulle först till Mexico, sedan till Guatemala för att läsa spanska i några veckor, själv. Sedan skulle du ansluta till dina vänner, som du reste med, i Costa Rica. Vi skulle ses efter jul. Då skulle du börja plugga här i Umeå.
Det blev inte så.

fredag 27 november 2009

Kyrkan bjuder nätvänner till minnestund

Ikväll hålls det minnesstund för Tea och hennes dotter Tilde som förolyckades i en bilolycka i söndags, samt förbön för hennes son Felix. Vi var twittervänner, vi träffades aldrig men hon gjorde avtryck. Vi vara många på nätet som kände henne som bloggare och @just_tea.

Livet i cyberrymden
är lika viktig som i köttrymden. Tea var dessutom en riktig nätnörd. Det har byprästen Ingrid Stillström tagit fasta på och skickar ut denna uppmaning ( kom via denna blogg.) Ett mycket bra initiativ av kyrkan.

Teas nätvänner!

På fredag har vi minnesgudstjänst kl. 18 i Bodums kyrka för Tea och Tilde (och förbön för Felix och de anhöriga). Ni som inte har möjlighet att delta men ändå vill dela med er av en dikt eller tanke kan mejla den till mig på ingrid.stillstrom@svenskakyrkan.se. Vi söker också musik som vi kan framföra …och som Tea gillade. Ni som har tips eller ännu bättre noter, scanna och mejla till mig. Antonia Bryntesson och Erik Fängström kommer att medverka med sång och skolbarnen med teckningar, dikter och stenar som vi lägger i en skål med vatten.

Med vänliga Hälsningar
Ingrid Stillström, byprästen

"Jag har sett en vithaj i ögat"

Igår var det rättegång mot killarna som misshandlade min närstående och hans kompisar på nyårsafton. Jag är alldeles knäckt och spyfärdig i dag. All denna svarta ilska som de fick utstå.
Läs mer på Kesomackans blogg.

tisdag 24 november 2009

En twitterkompis är borta


Jag är alldeles förstummad.Tårarna bränner under ögonlocken. Nyss så ordväxlade vi om böcker, matrecept och annat jox i vardagen på twitter. Vi hann nästan träffas i Umeå, men något annat kom i vägen den dagen. Du var den skojiga och grubblande jämtländskan @just_tea på twitter. Nu finns du inte längre.

Jag läste om den läskiga bussolyckan i Dorotea i söndags där en mamma och hennes åttaåriga dotter dog. Hennes sjuårige son överlevde. Jag rös. Någonstans så anade jag att det här är någon som jag vet vem det är. Det var dessvärre sant.

Trots att vi är många av dina kompisar på twitter som aldrig hann träffa dig så gjorde du avtryck och vi sörjer med din familj att ni inte finns med oss längre. Twitterflödet flödar av sorg. Du fattas oss. Jag hade gärna delat en kopp te med dig.

Vila i frid @just_tea!

onsdag 18 november 2009

När vardagsvåldet kryper under skinnet

Om en vecka kommer jag vara på en rättegång. En närstående till mig blev misshandlad på nyårsnatten. Han och hans kompisar blev överfallna av ett gäng på nattbussen hem från fyrverkerierna nere på stan. Glada, lite runda under fötterna, skulle de åka hem till en av kompisarna på Ersboda.

I bussen satt
ett annat gäng med en annan agenda. De var ute efter att slåss. Med vem var inte så viktigt. De började mucka med mina vänner. Ryckte i håret och strödde glåpord.

När de klev
av bussen hängde gänget efter och slog ned dem helt oprovocerat bakifrån. Min närstående fick sy sex stygn, hans kompis slogs medvetslös men piggnade till. Polisen var ganska snart på platsen och kunde ta dem till akuten för vård. Tack vare bussens övervakningskamera kunde polisen identifiera förövarna, Tur i oturen så skedde överfallet strax efter midnatt in på det nya året, det blev nämligen lagligt att använda materialet 1 januari i år.

Nästa vecka
är det alltså rättegång. Jag märker att oron växer. Läs mer här.

måndag 16 november 2009

Upp i Norr nr 4




Det här numret
av Upp i Norr, en flygtidning som delas ut på flygplatserna i Norrland har jag varit med och producerat nyligen. Nu ligger det även ute digitalt att bläddra i på Issuu.com. En mycket trevlig sajt för att publicera tidningar, tidskrifter med mera digitalt i blädderform.

torsdag 5 november 2009

Ett maxmål och Deportees, tack!


Musikbranschen försöker förtvivlat hitta nya marknader för att få tillbaka de goda, feta åren då köparna kunde åka flera mil för att få tag på ett nysläppt exemplar av rykande vinyl. Fildelningen bland unga har gjort det allt svårare att ta betalt för musik, men samtidigt så lyssnar vi mer än någonsin på ny musik. Det är känt att många okända band har blivit stora via MySpace och Youtube. Men säljer skivor, eller cd:s, det är det väldigt få som gör.

Då gäller det att hitta nya sätt att tjäna pengar på sin musik. Att ge konserterer är det vanligaste sättet, alternativ två är att sälja sin musik till en reklamfilm och nu kommer det tredje sättet - att sälja sin musik tillsammans med hamburgare. ( Nu kommer många föredetta straight-edgare att gråta)

Hamburgerkedjan Max erbjuder nämligen sina kunder att kunna välja en låt som ett alternativ till att begära plusmeny. För 10 kronor kan restauranggästerna "maxa sitt mål" med pommes frites, dricka och en ny låt från kända artister i mobilen. En ny och annorlunda markandsplattform för nya svenska artister som har tagits fram av Heartbeats International skriver Medievärlden på nätet.

Artisterna som medverkar i kampanjen är Deportees( från Umeå), Mando Diao, Joss Stone och Eva Simons.

tisdag 3 november 2009

När inspirationen tryter



Så här kan det nog kännas många gånger när inspirationen inte riktigt vill flöda till. Tips från @obaudin.

Svenskarna och Internet

I dag kom Worldinternet Institutes årliga rapport om Svenskarna och Internet. De kartlägger hur internetanvändningens utveckling och förändringar ser ut hos den svenska befolkningen. Svenskarna har i dag använt Internet flitigt i snart tio år.

World Internet Project följer i 28 länder mer än 2000 hushåll/land för att på nära håll studera och utveckla en förståelse samt ta fram modeller för hur datorer, digital kommunikationsteknik, Internets och dess användare formar och förändrar vårt samhälle.

Läs mer om rapporten här.

Befria Mig - Libera Me



Oj, vad nervöst det var inför konserten på Alla Helgons Dag med Ålidhemskyrkokör. Vi var riktigt nerviga om vi skulle klara Faurés Requiem. En körkompis var så impad över att solisterna ens ville sjunga med oss. Fast såååå dåliga var vi ju inte, eller hur?

fredag 30 oktober 2009

Be för den unge föraren

I går kom det ett sms från en kompis:

" Vår XXX är förtvivlad. Han har fått veta att det var hans kompis som körde bilen igårkväll då de två ungdomarna avled. Flickan var också bekant till XXX. Föraren har själv svåra skador. Be för pojken att han ska överleva."

På onsdagkväll inträffade det en hemsk singelolycka i Umeå. Fyra ungdomar färdades i en bil och föraren förlorade herreväldet över bilen som körde av vägen och välte en stor björk. En 17-årig kille och en 18-årig tjej dog. Föraren och en annan pojke i baksätet överlevde med svåra skador.

Jag satt i
Stockholm och hörde nyheten på radio och tyckte det var märkligt att de sa nyheten på riksnyheterna. Det är sällan singelolyckor får så mycket uppmärksamhet, tro mig, jag har jobbat på TT. Samtidigt kände jag ett stort obehag och tänkte att det kunde vara min egen son som är i ungefär samma ålder.

Jag förstod inte då att olyckan hade inträffat i ett bostadskvarter i Umeå. Det innebär att föraren hade kört alldeles för fort och inte klarat av att hålla bilen på vägen. Sedan minns jag att tänkte måtte det var bilföraren som gick bort, han kommer aldrig att kunna förlåta sig själv. Nu vet jag facit. I dag ber jag för honom och för den andre pojken. Gör det du också.

tisdag 27 oktober 2009

Tomatis och Titanic



Jag och yngste sonen är på väg till Stockholm för att göra ett hörseltest enligt Tomatismetoden. Det lär vara mycket framgångsrikt för att öka hjärnans inlärningsförmåga. Läs mer om Tomatis och Titanic här.

söndag 25 oktober 2009

Bloggat om Umeå Jazzfestival 2009!




Mory Kanté i sin vita kostym tillsammans med sina gyllene doadamer på Idun under Umeå Jazzfestival i helgen.











Artister dör inte, de kommer till Västerbotten!
Blood, sweat and tears ingår inte i döda artisters sällskap.

Fristad erövrade jazzfestivalen
Kommunala musikskolan- ALLT är förlåtet!

Så mycket mer än afropowerdance...
Mory Kanté gav mig ont i fötterna.

Umeå Jazzfestival på Spotify
Hämta lyssnarlistan på de flesta av årets artister

fredag 23 oktober 2009

Vilka sajter läser journalister?

I dag är det vanligaste sättet att kolla upp en person att googla dem på nätet. Det ger en ganska överblick över vad personen jobbar med, vilka social nätverk de ingår i med mera. Det är ganska bra att kolla upp sin egen status på google emellanåt för att se vilka sajter som hamnar högt och inte.

Nu kan du
även kolla vilka sajter som myndigheter och journalister besöker med sajten Mediacreeper som kartlägger vilka sidor de surfar in på.

Mediacreepers grundare hävdar att de vill låta allmänheten övervaka var journalister surfar, för att stärka debatten om journalistik. Men det krävs att sajtens ägare lägger in en särskild kod på sin sida för att Mediacreeper ska kunna övervaka. Ingen sajt som inte själv har begärt det övervakas, vilket kan känns som en tröst i sammanhanget.

Men för journalister och andra yrkeskårer kan det vara känsligt att det kommer ut vilka sajter de surfar till på grund av källskydd och även på grund av affärsmässiga skäl. Det är ganska lätt att kolla var mediekonkurrenterna surfar, både på gott och ont.

Jag kollade lite snabbt vilka sajter som redaktioner i Västerbotten har besökt mycket den här veckan:

Västerbottens Kuriren

Norra Västerbotten


(De var den enda redaktionerna i Västerbotten på Mediacreeper)

Annars verkar de mest välbesökta sajterna av de flesta journalister i Sverige vara dessa två just nu:

Tjuvtittat och Politiskt inkorrekt

torsdag 22 oktober 2009

SVT suddade ut brösten


Bröstdebatten rullar vidare. Nu har Västerbottensnytt redigerat om inslaget, tagit bort musiken, suddat ut brösten och anmält det till granskningsnämnden. Det är verkligen märkligt.

Allt verkar ha sin upprinnelse i min blogg från i söndags där flera av länets journalister och utanför både haussade och dissade inslaget. Lite mycket bröst, ja, men att anmäla det till granskningsnämnden var väl ändå att ta i, eller?

Personligen tyckte jag det var trist att reportern fick bära skulden för inslaget. Det fanns ju flera chefer, fotografer, redigerare med mera på vägen som kunde ha hejdat att det sändes i det skicket.

Tyvärr, så är det svårt att bli tagen på allvar som kvinnlig journalist om man visar brösten i tv. Det är den andra sidan av myntet. Snart sitter reportern i en tv-soffa nära dig. Kom ihåg var du läste det först. :-)

onsdag 21 oktober 2009

SVT-bröst mest lästa

Historien om SVT-reportern som visar brösten under ett reportage i Tärna förra veckan, toppar det mest lästa just nu på Expressen och i min blogg här och i min blogg på VK.

Det började redan i söndags efter en träff med länets journalister för att diskutera etikfrågor i både gamla och nya medier. Men det här inslaget pratades det inte om i det forumet, utan mer i kulisserna och på Facebook.


Och åsikterna är minst sagt delade i journalistkåren, allt från Berlusconi-tv i Västerbotten till att det inte egentligen är tuttarna som upprör utan bristen på journalistisk fingertoppskänsla och kreativet vilket kan tolkas som ett ledningsproblem över fotograf/ reporters nivå.

Andra tycker att ingen skulle ha blivit upprörd om reportern varit plattbröstad. Jag tycker att hon har fina bröst men att kameramannen borde kanske ha stoppat inzoomningen i tid.

Det är hur som helst skojigt att både artikel och blogg får så höga rajting i dag med tanke på att oktober är bröstcancermånaden. För det är väl därför den här historien lockar så mycket just nu? Eller?

Läs mer om
journalisternas kommentarer här.

Kvinnor sexsurfar allt mer

Sexsurfning är den tionde största internetaktiviteten i dag. I Sverige har sexsurfandet ökat med 540 procent sedan 2003. Det visar en rapport från forskningsinstitutet World Internet som baseras på över 2 000 telefonintervjuer med personer som utgör ett genomsnitt av Sveriges befolkning. Mätningarna av sexvanorna har gjorts årligen sedan år 2000.

Att sexsurfa är
vanligast bland unga män där en tredjedel uppger att de besöker sidor med sexuellt innehåll, men även 7 procent av kvinnorna gör samma sak. Procentuellt ökar det mer bland kvinnorna, skriver SvD.

I en internationell jämförelse sexsurfar svenskarna inte särskilt mycket, utan ligger i botten på listan tillsammans med britter och colombianer. Däremot toppar tjeckerna listan, de surfar närmare fyra gånger mer än svenskarna.

Den sexuella exponeringen på nätet har ökat markant bland de unga de senaste åren. Under sex månader har umeforskarna Eva Ikonomidis Svedmark och Annakarin Nyberg följt mer än 200 bloggar och därutöver intervjuat ett femtontal ungdomar i åldern 13 – 25 år för att kunna ge en bild av ungas syn på sexuell exponering på nätet. Studien har publicerats som en del av Ungdomsstyrelsens rapport ”Se mig – Unga om sex och internet”.

Men även om det finns riskzoner och riskbeteenden menar Eva Ikonomidis Svedmark och Annakarin Nyberg att det inte finns någon anledning till oro. Studien visar nämligen att ungdomar har väl utvecklade strategier för hur de ska hantera oönskade kontakter och sexuella inviter på nätet. Vilket känns tryggt att veta då sexsurfandet ökar både bland unga och äldre.

tisdag 20 oktober 2009

Twitterkonferens på webben

I dag följer jag med Disruptive Media konferens The Really Realtime Conference i Stockholm om microbloggen twitters möjligheter för journalister, politiker, företagare och marknadsförare med flera. Många namnkunniga webprofiler från Sverige och utlandet deltar i konferensen och delar med sig

Det blir allt vanligare att följa med i konferenser över nätet i realtid och gratis när du själv inte kan närvara. Frågor kan ställas direkt till konferenstalarna över nätet via liveflödet eller på twitter via hashtaggen #realconf.

Konferensdeltagarna ser
twitterflödet spelas upp för dem på en vägg intill, i en såkallad backchannel. Pigga moderatorer brukar följa med i flödet och ställa frågorna så att alla i publiken också kan uppfatta dem.

Även om det finns en begränsning att sitta med i publiken fysiskt, så gör det inte det över nätet. I våras när Disruptive Media anordnade en liknande konferens satt över 22 000 människor uppkopplade till deras livesändning världen över och alla hade möjlighet att interagera med varandra. Det är en otroligt häftig upplevelse.

I dag arrangerar även Humlab på Umeå universitet ett seminarium om Citizen journalism in a digital age. Kl. 13.15 med professor Stuart Allan, UK. Om du inte har möjlighet att närvara så kan du följa direktsändningen över nätet här: http://live.humlab.umu.se/

Följ mig gärna på twitter.

måndag 19 oktober 2009

Yrkesetik i gamla och nya medier


I helgen var det journalistdag om yrkesetik på Umeå Folkets hus. Bloggdrottningen Sofia Mirjamsdotter, alias Mymlan, var bland annat inbjuden för att debattera under ämnet Bloggfeber, nätjournalistik och yrkesetik.
I panelen satt även journalisten Jenny Eklund, Rino Rotevatn, ordförande i journalistförbundets yrkesetiska nämnd samt Eva-Britt Lennerlöv, chef på Västerbottensnytt.

Det var hyfsat många journalister på plats, både gamla rävar, ungtuppar och ja, vad kallas alla nybakade unga kvinnliga journalister? Presspumor? Näää, knappast. Men det var lite kul att se skillnaden på outfit utifrån om de var anställda på TV4 eller SVT. TV4 känns lite mer modemedvetna, de är också generellt yngre än SVT reportrarna. Ok, det var ett sidospår.

Det var i alla fall tydligt att bloggosfären och nätjournalistik är något som lockar många. De flesta journalister är lite skraja för att blogga privat. En ung journalist berättade att hon inte vågar skriva i sin blogg att hon hade fått jobb på Sveriges Radio, att hon är rädd för att det ska påverka hennes jobbställning negativt.

- Jag känner många reportrar på SR som inte får blogga för sin arbetsgivare privat, de bloggar därför helt anonymt, säger Sofia Mirjamsdotter. Hon började själv blogga anonymt under namnet Mymlan eftersom hon på den tiden jobbade som journalist på Sundsvalls Tidning. Det var när hennes bloggande dotter länkade till hennes blogg som det kom ut vem hon var.



Rino Rotevatn, hävdar att en arbetsgivare inte generellt har rätt att säga att en anställd journalist inte får blogga på sin fritid.
- Det handlar om yttrandefrihet, alla har all rätt i världen att blogga.

Alla debattörer var rörande ense om att de måste vara där publiken finns, bara i Umeå lär det finnas över 51 000 facebook-konton och vk.se har över 100 000 besökare varje dag. Ingvar Näslund, publisher på VK, tycker att alla nyhetsjournalister i Umeå borde blogga för att vara där läsarna är och ställa frågor.



Men hur ska
man få tid till att blogga också på sin arbetstid? undrade många reportrar. Det kunde ingen av de närvarande cheferna ge något enhälligt svar på.
Eva-Britt Lennerlöv berättade att Västerbottensnytt inom kort kommer att dra igång ett projekt för hur bloggandet ska kunna användas strategiskt i det journalistiska arbetet.

- Vi måste även vara aktiva på Facebook, annars så kommer vi att bli helt isolerade. Men hur det ska gå till vet vi inte än, säger hon.

Ett mycket framgångsrikt journalistiskt bloggexempel är Fattigbloggen på Aftonbladet som Jessica Ritzén skrev. Under en månad testade hon att leva på socialbidrag och bloggade om det samtidigt. Bloggen blev oerhört populär och hade över 100 000 besök per vecka. I dag har hon slutat på Aftonbladet och skriver en bok om Fattigsverige inför Fattigåret 2010.

Jag har träffat Jessica vid ett flertal tillfällen och hon berättade hur förvånad hon blev över att Fattigbloggen fick ett sådant genomslag. Hon hade aldrig förstått vilken kraft det fanns i bloggosfären och att hon skulle få så många uppslag till reportage genom bloggen. I dag är hon helt övertygad om att nätjournalistik är framtiden och något hon vill satsa mer på.

Sofia Mirjamsdotter tycker att det är viktigt att journalister befinner sig där läsarna är och tillåta kommenterar på artiklar.
- Det är viktigt att fånga upp de kommenterar som finns där ute och ta dem på allvar. För att vi ska återvinna vår trovärdighet som journalister så måste vi vara öppna med våra arbetsmetoder och tala om varför vi gör vissa saker.

Det är helt klart att journalistiken går igenom ett paradigmskifte i dag. Att kunna publicera sig är inte bara journalister förunnat utan alla medborgare kan i dag starta en blogg och göra sin röst hörd.

- Det är lätt att hitta människor på nätet i dag. Men det gäller att vara aktiv och hitta de som inte själva har valt att bli sedda. Vi måste vässa journalistiken för att skilja ut oss i mängden, för att synas bättre i ett allt större mediebrus, säger Rino Rotevatn.

Journalisten Jenny Eklund sammanfattar:

- Vi lever i ett annat medielandskap i dag. Var någonstans får publiken vara med och tycka annars? Att de får vara medskapande ökar även vår trovärdighet.

söndag 18 oktober 2009

Hur mycket måste en journalistvikarie tåla?

Att vara reporter i dag verkar innebära en hel del uppoffringar, särskilt om man är vikarie från Stockholm. Detta inslag gjorde en kvinnlig vikarie för Västerbottensnytt i torsdags. Jag har klippt ut det viktigaste sekvenserna från inslaget, eftersom det inte kommer att ligga i SVT play för evigt. Vill du se hela inslaget så kan du se det här ett tag till.

1. Reporter från Västerbottensnytt kommer nersusande för Ingemarsbacken i Tärna säger: "Redaktionen sa till mig att komma hit upp till Tärnaby för att kolla in vintern som kommit nu. Men det här ju ingen vinter, det är ju konstsnö. Så nu måste jag hitta på något helt annat."

Wheelforce Media- înu en dag i bloggfabriken...
Uploaded with plasq's Skitch!


2. Reportern åker in mot kameran och visar klyftan. Som sedan klipper över till reporten i bikini.

Wheelforce Media- înu en dag i bloggfabriken...
Uploaded with plasq's Skitch!


3. Reportern trotsar modigt kylan och kliver i vattnet i Tärna.


Wheelforce Media- înu en dag i bloggfabriken...


Uploaded with plasq's Skitch!


4. Snygg slutbild med reportern som bevisar att det inte är vinter än i Tärna eftersom det går att bada.


Wheelforce Media- înu en dag i bloggfabriken...
Uploaded with plasq's Skitch!


Jag skickade ut blogginlägget om inslaget på min Facebook och så här låter kommentarerna från andra journalister i länet och utanför. Det är extraroligt eftersom det var en journalistdebatt på Umeå Folkets hus om yrkesetik igår. Men detta inslag diskuterades inte offentligt utan desto mer i kulisserna på festen efteråt och i min FB. Kommentarerna här är både kritiska och en del försvarar inslaget som en del i en stressig arbetsvardag på SVT.

Facebook | Ingela Hjulfors Berg: Bystigt inslag fr䬠T㱮a


och här kommer lite fler kommentarer:

Facebook | Ingela Hjulfors Berg: Bystigt inslag fr䬠T㱮a


Frågorna kring inslaget är många. Jag tycker själv det är ganska skojigt men något "overkill", hur djupt ned i klyftan behövde kameramannen gå? För det andra: Vem bär sändaransvaret här? Reportern? Knappast. Ytterst måste det vara redaktören för sändningen tycker jag.

Att hänga reportern för att hon frivilligt badar i en iskall fjällsjö och visar upp sina behag är ju mest beundrandsvärt, men samtidigt lider jag med henne för hon kommer nog att få leva med det här inslaget under väldigt lång tid. Journalistvikariers arbetssituation är outhärdlig, den här reportern är uthyrd från ett bemanningsföretag i Stockholm och sliter ont för att få sin vardag att gå ihop. Var går gränsen för hur mycket vikarier ska behöva utstå? Vem ska bära hundhuvudet i den här yrkesetiska debatten? SVT? Reportern? Arbetsledningen?

Bystigt inslag från Tärna



Västerbottensnytts obligatoriska och årliga reportage om nysnön i Tärna. Denna gång lite mer bystigt än vanligt. Mycket skojigt. Redaktionen lär visst inte ha varit lika roade. Feministdebatten har bara börjat. Tro mig.

En viral nätsuccé från Umeå



Fysikspelet Algodoo, tidigare kallat Phun, blev snabbt ett av de populäraste svenska klippen Youtube i år med över två miljoner tittare. Det är ett mycket framgångsrikt exempel i Sverige på hur sociala medier kan lyfta ett företag och göra en svensk produkt till en världssuccé, inte minst i Japan har programmet nått stora framgångar.

Algodoo är resultatet av Emil Ernerfeldts exjobb vid vid institutionen för datavetenskap, Umeå universitet. Spelet lanseras nu via umeåföretaget Algoryx och Intel till skolor över världen och lär revolutionera fysiklektionerna. Kolla in filmen här ovan så förstår du vad jag menar.

Jag skulle ha älskat det här programmet när jag gick i skolan, kanske hade det fått mig att välja naturvetarbanan istället för journalistik. Emil har valt att göra programmet i 2D för att det ska vara lätt att använda, inga avancerade förkunskaper krävs. Ladda ned en demoversion här.

Läs mer om spelet i Ny Teknik.

torsdag 15 oktober 2009

Vem ärver dina inloggningsuppgifter?

Våra liv på nätet har exploderat de senaste tio åren. I dag har var tredje svensk tonårstjej en egen blogg. Närmare 190 000 bloggar startas varje dag världen över.På bilddagboken fanns det 1 augusti i år fler än 266 020 000 bilder och 1 240 000 bilddagböcker. I världen finns det över 200 miljoner Facebook konton och i Sverige närmare två miljoner.

Vad händer med alla dessa lagrade bilder och texter när någon dör? Det är inte ovanligt att nätet har blivit en plats för efterlevande att sörja på. Unga människor som plötsligt ryckts bort har bloggar och fb-konton som översvämmas av sorgliga hälsningar och kommentarer. En del släktingar tycker det är bra att deras nära och kära lever kvar i cyberrymden medan andra tycker det är ovärdigt.

Många etiska frågor väcktes i samband med Sturebymordet i försomras när en 15-årig flicka blev mördad i ett svartsjukedrama av två jämnåriga kamrater. På hennes blogg flödade kommentarer som bland annat pekade ut förövarna. Medierådet skriver i en debattartikel i DN om att de vill ha regler för hur vi ska handskas med döden på sociala nätverkssajter. De har rätt i många avseenden men de enda som kan ta ansvar för sajterna försvinner är vi själva eller våra anhöriga.

Har du själv
funderat över hur du ska göra med dina uppgifter på nätet? Ska någon få ärva dina inloggningsuppgifter? Webwill är ett företag som har tagit fasta på dessa frågor och som kommer att erbjuda olika tjänster för dig som är aktiv i sociala nätverk på nätet. De erbjuder sig till exempel att skicka ut ett e-mejl till alla dina vänner när du har gått bort med ett meddelande som du själv har skrivet.

Jag har funderat hur jag skulle göra, troligen kommer jag att ta bort mitt FB-konto helt. En del bilder som finns där kommer att försvinna så det lär bli lite kinkigt. Men alla mina bilder på Flickr får ligga kvar för eftervärlden. Mitt arbetssociala nätverk på LinkedIn raderas, det är knappast någon idé att spara. Jag är ju inte kontaktbar längre.

Mina bloggar kan få vara kvar en tid men sedan låter jag nog webwill eller någon i familjen att gå in och tala om att jag har rest till Nangijala för evigt.
Hur skulle du göra med dina sociala nätverk?

myWebwill from Lisa Granberg on Vimeo.

måndag 12 oktober 2009

Blinkx- smart filmsöktjänst



I somras såg jag U2:s fantastiska 360 tour i Göteborg. Det finns mängder av filmer på nätet från konserten, några har jag själv bidraget med. Blinkx är ett läckert verktyg för att samla alla filmer på ett ställe i en såkallad "wall", sedan är det bara att föra muspekaren över rutorna välja den film som du vill se för tillfället. Ett läckert sätt att få en överblick över utbudet på nätet.

torsdag 8 oktober 2009

Barn lär sig hantera pengar på nätet


För Disneys anläggning Epcot i Florida har North Kingdom i Skellefteå gjort online-spelet The Great Piggy Bank Adventure. Det vänder sig till ungdomar mellan 8 och 14 år med syfte att lära dem att hantera och spara pengar. Modellbyggaren Ted Kjellström i Skellefteå har byggt modellvärlden för spelet, som sedan filmats och digitaliserat. På nätet fungerar spelet som ett brädspel, spelaren går en viss bestämd väg, kastar tärningar, plockar upp kort och svarar på frågor. Spelet har tagit tre år att utveckla, miljön och det grafiska är helt fantastiskt. Omkring 36 000 personer har spelat det on-line sedan lanseringen i maj.

Alltid vackert väder i Yttertavle

Går du in på nätet flera gånger om dygnet för att kolla hur vädret ska bli inför helgens skogsutflykter? Tycker du att SMHI:s vädersajt uppdaterar för sällan? Finns inte din egen lilla lokala ort ens med på väderkartan?

Ja, då är sajten Vackert väder något för dig. Här kan du knappa in din hemby, eller stadsdel och få veta vädret upp till tio dygn framöver och dessutom timme för timme. Och har du en blogg eller en hemsida så kan du även förgylla den med en egen väderwidget i din egen favoritfärg. Kolla in min widget här i högerspalten, den visar vädret i min närmaste hemby - Yttertavle, en mil utanför Umeå. Här lyser alltid solen, så en väderwidget är kanske lite överdrivet i det här fallet.

onsdag 7 oktober 2009

SSWC 2010 - klart med datum

Nu är det klart att det blir ett nytt Social Media Web Camp 2010 13-15 augusti på Tjärö i Blekinge. Jag var med på det första mytomspunna eventet i år.
280 socialmedianördar träffades, utbytte nätidéer, debatterade på ett så kallat unconference. Det vill säga deltagarna själva bidrog till konferensens innehåll.

Läs mer om SSWC #09 här och här.

söndag 4 oktober 2009

Runstenar och nya medier


I lördags skrev Västerbottens Kurirens chefredaktör Sture Bergman i sin spalt med rubriken " Vill ni ha en runsten?" Han skriver om att framtiden är här. Att digitaliseringen av medierna dagligen förändrar våra beteenden och därmed mediernas vardag.

Äntligen. Karln har förstått att vi står mitt i stormens öga av sociala medier och cross-mediaplattformar. Informationssamhället är med om ett paradigmskifte, där "gamla" medier måste möta nya utmaningar. Inte bara teknikmässigt utan även innehållsmässigt. Mediekonsumenterna vill inte längre bara bli matade med nyheter, de vill vara med och påverka innehållet också.

Jag läser vidare
i Bergmans spalt i tron att han ska leverera en insikt om att han har haft fel tidigare och nu har sett ljuset. Det har ju nämligen varit väldigt tydligt att han är en varm förespråkare av tryckta medier och nästintill enbart det. Det var förmodligen därför han fick jobbet av VK:s styrelse. Men det visar sig att jag har fel.

"Vi ser i dag att människors beteenden och konsumstionsmönster förändras kraftigt. Vi brukar media som aldrig förr och vi brukar medierna på ett sätt som våra förfäder rimligen borde skaka på huvudet inför."

Jag är helt förstummad över detta uttalande. Varför ska vi jämföra oss med hur mediekonsumenter hade det på mormors tid? Är det något att eftersträva? Det känns som att ramla tillbaka in i ett mediemörker.

Min mormor Hilda skulle ha älskat att ha samma digitala möjligheter som vi har i dag. Det är jag övertygad om. Tänk om hennes döttrar som åkte från Finland till Sverige under 30-och 50-talet hade haft till exempel resedagboken eller facebook? Hade de inte använt den möjligheten då? Nej, enligt Bergman hade de stått och suckat: "Vojne, vojne...vad är detta för något, inte kan väl vi använda något sånt här? Inte vill väl kära mor läsa om vad vi gör eller se sina barnbarn på bild. Hon kommer bara bli förvirrad."

Bergman fortsätter:


" Jag tror inte att någon av de klassiska mediekanalerna tidning, tv och radio kommer att helt försvinna men kommer att förändras och kompletteras med fler möjligheter. Där ska vi vara. Det är nämligen våra nuvarande läsare som bestämmer vilka kanaler som är mest attraktiva och funktionella."

Och? Det är alltså tidning som gäller för framtidens mediekonsumenter. Punkt slut.

Slutligen Bergmans kryptiska rubrik: Vill ni ha en runsten? Han syftar på att om läsarna vill ha en runsten så är det upp till VK att börja hacka.

"Jag hoppas att ni väljer någon annan mediekanal än just gråsten. Men säker kan jag inte vara."

Just det, Bergman, det är nätet vi vill ha. Jag tycker att @peterdalles alias Peter Dahlgrens twitteruppdatering på 140 tecken sammanfattar vårt paradigmskifte bra:

"Förr fick jag åka tre mil till skivbutiken, beställa en USA-cd med tre veckors leverans för 300 kr. Nu: Spotify. Grym utveckling."

Så här ser jag på på papperstidningar:

"Förr gick jag till brevlådan på morgonen, hämtade tidningen för att läsa gårdagens nyheter. I dag: nätmedier och sociala medier. Nyheter i realtid. Grymt!"

Fast ibland är det skönt med en riktig papperstidning också, om nyheterna känns relevanta vill säga, annars går det bort. Och det gör de ganska ofta.

torsdag 1 oktober 2009

Twingly channels för dig som vill ha koll

I dag smäller det. Twingly channels lanseras i dag för att underlätta ditt nätsurfande så du kan dela dina favoriter med andra och ha koll på vad som händer.

Det handlar om att följa olika kanaler och skapa egna utifrån sina intressen. Channels fungerar så att de mest relevanta artiklarna prioriteras upp och syns överst, och det är läsarna som avgör vad som är viktigast, genom inlänkar, retweets på Twitter och gillande enligt mymlan.

Läs mer om Twingly Channels på Mediavärlden, Newsdesk, twingly blog och Lilla Gumman.

tisdag 29 september 2009

Kuliga reklamfilmer

Det är inget fel på kreativiteten för att få sitt varumärke att synas. Vad sägs om denna udda Ferraribil som byggdes för en Pumaaffär i London med hjälp av 1,500 T-shirts and 88 jeans.




Ticktack...häftigt godisbeat. Visst blir man sugen? Men händer det på riktigt? Står folk på Ströget i Köpenhamn och verkligen diggar?




Den här är från förra året. Men det är så häftig så den får vara med igen. Jag blir så nostalgisk, blir sugen på att spela Pong.

70-talet - kom tillbaka, allt är förlåtet!



Detta är bara helt oemotståndligt. Se, vad kul det var på 70-talet. Sex, drugs and rock n´roll...eller?

måndag 28 september 2009

Den ultimata videon i en enda tagning



170 studenter på Quebec universitet i Kanada spelade in den här videon av Black Eye Peas hit I Gotta Feeling i en enda tagning. De gjorde den första veckan på terminen och den tog totalt 2,5 timme att genomföra. Jäkligt häftig! Till och med CNN har uppmärksammat den, inte så konstigt faktiskt. Att göra film i en enda tagning anses jäkligt svårt i filmvärlden och få filmare behärskare den konsten fullt ut. En som gjorde det var Hitchcock.

Estonia- krisjournalistikens urmoder


Det var en ovanligt vacker höstdag. Precis som i dag. Solen sken från klarblå himmel och höstfärgerna sprakade. Jag jobbade då som lokalredaktör för Västerbottens Kuriren i Nordmaling, några mil söder om Umeå. I dag är det femton år sedan Estoniaolyckan - 28 september 1994- 852 människor omkom i katastrofen.

När jag slår på radion den morgonen är det som hela världen står stilla. M/S Estonia har förlist under natten och tagit med sig hundratals människor ned i det mörka djupet. Radioprataren Thomas Tengby spelar sorgemusik och basunerar hela tiden ut med allvarlig röst att det har hänt en tragisk olycka. Den vackra morgonen fryser till ett vaccum, tillvaron vadar fram i trögflytande magma av sorg.

Det var ännu oklart hur många svenskar som omkommit. Jag minns att jag tänkte att min vanliga otur är väl att det är någon från mitt distrikt som saknas. När jag kommer till jobbet får jag veta att Malgomajskolan i Vilhelmina mist fem elever, rektor och två språklärare som reste med Estonia olycksnatten.
Jag är lite lättad. Det är inte mitt område. Jag slipper vältra mig i familjernas ångest. Leta efter privata bilder, se flaggan på skolgården halas på halvstång och intervjua klasskompisar med mera.

Då kommer nästa våg. En hel kontorsavdelning på Statoil i Stockholm saknas. En av de försvunna är en man som kommer från mitt upptagningsområde. Hans åldriga mor bor i trakten. Jag måste söka upp henne personligen är uppmaningen från min redaktör. Jag känner ett enormt motstånd. Men ett jobb är ett jobb och jag kontaktar kvinnan. Lyckligtvis är hennes dotter,som är sjuksköterska, på plats och hon samtycker till att vi kan komma och prata om hennes bror.
En fotograf anländer från Umeå. Tillsammans åker vi och pratar med den uppenbart chockade kvinnan. Under samtalet vill hon skänka mig en kattunge, hon har inte förstått att sonen inte kommer hem mer, inser jag.

Vi sköter oss snyggt, vi tar det varligt, försöker inte tränga oss på allt för mycket. Lokaltidningen är vid en sådant här tillfälle en tröst och en möjlighet för de anhöriga att få berätta om sin sorg till fler. Jag som hade känt mig illa till mods innan känner att vi ändå gör ett bra jobb. Då ringer telefonen hemma hos kvinnan. Hennes dotter svarar och pratar en stund. Jag hör hur hon säger:" Ja, de är här nu. Vill du prata med dem? Ja, vänta ett tag..."

Hon lägger ned luren och vänder sig till mig." Det är min brors chef från Statoil i Stockhom, han vill prata med dig."
Med mig? Jag för luren mot örat. Då brister det för mannen i andra änden.
Han skriker, spottar och svär. Han kallar mig för en sensationslysten hyena och tycker att jag har utnyttjat den stackars kvinnan som just har förlorat sin son. Jag är alldeles överrumplad över hans påhopp och blir först arg och svarar emot honom. Men inser snart att det inte spelar någon roll vad jag säger, han har redan bilden klar. Vi är ett jäkla pack, vi journalister, helt enkelt något som borde buntas ihop och slås ihjäl. Vi skiljs som ovänner över telefon. Jag förstår nu att han också var i chock.

Jag tackar för
mig och går ut på gården tillsammans med fotografen och känner att jag skakar i hela kroppen. Vi pratar igenom det som just har hänt och bestämmer oss för att snacka med kvinnan och hennes dotter igen för att höra vad de tycker om att vi är där. Modern är helt bedövad, okontaktbar. Hon säger inte mycket. Dottern säger att hon tycker att vi har uppfört oss väl att det är ok att vi publicerar nyheten om hennes försvunne bror. Det känns som en liten tröst i sammanhanget.

Fotografen och jag kör in till redaktionen i Umeå. Där råder febril aktivitet. Vilka vinklar har vi missat? Vilka kan vi intervjua? Visste ni att färjan gick tidigare mellan Umeå och Vasa och hette då Wasa King? Oj, det svindlar framför ögonen inte allt för länge sedan hade jag övernattat i färjans finaste svit.
Jag var fortfarande lite skakad över utskällningen och försökte ta upp frågan med redaktionen. Men den enda trösten jag fick var: "Äh, skit i honom. Han är bara en knäppskalle."

Det var efter Estonia som den etiska debatten om journalistkårens handlande väcktes. Ska vi prata med människor i chock? Hur kan vi närma oss de anhöriga på ett värdigt sätt? Det var första gången som Sverige hade drabbats av en sådan stor landsorg i modern tid. Det fanns inga riktlinjer för hur man skulle agera som journalist i sådana lägen. Allmänheten var rabiata mot journalistkåren som stack mickrofoner i ansiktet på synbart chockade överlevande, hur kunde fotografer få följa med i ytbärgarna när platsen bättre behövdes till att rädda människoliv? Begreppet krisjournalistik hade fötts.

Estoniakatastrofen var förfärlig. I flera veckor efteråt hade jag en bitter eftersmak i munnen, det frossades i olycka och jag var en av de som hade bidragit till att sprida olyckan. Min läropeng från den gången var att jag borde ha stått fast vid min känsla av inte besvära kvinnan när hon var i chocktillstånd. Jag hade kunnat bett någon annan göra uppdraget eller alternativt bara vägrat.
Ett kristeam skyddade familjerna i Vilhelmina helt från att träffa media. De behövde aldrig konfronteras med pressen. Jag tror att det var ett bra drag åtminstone i den första chockfasen.

Läs mer i Västerbottens Folkblad: Dottern miste livet när Estonia sjönk
DN: Sara på Estonia hjälper andra i kris

söndag 27 september 2009

Omvänd


"Kom med här!" Min vän Gustaf uppmanar mig att komma med upp på övervåningen i deras villa. Jag följer med lite pliktskyldigt.
I familjens hemmakontor räcker han över en pocketbok. "Du ska få den här!"
Jag ser den kände tv-journalisten Göran Skyttes bekanta nuna skymta på omslaget. Jag tar boken och tackar.
"Han är ju journalist som du, jag tänkte att du skulle vilja läsa den" fortsätter Gustaf medan jag läser bokens titel på omslaget: "Omvänd".
"Vi startar en bibelskola nu i höst och till påsk åker vi på en teamresa till Vitryssland. Jag vill att du följer med och skriver om deras arbete där. " Han ler uppfordrande mot mig.

Jag skrattar lätt åt hans plan. Sedan i våras har Gustaf försökt övertala mig att åka med till Vitryssland, antingen för att filma de kristna i landet eller för att skriva om dem. Jag ska erkänna att jag är både är lite avvaktande till idén och nyfiken på att åka med. För ett par år sedan hjälpte jag Gustafs fru Lena att klippa ihop en film om deras resa till Vitryssland. Det var intressant att se vilken otrolig drivkraft och stark Guds tro de kristna i landet har trots att de lever under ständig förföljelse och hot från regimen.

I helgen har jag
slukat Skyttes bok om hans andliga resa. Han berättar öppenhjärtigt om sina tvivel och tillkortakommanden som nybliven kristen, hur han hänfaller till promiskuitet och gör korta otäcka resor till Amsterdam, Paris och Berlin, hur han skiljer sig fast han trodde att Gud skulle hjälpa han och hans nyblivna fru att hålla ihop. Han berättar om arbetet med försäljningssuccén "Ett år med Jesus" och hur det blir starten på en ny karriär för honom som eftertraktad föreläsare i kyrkor runt om i landet. Han berättar om bäste vännen Björn Afzelius, proggrockens urfader, som en månad innan han får beskedet om sin livshotande cancer, skriver låten "Liten blues vid gravens rand". Kan han möjligen ha känt på sig sin egen död?

Skyttes berättelse är trovärdig, äkta och ärlig och fylld av kristen mystik. Som när han plötsligt upplever en stark vilja att be ensam ute på en veranda i den Sydafrikanska landsbygden bland blånande berg, kväkande grodor och lejon. Han tvekar inte en sekund om att han har ett slags samtal med den kraft som han kallar Gud.

"Jag börjar med regelbundna bönemöten på terassen, bara för mig själv. Jag står upp, vänd mot den afrikanska naturen, jag känner den gigantiska rymden och så börjar jag be."

Skytte kallar sig inte frälst, utan omvänd. Jag förstår honom. Det är ett livsval som förändrar och hela tiden utvecklas. Jag känner mig upprymd och tillitsfull efter ha läst boken. Jag är säker på att om Gud vill, så kommer jag att åka till Vitryssland.

onsdag 23 september 2009

Prefab Sprout överraskar med kristet album



Prefab Sprouts senaste album " Let´s change the world with music" är ett skönt lättlyssnat album med många fina kristna budskap. Vad sägs om låtar som "God watch over you", "Sweet gospel music" eller Let´s change the world with music"?
Låtskrivaren och sångaren Paddy McAloons mål med att ena världen med Guds kraft känns verkligen helande när huvudet är sprängfyllt av mötessurr och familjegnabb. Lyssna själv och avgör. Albumet är inspelat 1993 men släpptes första september i år, därav soundet. Men det är också det som förför, tycker jag.

Den här är något av en favorit- Ride. "They will ride, ride...home to Jesus."



Dessa filmer på Youtube är inte de officiella, men det verkar vara Paddy McAloon själv på bilderna. Lyssna gärna på deras album här om du har Spotify.

Här en intervju med Paddy McAloon i The Telegraph.
Per-Sinding Larsen kallar här till årsmöte för alla Svenska Prefab Sprout-fans.

torsdag 17 september 2009

Marcus Birro gör en Mogi

Att göra videosvar på populära fjortisinlägg har även blivit ett sätt för kultureliten att få spridning på sina alster.
Kolla in Mogis populära ordbok med nyord som "pördig". Hon har gjort stor succé med sina nyord. Vänta och se, snart är "pördigt" med i SAOL.



Och kolla in Marcus Birros version av Mogis ordbok för att marknadsföra Fredrik Strages nya bok. Till och med hans personliga svarta garderob finns med i bakgrunden.

onsdag 16 september 2009

Våra kära bimbos...



Tjejen med marsvinsgnyet
...m! Hennes inlägg på Youtube har setts över 320 000 gånger. Det märks att vi älskar våra bimbos oavsett om det är Svenska hemmafruar i Hollywood eller tonårstjejer som filmar sig själv framför en spegel.

Fjortisbrudarna har skapat en trend som alla vill haka på. Skillnaden är att de inte tjänar miljoner på att filma sina trivaliteter. Men tids nog så...se bara på hollywoodhemmafrun Anna Anka och hennes debattinlägg på Newsmill som skapat rejäl debatt idag. En skicklig PR-kupp enligt vissa och enligt sig själv så skrattar hon hela vägen till banken. Jag tror henne.

Kolla in detta underbara videosvar på marsvinstjejen Amandavardets blogginlägg. Det har setts över 140 000 gånger. Otroligt! Amanda är dessutom från Umeå. Snacka om en skicklig PR-kupp för att sätta Umeå kulturhuvudstad 2014 på kartan. Heja! Eller?

Från anka till groda


I måndags började serien Svenska hemmafruar i Hollywood på trean. En underbar serie om tre blonda svenska bimbos som har lyckats over-there.

Värst av dem
alla är Anna Anka, en skånska som gift sig med musiklegenden Paul Anka. I dag har hon skrivit på Newsmill om hur hon tycker synd om alla svenskor som måste bo kvar i Jantelandet Sverige och att hon vill bli en förebild för svenska kvinnor.

Men dessvärre är
hon full utav grodor. Min 16-åriga dotter och jag vek oss dubbla av garv över hennes minst sagt märkliga attityd till livet.
Anna Anka tror att alla är avundsjuka på hennes liv men hon verkar leva ett ousägligt trist och ensamt liv, trots man och barn. Hon beklagar sig över att hon måste träffa sin mans fans, hon ser ned på dem för att de avgudar honom. Hon spyr elakheter och svordomar runt sig hela tiden samtidigt som hon smäller av ett bländande vitt leende. Hon är en riktigt egenkär psykopat. Och vi älskar henne för det.

I artikeln i Newsmill staplar hon fördomarna på hög:

Floskel #1: "Amerikanska män uppskattar däremot sin fru, de är väldigt romantiska. De skriver lappar, ringer och lämnar kärleksmeddelanden på telefonen. Sådant gör aldrig svenska män."

Jo, min svenske man gör faktiskt det, märkligt. Jag visste inte att han är amerikan.


Floskel #2:
"Det var så skönt att komma till ett land där män vet hur man beter sig mot en kvinna. Här tar männen hand om allt det ekonomiska, allt annat är en förolämpning mot både kvinnan och mannen i förhållandet."

Jag skulle bli mycket förolämpad om jag inte fick hålla i min egen ekonomi.

Floskel #3: "Sedan har vi papporna. Svenska pappor är tragiska med sina blöjbyten och sin jämställdhet. En riktig amerikansk man får panik om han är ensam med barnet i mer än 20 minuter. Amerikanska pappor lagar inte mat och stryker inte, de jobbar och försörjer sina familjer."

Jag är övertygad om att både pappor och barn blir lyckligare av att de känner varandra sedan barnet är litet. Om de har en god relation är risken betydligt mindre att barnet blir deprimerat eller börja missbruka som vuxen. Det finns inget som heter kvalitetstid. Det är en myt. Barn vill ha kvantitet, det vill säga mycket tid tillsammans med sina föräldrar. Anna borde veta, hon är själv adopterad och växte upp i en styvfamilj som hon inte älskade. Daa!

Floskel #4:"Och för en kvinna finns det bara fördelar med äldre män. Jag har varit med många unga killar. Det funkade inte. Äldre män har erfarenhet och tar beslut på ett helt annat sätt. Paul är som en mentor för mig. Han finns där för att skydda mig och ta hand om mig. Fördelen med Paul är att han vet vem han är som person och som man. Sånt förstår amerikanska kvinnor. Här håller inte mammorna på och tjatar på sina döttrar om utbildning och om att gå till college, utan om att hitta en idrottskille eller en kändis! Är det inte underbart?"

Jag skulle bli aldrig i livet tvinga min dotter att ge upp ett självständigt liv för att gifta sig rikt. Hellre ska hon bli rik på egna värderingar, egen självkänsla och egna meriter.

Jag måste stoppa nu, innan det blir för mycket. Vi kommer absolut fortsätta se på serien för den är en bra skola i hur jag inte vill att min dotter ska vara. Här gäller det att mota de reaktionära åsikterna i grind.

tisdag 15 september 2009

Cykling med klass!


Jag kan inte motstå att lägga ut detta eminenta cykeluppträdande. Jag hade ingen aaaaning om att det gick att tävla i cykelkonst. Se och njut!

söndag 13 september 2009

Skippa disken och gör karriär istället!


Kvinnor behöver fler dåliga förebilder i näringslivet. Det skriver Karin Friberg i sin blogg. Hon syftar på alla dessa överpresterande kvinnor med flera högskoleexamen och ett obefläckat ledarskap som gör dem ouppnåeliga som förebilder. Hon tycker att vi behöver fler halvbra kvinnor som gör det möjligt för kvinnor att våga bli chefer.

Det är så sant, så sant. I går var jag över till en vännina som är otroligt driftig. Hon driver flera företag, är ensamstående mamma men är samtidigt en oerhört närvarande och medmänsklig kompis. Hon bjöd över mig över en kopp kaffe efter att ha hållit kurser hela dagen. Egentligen hade vi tänkt gå ut men det blev en stilla hemmakväll istället. Uppkrupna i varsitt hörn i soffan så snackade vi business, drömmar och nya affärsidéer. Hon med ett glas vin i handen och jag med en kopp kaffe.

I köket tornade disken från kvällen innan upp sig. Men hon ursäktade sig inte en enda gång. Observera! Inte EN enda gång. Det kallar jag kvinnlig frigörelse.
Det kändes mycket uppfriskande. Istället för att leva ett perfekt privatliv med skinande diskbänk, välordnade garderober och vattenkammade barn så försöker både hon och jag förverkliga våra drömmar istället. Man kan inte få allt. Då känns lite skit i hörnen mycket oviktigt i sammanhanget. Vi duger som vi är och vi lever som vi lär. Nya affärsidéer är till för att testas, de går före välputsade fönster.

Jag vägrar leva myten om att ett perfekt yttre och inre ska göra min yrkeskarriär till den mest guldkantade av alla. Jag gör så gott jag kan. Det är viktigt att fler kvinnor vågar testa sina drömmar och göra misstag. Det är då vi blir medmänskliga samhällsmedborgare som kan inspirera andra till stordåd. Att har flera högskoleexamen och vara snyggt vältränad är inte det viktigaste. Det viktigaste är att tro på sig själv och att man har förmågan att förverkliga sina idéer. Och framförallt våga misslyckas! Man lär sig mest av dåliga erfarenheter.
Jag vägrar att skämmas över min disk, skohögarna i hallen, tidningshögen i vardagsrummet och hund-och katthåren på soffan. Visst är det fint med välstädade hem, men det är sällan en kreativ miljö där man löser världsproblemen.

torsdag 10 september 2009

Det kom ett mejl...

"Kära E-postkonto User,

Denna post är att anmäla alla användare att platsen kommer att genomgå uppgradera om ett par dagar nu.

Därför, som en användare av vår sajt måste du skicka oss din e-post kontoinformation för att vi ska erkänna konto aktivitet Vidare informeras om att vi kommer att ta bort all e-postkonto som inte aktivt för att skapa mer utrymme för nya användare.

Därför är du råd att skicka oss dina mail konto som begärs nedan för att webben hjälpcentral för verklig kontroll så snart du logga in i din webbläsares försöka logga ut för korrekt på ditt konto och underlåtenhet att göra detta kommer att leda till att ditt konto har delegerad från våra användare listan.

* Redovisa Registreringen Användarnamn :.........
* Redovisa Registreringen Lösenord :..............
* Redovisa Registreringen Webbsida ....................

Varning Kod: XE2EZGKBMZYK

Alla användare har råd att slutföra den här uppdateringen.

Hjälp Desk.Important:
Tipsa Kontoverifiering Exercrise! ! "

Det var när jag läste:

....underlåtenhet att göra detta kommer att leda till att ditt konto har delegerad från våra användare listan....
som jag kände att ja!ja!ja!... jag lämnar ut alla mina användaruppgifter på nätet! Nej, självklart inte. Detta är ett falskt brev för att komma över privatpersoners inloggningsuppgifter.

Ett seriöst företag skulle åtminstone bemöda sig i att få till svenskan rätt och för det andra har jag aldrig varit med om att jag måste lämna ut mina uppgifter för att e-postkontot ska uppgraderas. I så fall får man installera om det på nytt. Så se upp för falskmejl av denna kaliber!

tisdag 8 september 2009

Bäste staden vann- Umeå kulturhuvudstad 2014!


Hurra! Umeå blir den nordligaste kulturhuvudstaden någonsin. Det är vi värda, det finns en unik nerv kulturen i norr. Och nu får vi äntligen bevisa det. Fem år, tungt. Men det kommer att kännas mäktigt. Alla mina antipatier mot jippot är som bortblåsta.

Jag förstod att vi skulle vinna! Trots avstånd och allt. Läs mitt förra blogginlägg om stadskampen mellan Umeå och Lund här.

Läs mer här vad medierna skriver:

Umeå utsedd till Europas kulturhuvudstad- Västerbottens Kuriren

Umeå blir kulturhuvudstad
- Västerbottens Folkblad

Geografi och samer talar för Umeå-
Västerbottens Folkblad

Umeå Kulturhuvudstad 2014
-Dagens Nyheter

"Umeå en värdig vinnare"
- Svenska Dagbladet

Umeå vann på engagemang
- Sydsvenskan

söndag 6 september 2009

Må den bäste staden vinna- Not!


Nu är det bara två dagar kvar till EU ska bestämma om Umeå eller Lund ska få bli kulturhuvudstad 2014. På tisdag 8 september, smäller det.

I helgen publiceradeVästerbottens Kuriren och Sydsvenska Dagbladet ett par artiklar gjorda av utsända reportrar från Umeå och Lund med syfte att syna varandras städer i sömmarna. Lundreportern besökte Umeå och förfärades över hur ful staden är men att kulturlivet inte gick av för hackor med jazzfestival, cool musikscen och Norrlandsoperan.

Umeåreportern var betydligt mer politiskt korrekt och lät lundaborna få uttrycka sina ljumma åsikter om kulturhuvudstadsjippot. En tämligen utslätad artikel som mer kändes som ett resereportage. I stil med dessa sevärdheter får ni inte missa när ni besöker Lund. En typisk VK-artikel, alltså. Zzzzzzzzzz!

Jag gillade lundareportens artikel mer, pang på rödbetan. Inga skönskrivningar här inte. Men en formulering fick mig att hicka till. Nej, inte att Umeå är fult, det är sant. Lund har ju bara 632 års försprång på att putsa på pittoreska gränder och en mäktig domkyrka. Umeå är en modern stad, nybyggarland, här finns ingen adel, inga slott och inget nedärvt mindervärdeskomplex gentemot akademin. En stad för de som vill gå sin egen väg, med en oerhörd nerv och puls. Det är något att vara stolt över, tycker jag.

Nej, det som upprör mig är detta evinnerliga tjat om att det är lika långt till Umeå som till Paris från Lund. 124 mil, enligt reportern. Jag är gift med en smålänning och har släkt i Lund. Alla sörlänningar använder detta argument när de ska försvara varför de inte så gärna åker norrut.

Jaha? Men jag bor inte i Paris....längre. Jag bodde i denna världsmetropol i fyra år på 80-talet. En fantastisk stad.
Men de har inte våra unika ljusa sommarnätter, skogarna, allemansrätten, sjöarna som man kan bada i när helst man vill, bär-och svampplockningen, de korta tranportsträckorna till och från jobbet, de trygga skolbarnen, få invandrarproblem, de självständiga kvinnorna, schyssta svenska män, att alla som vill kan få studera, ingen trafikträngsel, de coola norrlänningarna, barnvänliga bostadsområden...ja, listan kan göras lång, men detta får räcka så länge.

Allt detta saknade
jag när jag bodde i världsmetropolen Paris, så pass mycket att jag återvände hem till Umeå. Det har jag aldrig ångrat, well, möjligen ibland på våren, då värmen glider in över Paris.

Argumentet med att det är lika långt till Paris som till Umeå är bara en chimär, ett sätt för sörlänningarna att förtrycka oss. Därför önskar jag att Umeå drar undan mattan på Lund och blir kulturhuvudstad 2014. Vi ska visa er att vi är något att räkna med i all framtid. Vi har inget att ursäkta oss för. Om Tromsö i Nord Norge kan bli omtalad som Nordens Paris, så kan baske vi bli kallade för Norrlands Paris. Fast det känns töntigt i sammanhanget. Vi ska helt enkelt sätta Umeå på kartan för sin egen särart. Den coola staden i norr, dit även parisborna kommer att längta.

Jag säger bara: Gör Umeå till Kulturhuvustad 2014 - parce que nous le valons bien! ( because we´re worth it!)

fredag 4 september 2009

Hitta till bästa kaféet med din Iphone

I går släpptes en efterlängtad Iphoneapplikation, nämligen allakartor.se. Applikationen bygger på Ted Valentins cafekartan.se.Nu kan du hitta till det bästa kaféet i kvarteret direkt i mobilen när du besöker Sundsvall till exempel eller kanske bästa sushistället, till och med kyrkor finns listade.

Alla som vill kan gå in på allakartor.se och betygsätta sina favoritställen runt om i landet. Det är ditt omdöme som avgör om jag kommer att äta sushi i Umeå på Sagami eller Sea Street Sushibar.

Applikationen för Iphone finns på appstore här och för Android här.

Succé för nya septemberpasset

De kom, de cyklade och de segrade! Det blev succé för det nya septemberspinnpasset i dag. Härliga svettiga 45 minuter fick jag uppleva med min cykelklass på Träningsvärkstan och jag höll tiden perfekt. Det är en dygd.

När kvinnan, med det krusiga håret i hästsvans och svettband i pannan à la Jane Fonda, nynnade med i "Crosstown Traffic" av Jimi Hendrix, då förstod jag att passet hade landat rätt. Hon hade nämligen innan beklagat sig över ryggvärk och ville understryka att hon inte skulle orka köra passet på högsta växeln. Men se, det gjorde hon, om det berodde på mig eller musikvalet, låter jag vara osagt. Kul hade vi i alla fall. Och det med bara en högtalare dessutom, den vänstra var urdragen under hela passet.



En kille i sina bästa år, hejdade mig mitt i passet för att absolut få veta vem som spelade den tungtunga blueslåten i mitten. Förra gången hade jag uppgett fel efternamn på Mavis och det fick jag minnsann äta upp. Han hade letat med ljus och lykta efter henne på Spotify. Men det ska ju givetvis vara Mavis Staple, en kvinna vars röst får bomullen på fälten att frivilligt att hoppa ned i säcken och förvandlas till de ädlaste blåjeans.



Sedan svettades vi vidare fram till "Work" av Kelly Rowland. Då brast det för Jane-Fonda-look-a-liken. Hon bara måste få veta vem den ljuvliga artisten var som fick henne att glömma all ryggvärk och pinna på som bara den. Jag fick lov att hojta ut låtnamnet mellan flåsningarna. Och det är något som händer mycket, mycket sällan. Snudd på unikt. Däremot är det ofta som cyklister kommer fram efteråt och berömmer både pass och musikval.


Hur som helst, detta blev ett underbart pass, en fantastisk start på en cykelhöst. Alla gick därifrån drypande av svett men fyllda av nya musik-och muskelupplevelser. Nog med skryt nu.

Tillsammans med Nemo i Göteborg har jag suttit och knåpat ihop låtval över delad Spotifylista, den finns här. Otroligt kul att ha någon annan cykelfantast att få dela låtar med. Låtar som känns i hjärteroten och inte lämnar en oberörd. Snacka om open crowdsourcing. Det ska jag göra inför nästa månadslista också.
Gadgeten innehöll ett fel