måndag 27 juli 2009

Holmöns visfestival 2009



Marie Bergman och Lasse Englund får oväntad komphjälp av Jocke på luftgitarr. Ett mycket oförglömligt minne från årets visfestival.

Ingelas länkgodis

Jag fortsätter att skicka ut länkar som får mig att lyfta på ögonbrynen, småskratta eller som väcker min nyfikenhet till att förändra min vardag och kanske även din.

Kylskåpspoesi för fotografer
För några år sedan var familjens kylskåp full av små magnetord, så kallad kylskåpspoesi. Här kommer en annan variant för oss som gillar Photoshop.

365 saker du kan göra
En sajt som ger förslag på tokroliga saker att göra på ett helt år både för dig själv eller för någon annan, som här gå med i anonyma klubben och gör en god handling anonymt för någon annan. Det kallar jag för gott karma!

Fixa formen
Jag är med i Shapelink. Ett trevligt träningsforum där jag har träffat både nya och gamla träningsvänner som fått mig att vilja träna allt oftare och mer intensivt. Just nu är jag med i två träningsutmaningar, den ena handlar om vem som tränar mest tid under 2009 och den andra vem som tränar mest på tre år. Det ger perspektiv men även finfin statistik över framgångarna och *host* nederlagen. Sajten är gratis, men om du till exempel vill blogga kostar det några tior i månaden.

Här slutar internet

Ja, här är det faktiskt slut.

Reblog this post [with Zemanta]

torsdag 23 juli 2009

Fyra frestande länkkarameller

Yoga för fyllskallar
Lite ful men ändå rätt skojig, kan inte låta bli att lägga ut denna länk. Jag är ju själv hängiven yogafantast men vissa av dessa positioner skulle inte jag fixa i nyktert tillstånd.( via @ztrixq)

Mykromag- online designmagasin
Mystiskt och begärligt modemagasin endast för webben. Missa inte deras snygga flashintro som sätter ribban för vad som komma skall.

När du själv vill välja film

Headweb- svensk filmsajt där du laddar ned och betalar för att se film via webben. Ett ovanligt bra och lagligt sätt att få se bra film på. Allt från drama till dokumentärer.

Spellistan från Molde Jazzfestival

Leonard Cohen med flera storheter bevistade Molde Jazzfestival i Norge häromveckan. Tyvärr, inte jag. Men jag fick via @geirwaaler spellistan av de artister som deltog i festivalen serverad till mig på Spotify. En riktig jazzkaramell. Håll till godo! Jag ska spela högt så att grannens bluestoner inte hörs igenom.

tisdag 21 juli 2009

Fem länktips för en mindre grå vardag



Civil olydnad
Varning för vanten! Vardagen måste tyglas annars tar den över.
Ett annat tecken i tiden är måsbilden jag hittade på Henrik Alexanderssson alias Hax blogg.

What the f**k is social media: One year later
Rolig presentation av Marta Kagan som förklarar sociala medier på slideshare.(tips från Henriette Weber)

När recenserade du en kyrka senast?
En rolig sajt där vem som helst kan ge betyg och en kort recension av sin egen favoritkyrka eller kyrkor som man har besökt runt om i Sverige. Min favorit just nu är kapellet på Ulvön och Gamla Vibyggerå kyrka i Docksta. Här verkade prästen Petrus Laestadius. Han var bror till Lars Levi Laestadius och kyrkoherde i församlingen 1837-1841. På hans minnesvård står det att läsa att han nitiskt förkunnade kristen tro i Norrland i slutet av 1800-talet. Jag gillar ordvalet. Han gillade säkert kvinnliga präster.

Hur mycket hetero är du?

Kolla vilken heterostatus ditt twitternamn har. Själv blev jag 72 % hetero enligt Stockholms prides test. ( tips från @Morpac och @Borlander)

Skriv bättre bloggrubriker

Vaddå vad är det för fel på Varning för vanten? Det var ju mitt första rubrikval, men ändrade det till Fem länktips för en mindre grå vardag efter att ha läst Tommy K Johanssons IT-blogg. Nu återstår det att se om den rubriken lockar fler läsare.





n



Reblog this post [with Zemanta]

måndag 20 juli 2009

Buzz Aldrin - släktens månfarare



Det är juli 1969. Jag är sex år, inne på mitt sjunde. En grumlig svartvit bild flimrar på tv:n i vardagsrummet. Det är mitt i högsommaren, det är en flämtande hetta ute. Jag är förvånad över att det är sändning på tv:n mitt på dagen. Det händer nästan aldrig.

Min storebror har dragit in mig från leken på gatan med barnen i villakvarteret på Västerslätt. Jag har en kort ljus klänning på mig och lortiga fötter.
Det är något stort som händer, förstår jag när jag tittar på brorsan. Han glor storögt på tv:n. På tv:n ser jag en vit, tjock varelse studsa långsamt fram.
I sin ena hand håller varelsen en flagga, den amerikanska flaggan och i bakgrunden syns en märklig farkost.

"One small step for man, a giant leap for mankind"- hörs en sprakande röst genom etern ned till kontrollrummet i Houston på NASA och in i vårt vardagsrum. Jag känner ett rus gå genom hela kroppen. Det är människor på månen, tänker jag och inser att detta är något väldigt märkvärdigt som sker inför mina ögon.

I dag är det 40 år sedan Neil Armstrong tog de första skuttande stegen på månen. Hans medastronaut Buzz Aldrin gick också på månen, men fick inte ta de första stegen eftersom han var militär. NASA ville ha en civil person som tog de första stegen.

Det häftiga är att mina barn är släkt med astronauten Buzz Aldrin. Hans farmorsfarmorsmor(jag är osäker på släktförhållandena) var nämligen backstugusittare i Värmland för hundra år sedan. Mina barns farmorsfar var också från samma släkt.
Det är en svindlande tanke att Buzz Aldrins svenska släkt var fattighjon i Värmland och hundra år senare står han på månen. Det kan man verkligen kalla en klassresa!

Läs mer om hur det gick för månfararna och rymdprogrammet i DN, SVD, och GP.








Reblog this post [with Zemanta]

fredag 17 juli 2009

Rosornas krig i Umeå



Umeå och Lund är båda finalister till att bli Europeisk Kulturhuvudstad 2014. Men nu riskerar Umeå att förlora kampen, på grund av ett par trärosor, hävdar kultureliten.
Det rasar nämligen en intressant kulturdebatt i stan just nu, sedan en bildhuggare med sin motorsåg har snidat två fallosliknande rosor av två gamla träd i Rådhusparken.
Kultureliten ryser av vämjelse över detta folkloristiska inslag i stadsbilden medan stadsborna jublar. Äntligen konst som de begriper sig på och kan ta till sitt hjärta.
Högerpolitiker hävdar att det är en socialdemokratisk konspiration. Alla vet ju att rosen är deras politiska symbol. Egentligen handlar det hela om ett uppdragsjobb från parkförvaltningen av två skadade träd som de ville piffa upp.

Kulturjournalisten Gunnar Balgård skriver i ett debattinlägg i Västerbottens Kuriren att rosorna är en styggelse och måste bort. Förre politiske redaktören Olof Kleberg är oroad över att rosorna ska påverka EU:s juryledamöter negativt när de kommer hit i augusti för att bedömma Umeås chanser att bli kulturhuvudstad 2014.

Att Umeå har tagit samernas kultur som gisslan för att sno åt sig stilpoäng i kulturhuvudstadsdebatten är det ingen som debatterar. Det är märkligt, eftersom stan har ytterst lite med samisk kultur att skaffa förutom samiska veckan som hålls i mars varje år. Lycksele är i så fall ett bättre val.

Hur som helst så handlar rosornas krig kort och gott om finkultur kontra ful. Makten kontra folket. Vi som betalar för kalaset på skattsedeln ska bara gilla läget. Eller snarare: Plats! Sitt fint! 300 miljoner kronor är väl inget att orda om? Umeås ansökan har huvudrubriken Nyfikenhet och passion – Medskapandets konst. Vad innebär egentligen medskapande?

Kan själv




Självsvält, självdöd, självgod, självupptagen, självbefläckelse, självmord...men självtvätt, vad är det?
Enligt Statoil är det när man tvättar sin bil själv.

måndag 13 juli 2009

Vilken kristen typ är du?

Jag läste Elisabeth Sandlunds bok Drabbad av det oväntade och fascinerades av den amerikanske pastorn Gordon MacDonalds sex olika läggningar eller språk för "kristusefterföljare".

Esteten - vill överväldigas och gripas av Guds majestät och oändlighet. Trivs där värdighet, högtidlighet och liturgi står i centrum. (Jag är definitivt en estet.)

• Empirikern - vill känna Guds närvaro och visa sin glädje på alla upptänkliga sätt, även fysiskt, gillar att vara i karismatiska sammanhang. (Jo, jag gillar det också.)

• Aktivisten- vill följa Gud genom tjänandet och trivs med att vara delaktig i stora visionära projekt, som evangelisation, diakoni eller något annat. (Simon Ådahl sa ju att det var mitt kall.*s*)

• Den kontemplative
- väljer först och främst att lyssna till Gud, söker stillhet och tystnad genom gudstjänsten.(Jo, det händer att jag vill ha det.)

• Forskarnaturen
- följer Gud genom att studera Biblen och älskar textutläggande predikningar. ( Njae, inte särskilt. Jag lider ofta om de är längre än en timme.)

• Relationisten
- tar fasta på att bygga relationer mellan människor, att få kärleken att frodas genom att kristna möts i mindre grupper för att dela sina liv med varandra. ( Inte för ofta.)

MacDonald hävdar att den ende som behärskade alla dessa språk var Jesus, som blandade dem till en perfekt mix. De flesta kan känna igen sig själv i en eller tre läggningar, men är kanske nyfiken på fler. Men bara när vi är beredda att utforska alla de olika språken, att testa och se vad de ger oss, kan vi växa som kristna, menar MacDonald.

Vilken slags kristen är du? Och vilka av dessa läggningar vill du utmana hos dig själv?

söndag 12 juli 2009

"Jag är inte religiös. Jag har en relation med Gud!"

"Du får ta det här som du vill, men jag upplever dig som en själavårdare. Jag känner det väldigt starkt. Du är en person som människor kan komma till och gråta ut hos. Du lyssnar på andra och ger dem stöd", säger Simon Ådahl till mig och tar min hand.

Han sveper med den andra handen över mitt huvud, som för att understryka att det med stora bokstäver går att läsa över mitt huvud: "diakon." Vi skrattar båda lite generat åt hans vision. Jag har svårt att se mig själv som diakon. Fast journalister är ofta rätt bra på att lyssna också, tänker jag för mig själv.

Ikväll var
jag tillsammans med några vänner och lyssnade på Simon och Frank Ådahl i Korskyrkan i Umeå. En fantastiskt fin kväll men stark andlig närvaro.
Längst fram i kyrkan höll ett par kvinnor förbön för de som ville stiga fram. Jag kände mig lite manad, men var samtidigt feg för att kliva fram. Jag är ju inte frireligiös. Det har jag intalat mig länge nu. Fast ändå tyckte jag det var en så härlig känsla att höra Simon Ådahl stå där framme och fritt berätta ur sitt hjärta om sin starka Guds tro. Det var oerhört befriande. Därför sökte jag mig till honom efteråt för att få höra vad Gud har för plan för mig.

Jag inser att jag behöver både det karismatiska och traditionell kristen liturgi. Jag gillar att bli svept iväg och känna att andra har en flammande Guds tro precis som jag. Sjunga lovsång, gripas av Guds härlighet och känna att jag är ett av hans barn. En känsla, jag alltför sällan känner i Svenska kyrkan.

Simon säger att vi är alla lika oavsett om vi är baptister, pingstvänner eller tillhör svenska kyrkan ( min egen tolkning).
"Vi är alla egna grenar på vinträdet. Men när det blåser, då böjer vi oss alla åt samma håll."
Det är en fin kristen tanke. Vi är alla vanliga kristna människor oavsett tro.
Eller som Simon Ådahl uttrycker det: "Jag är inte religiös, jag har en relation med Gud."

Simon Ådahl medverkade 11 juli i Helgmålsringningen, se inslaget på SVT Play.

Reblog this post [with Zemanta]

Google - vet var du bor!

Den senaste veckan har det skrivits en hel del om hur Google kontrollerar dina digitala fotspår på nätet. Journalisten Andreas Ekström skriver i en krönika i Expressen om att Google är världens supermakt på nätet och att han saknar kritik mot sökmotorns intrång i våra liv. Citat:

"Google, däremot, är i praktiken ett monopol som styrs av två personer i Kalifornien. De gör precis som de vill. Deras ledord är "don't be evil", det vill säga "var inte ond". Vad det verkligen betyder kan vi bara gissa oss till. Och vad händer om de plötsligt ändrar sig? Säljer företaget till saudiska terrorister? Trillar av pinn? Väljer bort möjligheten att söka på regimfientligt material i Kina?"

Författaren Stefan Lindberg
hakar på kritiken i DN-artikeln "Google ser dig" och skruvar upp rädslan ännu ett par snäpp och staplar konspirationsteorierna på hög.

"Och plötsligt inser jag att jag lånat ihop till en egen konspirationsteori! Visst, en konspirationsteori är det, men varför skulle det inte kunna vara så att nätet en morgon, i stället för att söka konsumenten i dig (konspiration no 2), i stället förnekar dig och du till din stora fasa inser att din misshaglighet eller oro, din weltschmerz eller din illa mörkade antihumanism – skälen spelar ingen roll – har gjort att ditt namn i deltagarlistorna vid inlandets kennelträffar, dina skyttetävlingsresultat, dina surdegsrecept (framför allt de!) och dina Facebookstatusar från den stora krisens tid plötsligt är… försvunna."


Jag tycker att
kritiken mot Google är befogad. I höst lanseras Google Wave som har fått it-människor att jubla unisont: "Det här är det största som har hänt sedan internet"
Enligt IDG är Google Wave inte bara en samling av mjukvaror som tjänst utan erbjuder helt nya sätt att samarbeta. Wave är en kommande mjukvara på nätet som blandar gamla kommunikationsmetoder, som e-post, direkmeddelanden och dokument i webbläsaren, med nya sociala sätt att dela och samarbeta. Det är tänkt både för privatpersoner och för företag.
Detta kan innebära att vi har sett slutet av Facebook, Twitter, Orkut och Linkedin och andra social media plattformar. Kommer verkligen alla vilja lämna över sitt microbloggande till Google?

Men det går att bryta Googles makt, genom att använda sig av andra sökmotorer, vägra använda gmail (fast jag gillar det obegränsade utrymmet) och vägra använda deras andra tjänster som google maps, reader med mera. Eller så gör man som jag, väljer bort det som man inte gillar och använder det som känns bra.

Att lyckas att inte få träffar på sitt eget namn på Google är faktiskt en bedrift i dag. Mycket finns samlat om dig på nätet och vill du vara med och påverka innehållet så gäller det att bloggga, microblogga och kommentera ännu mer så styr du själv vad som skrivs om dig. Alltså att låta nätet svämma över av dina inlägg av både nonsens och av vikt. Nätet är en demokratisk plattform för alla åsikter och det måste vi värna om att den så också ska förbli.

Här lite kritiska länkar till Google
:
Om e-postprogrammet gmail:
Om Googles hantering av privat information.
Om vad Google vet om dig.
Om paret som stämde Google för att ha lagt ut deras hus på Google maps.





Reblog this post [with Zemanta]

fredag 10 juli 2009

Fritt fram för pedofilerna!

Det är juli 2006. Luften dallrar av hetta. Det är en sådan där sommar som kallas för den varmaste i mannaminne. Jag jobbar extra som inrikesreporter på TT. Nämndemännen suckar djupt av värmen och torkar sig för pannan. Jag önskar mig långt därifrån, har aldrig drömt om att bli kriminalreporter.

Plötsligt kliver han in genom dörren till rättsalen på Övre Norrlands hovrätt klädd i kriminalvårdens senaste snitt, hängiga gröna paltor. Det är Godfather Corleone som äntrar salen.I släptåg har han stjärnadvokaten i elegant kostym och ett par killar från häktet. Den kvinnliga åklagaren är laddad, hon har ju överklagat tingsrättens dom mot "Gudfadern" till hovrätten. Hon vill ha ett strängare straff, han fick nämligen bara 1,5 år.

I det internationella pedofilnätverket "Skuggornas brödraskap" har han valt ett namn som inger respekt. Han tillhör ju eliten. I ett par år har han dessutom fått betalt av svensk polis för att jaga pedofiler på nätet. I själva verket var han själv pedofil, 31 år och sjukpensionär.

Han är ganska lång, lite lönnfet, bär glasögon och är nästan genomskinligt färglös. Han påminner mig om naturvetarna från gymnasietiden, smarta men världsfrånvända. Förmodligen är han något av en datanörd, som hittat en ovanlig försörjning av en slump, nämligen att sprida barnporr på nätet och utnyttja barn grovt för att själv pumpa upp sitt tomma ego. Hans ansikte är helt uttryckslöst när åklagaren läser upp vad han är anklagad för.

Utan att tveka
har han spridit filmer och bilder där fyraåriga flickor våldtas, där snyftande sexåringar binds, torteras och förnedras, till och med kissas på. De allra yngsta var bara bebisar. Jag ryser av obehag.
Girigt har "Skuggornas brödskap" njutit av hans leveranser. Skickligt har han krypterat filmer och användare, och samtidigt jobbat åt Rikskriminalens barnporrgrupp. För att hålla sin egen rygg fri har han gett dem några godbitar, namnen på två "bröder", en tysk och en japan.

Men tillslut
avslöjas hans dubbelspel. Europol, den europeiska polisens samarbetsorgan upptäcker att han spridit barnporr på nätet samtidigt som han jobbat åt Rikskriminalen. Det är slutligen Europol som väcker åtal mot honom med hjälp av den lokala polisen i Västerbotten. Rikskriminalen säger bara upp avtalat med honom som informatör.

31-åringen fick två års fängelse för spridningen av barnporren och är sedan länge ute igen och sprider förmodligen nya "godbitar" på nätet. Nu ännu säkrare än förr, tack vare Pirate Bays Ipredator som gör att han och hans gelikar kan härja fritt utan att riskera upptäckt. En märklig följd när de svenska politikerna vill hejda den illegala nedladdningen på nätet.

Tidigare krävdes
en del datakunskap för att kryptera sin identitet men till helgen blir det som sagt fritt fram, precis som Emanuel Karlsten skriver på Dagen.

Det värsta med rättegången var att jag helt plötsligt insåg att pedofiler inte nödvändigtvis har svartmuskiga ögonbryn, slänger inte lystna blickar efter mina barn och erbjuder sig inte frivilligt att vara barnvakt. Nej, de kan vara just den där välartade datanörden som du lunchade med varje dag på gymnasiet. Han du inte lade märke till, egentligen.






Reblog this post [with Zemanta]

torsdag 9 juli 2009

Beslutsamma beslut



Äntligen! Nu har jag fått en chef i mitt liv. Snygg, tystlåten och stabil.

Sommarhälsningar från familjen Joker



"Why so serious?"

Vykort från Ulvön




I helgen var vi en tur till undersköna Ulvön, som ligger i Örnsköldsviks skärgård i Höga kusten. En riktig idyll som har anor från 1500-talet då de första bönderna bosatte sig här. Sedan 1800-talet har ön varit bosatt ön året runt främst av fiskare.
1999 bildades Surströmmingsakademin på Ulvön. De har som syfte att bibehålla surömmingskulturen och främja dess utveckling.

I dag finns det ett 40-tal bosatta på ön året runt varav en barnfamilj. Barnen går i skola på fastlandet och åker färja till skolan varje dag.
Läs mer om Ulvön och transporter till ön här.

Reblog this post [with Zemanta]
Gadgeten innehöll ett fel