söndag 31 maj 2009

En liten bibelbetraktelse

I morse kom min småländske make med ett paket till mig på morsdag. Det var en ny fin bibel 2000.
" Jag har skrivit den själv!" sa han och log.
Jag skrattade och tänkte det är ju nästan sant. Även om bibelns berättelser har funnits i över 2 000 år så är det vi människor som har stött och blött den genom årtusenden, fört den vidare till nästa och nästa generation. Texterna talar fortfarande till oss i dag lika starkt som då. Det är fantastiskt.

Min far var troende laestadian. Han kom från Österbotten i Finland. Vårt förhållande var ansträngt, mina föräldrar skilde sig när jag var fem år och jag växte upp med min mamma och mina två bröder i Sverige. Hon var EFS:are, hon hade en lättvindligare tro som min faster uttryckte det. Jag tyckte pappa var för dogmatisk och han tyckte jag var för världslig. Jag var nog egentligen som vilken tonåring som helst, tjuvrökte, pussade killar och drömde om att bli rockstjärna. ( Jag var basist i ett par rockband.) 2004 gjorde jag dokumentärfilmen Pappa kom hem om hans och mitt förhållande.

Hur som haver, pappa samlade på biblar på all världens språk. Han hade säkert över 100 stycken. Dessutom älskade han att spela in predikningar. Han satt alltid längst fram på möten med sin lilla kassettbandspelare i högsta hugg. Han efterlämnade över 900 bandade predikningar efter sig. Biblarna och banden efterskänkte vi till hans församling i Kållby, Finland. Min pappa sjöng väldigt vackert, han hade en spröd tenor. När han sjöng så hördes hans stämma högst av alla i kyrkan. Min favoritpsalm, som han sjöng var " Jag lyfter ögat mot himmelen" , en sällsamt vemodig och vacker psalm av den finske nationalskalden Runeberg. En kvinna i församlingen lyssnade för några år sedan på banden och upptäckte att pappas sång också fanns inspelad. (Den spjuvern, han spelade även in sig själv till eftervärlden) Hon samlade några av hans psalmer och skickade till mig. En av dem finns med i min film. Det var väldigt stort och gripande att få höra hans röst igen.

I dag tänkte jag på honom när jag fick min första alldeles egna otummade bibel i min hand. Jag kan i dag förstå hans förtjusning över alla dessa biblar på olika språk. Jag blev själv rörd över att få ett alldeles eget exemplar i dag. Bibeln är den bok som förenar oss alla kristna över hela världen. Vi delar samma tro oavsett om vi är från Katmandu eller Karesuando. Det är en fantastisk känsla, tro mig. För Guds härlighet är långt mycket större än kyrkans.