Så kom han då äntligen. En grånad äldre man men med glimten i ögat och ett bländande leende över ansiktet. Han tryckte varmt min hand. Jag log förläget tillbaka.
Hans Blix, mannen som avslöjade att det inte fanns massförstörelsevapen i Irak, en hjälte, i dag föreläste han på Umeå universitet inbjuden av Utrikespolitiska föreningen. Jag fick loss en intervju med honom, den kommer på UmeåLives hemsida i veckan.
Han hade många roliga anekdoter att berätta, som när han var i New York senast och taxichauffören kände igen honom för hans uppdrag i Irak.( Taxichaufförer världen över, ni får Dalai Lama att blekna i jämförelse. Det verkar nämligen alltid finnas en taxichaufför som följer världshändelser noggrant, bejakar kändisar och vanligt folk i deras vardag.)
Hans Blix blev smickrad, men han tyckte ändå det var märkligt att mannen kom ihåg honom, eftersom det var sex år sedan han senast var i hetluften.
Chauffören: " Jag kände igen din röst!"
Vilket varumärke! Rösten och engelskan som Hans Blix pratar med en lätt snobbig brittisk accent är svår att glömma. Sedan har ju karln ett sympatiskt uttryck överhuvudtaget. Jag är fullkomligt okritisk där.
Senare berättade han för studenterna, som trängdes i hörsalen, om hur en kollega frågade honom om hon fick döpa sin katt till Blix. ( katter lystrar gärna på sss-ljud)
Det gick väl bra, tyckte han, men vad tyckte katten om det?
Jo, katten var nöjd eftersom han var en riktig " weapon of micedestruction", svarade kollegan.
Jag fick hans visitkort och jag funderar allvarligt på att rama in det. Jag har inga skrupler, jag. Ringde en fransk vän i Tyskland och berättade att jag mött Hans Blix. Han tystnade och sa med eftertryck: " Hälsa honom att han är en hjälte i Frankrike!"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar