Runstenar och nya medier

I lördags skrev Västerbottens Kurirens chefredaktör Sture Bergman i sin spalt med rubriken " Vill ni ha en runsten?" Han skriver om att framtiden är här. Att digitaliseringen av medierna dagligen förändrar våra beteenden och därmed mediernas vardag.

Äntligen. Karln har förstått att vi står mitt i stormens öga av sociala medier och cross-mediaplattformar. Informationssamhället är med om ett paradigmskifte, där "gamla" medier måste möta nya utmaningar. Inte bara teknikmässigt utan även innehållsmässigt. Mediekonsumenterna vill inte längre bara bli matade med nyheter, de vill vara med och påverka innehållet också.

Jag läser vidare i Bergmans spalt i tron att han ska leverera en insikt om att han har haft fel tidigare och nu har sett ljuset. Det har ju nämligen varit väldigt tydligt att han är en varm förespråkare av tryckta medier och nästintill enbart det. Det var förmodligen därför han fick jobbet av VK:s styrelse. Men det visar sig att jag har fel.

"Vi ser i dag att människors beteenden och konsumstionsmönster förändras kraftigt. Vi brukar media som aldrig förr och vi brukar medierna på ett sätt som våra förfäder rimligen borde skaka på huvudet inför."

Jag är helt förstummad över detta uttalande. Varför ska vi jämföra oss med hur mediekonsumenter hade det på mormors tid? Är det något att eftersträva? Det känns som att ramla tillbaka in i ett mediemörker.

Min mormor Hilda skulle ha älskat att ha samma digitala möjligheter som vi har i dag. Det är jag övertygad om. Tänk om hennes döttrar som åkte från Finland till Sverige under 30-och 50-talet hade haft till exempel resedagboken eller facebook? Hade de inte använt den möjligheten då? Nej, enligt Bergman hade de stått och suckat: "Vojne, vojne...vad är detta för något, inte kan väl vi använda något sånt här? Inte vill väl kära mor läsa om vad vi gör eller se sina barnbarn på bild. Hon kommer bara bli förvirrad."

Bergman fortsätter:

" Jag tror inte att någon av de klassiska mediekanalerna tidning, tv och radio kommer att helt försvinna men kommer att förändras och kompletteras med fler möjligheter. Där ska vi vara. Det är nämligen våra nuvarande läsare som bestämmer vilka kanaler som är mest attraktiva och funktionella."

Och? Det är alltså tidning som gäller för framtidens mediekonsumenter. Punkt slut.

Slutligen Bergmans kryptiska rubrik: Vill ni ha en runsten? Han syftar på att om läsarna vill ha en runsten så är det upp till VK att börja hacka.

"Jag hoppas att ni väljer någon annan mediekanal än just gråsten. Men säker kan jag inte vara."

Just det, Bergman, det är nätet vi vill ha. Jag tycker att @peterdalles alias Peter Dahlgrens twitteruppdatering på 140 tecken sammanfattar vårt paradigmskifte bra:

"Förr fick jag åka tre mil till skivbutiken, beställa en USA-cd med tre veckors leverans för 300 kr. Nu: Spotify. Grym utveckling."

Så här ser jag på på papperstidningar:

"Förr gick jag till brevlådan på morgonen, hämtade tidningen för att läsa gårdagens nyheter. I dag: nätmedier och sociala medier. Nyheter i realtid. Grymt!"

Fast ibland är det skönt med en riktig papperstidning också, om nyheterna känns relevanta vill säga, annars går det bort. Och det gör de ganska ofta.