Det blev en intressant diskussion på webben i förra veckan när SIME media momentum awards jury visade sig ha enbart 18 män i juryn. Det uppmärksammades bland annat av Dagens Media och väckte en genusdebatt om varför de inte hade lyckats hitta intressanta kvinnor som sysslar med Internet, digitala affärer och media.
Geekgirls är ett bra exempel på tjejer som verkligen försöker jobba med att sudda ut den ojämlikheten och skapa event för både tjejer och killar som gillar teknik och sociala medier. Men de blev nog aldrig tillfrågade att ingå i SIME-juryn.
Vis av debatten har nu vd:n Christoffer Granfelt på SIME gjort en pudel men kunde samtidigt inte hålla sig från att kommentera att nämna att det ironiskt nog var en kvinna som ansvarade för tillsättningen av juryn.
En ytterst överflödig kommentar i sammanhanget. Kvinnor är inte av naturen feminister. Att tänka genus och mångfald är ett par glasögon som alla bör ta på sig ofta. Rättviseförmedlingen är ett bra exempel på det. De jobbar framgångsrikt med att bredda utbudet av både kvinnor, män och invandrare som föreläsare, artister, programledare med mera i samhället.
Hur som helst så vill SIME ha in namn på duktiga kvinnor till SIME 2011, vad nu det epitetet innebär? Det räcker tydligen inte bara med att de kan sitt område och är intressanta, de ska vara duktiga också. Inget fake-it-till- you-make-it här inte.
Genusdebatten i IKT-världen är viktig för att unga tjejer överhuvudtaget ska vilja utbilda sig till systemvetare, datavetare, IT-konsulter, interaktionsdesigners med mera i framtiden. Ingen bransch mår bra av att vara alltför enkönad.
Jag hade nyligen nöjet att få delta när Informatikforskaren Christina Mörtberg, numera knuten till Linnéuniversitetet och Oslo universitet, firade sin 60 årsdag på Umeå universitet. Forskarkollegor och studenter från när och fjärran kom och hedrade henne. Gemensamt har de skrivit var sitt kapitel i antologin "Travelling Thoughtfulness- feminist technoscience stories" kring ämnet genus och teknik, ett av hennes forskningsområde sedan minst 2o år tillbaka.
- Det är inte tjejerna som är problemet utan hur utbildningarna utformas. Att programmera behöver inte vara tråkigt. Det är snarare ett fantastiskt kreativt arbete att testa att nya program löper igenom. När det funkar är det en stor lycka. Det handlar mer om intresse för ämnet än kön, menar hon.
När tidningen Wired ( med 80 procent manliga läsare) prydde sitt senaste omslag med en kvinnlig klyfta på första sidan så bröt teknikprofessor Cindy Royal i Texas med tidningen. I en offentlig och eminent blogpost förklarade hon varför och den fick ekon i bloggar och nyhetssajter i hela världen. Bland annat ondgjorde hon sig över att tidningen så sällan har framgångsrika kvinnor från IKT-världen på första sidan. Senast det skedde var med performanceartisten Laurie Andersson 1994 och forskaren Sherry Turkle 1996. Chefredaktören Chris Anderson bad henne om ursäkt i ett mejl och lovade att ha en diskussion om hur de ska lyfta fram kvinnor mer i tidningen. Redaktören Nancy Miller, ja, en kvinna, försvarar omslaget i en chatt på Poynter med Cindy Royal.
Omslaget var ett medvetet val eftersom det handlade om industrin kring bröstrekonstruktion efter till exempel bröstcancer. Miller svarade:
"I think the cover image is strong, beautiful, anatomically accurate, and pretty bad ass."
Syftet var vällovligt men det tar ändå inte bort det som Cindy Royal främst vill lyfta fram:
" There are women in tech, doing important things. Their contributions aren't being recognized. I want my female students to feel like Wired is for them, not just the boys."
När ska branschen förstå att det gäller att göra sig intressant för kvinnor också och ska kvinnor också få vara en del av dagens och morgondagens vinnare?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar