Egentligen är det ju Fars dag. Mymlan skriver fint om sin pappa. Men jag tänker på er båda i dag. Om någon vecka är det sex år sedan mamma gick bort och du pappa, du smet iväg ett år tidigare.
Ni hade det ganska kämpigt ihop, strävade, drömde om en bättre framtid i Sverige. Ni lämnade era finlandssvenska rötter i Österbotten och tog färjan över i början av 50-talet. För att sedan ha en fot på varje sida om viken, som de säger om Kvarken på andra sidan. Du Pappa, försökte flytta tillbaka men det blev nog aldrig detsamma.
Det var dyrt att få inresevisum på den tiden, över 25 000 finska mark. Vet inte hur mycket det är i dag. Men det var mycket. Mamma, du sålde din strandtomt vid havet med västkustläge för att komma hit. Vilket jag bannade dig för senare. Fast på den tiden ville ju ingen bo så nära havet. Det var ju bara fattiga fiskare som bodde där som vår skärgårdssläkt.
Uppoffringar. Förändringar. Längtan.
Ni var som de flesta ungdomar men ni vågade lite extra, ni utmanade livet.
Jag älskar den här bilden på er. Ni är nyförlovade på mammas födelsedag första maj 1950 i Vasa, Finland. Mamma ser så där fnittrigt nykär ut och du lägger armen ömt om hennes axlar. Det hade varit fint om ni hade fortsatt så tillsammans. Men livet, ja, det där oberäkneliga livet med uppoffringar, förändringar och längtan bort var starkare.
Men vi glömmer det för en stund. Den där dagen på den där trappan i solen, i Vasa, i maj, då var ni lyckliga. Det vet jag.
Kram på er. Jag saknar er.
Inlägg som kanske ger lite mer:
En liten bibelbetraktelse
Pappa kom hem
Kurt West har blivit hemkallad
3 kommentarer:
Fint! Bara så! Kram
Vad fint du skrivit! Och vilken underbar bild. kram
Tack vänner. Ni har också fina föräldrar att pussa på. Både levande och döda.
Skicka en kommentar