Min brorson Simon blev bara 15 år. Onsdagen 20 februari 2008 tog han sitt liv i Jönköping. Han lämnar ett oändligt tomrum efter sig. Ingen verkar ha förstått hur illa han mådde.
Torsdag 13 mars hölls en fin begravning för Simon i Skogskyrkogårdenskapell i Jönköping. Förutom hans närmast sörjande var alla hans klasskompisar från Ljungarumsskolan där - 32 rödgråtna tonåringar.
Hans kusin spelade och sjöng solo; Snowpatrols - Chasing Cars. Det var mycket vackert och gripande.
Sedan följde vi Simon till den sista vilan i en skogsbacke omgiven av trollska granar.
Hans far (och min bror Ulf), Simons morfar och morbror samt kusiner drog katafalken med hans svartblänkande kista genom den höga granallén och sänkte sedan ned den i den eviga vilan.
Alla tog vi vårt personliga farväl genom att kasta ned varsin röd ros. Simons klasskamrater stod länge tysta och svajade i en ring runt graven som om de inte visste om det var på allvar eller inte?
Därefter gick de alla fram och kramade om hans föräldrar.
Då brast det något inom oss alla. Det var så sorgligt, så sorgligt...
Åh, du anar inte vad vi saknar dig, Simon! Det är så tomt utan dig!
Vila i frid.
Vila i frid.
Din faster.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar