Det var imponerande att se att så många ville lyssna på Jonas Gardell i tisdags. Över 500 förväntansfulla personer kom till Tegskyrkan i Umeå för att få höra mer om hans bok Om Jesus.
Jag funderade lite för mig själv om han skulle mässa som en predikant, författare eller artist, eller som en treenighet?
Det behövde jag inte fundera länge över. Han var treenigheten personifierad.
Svenska kyrkans präster fyller inte kyrkorna men Gardell gör det. Men vad har han då att erbjuda?
Jo, han interagerar, utmanar och underhåller sin publik från första minut. Han är så självklar i sin egen tro att det nästan gör ont i hjärtat. Jag blir förförd.
Gardell läser ur sin bok, skämtar och är allvarsam på en och samma gång. Han vet att förtrolla en publik. Han berättar den fåniga tomathistorien, men inte utan en agenda:
” Det var två tomater som var ute och gick. Den ena blev överkörd av en bil, då sa den andre: ”Kom ketchup, så går vi!”
Skämtklassikern är Gardells sätt att beskriva den kristna omvändelsen. Att det inte går att leva vidare som förr utan att bli förändrad. Att man måste gå vidare, inte stanna kvar i det förflutna.
Publiken lyssnar andäktigt när han talar, det är olidligt varmt och syrefattigt, men alla stannar ändå kvar. När vi åter går ut i vårkvällen så känns det som vi har fått uppleva Gardells ketchupeffekt. Hans budskap från Gud forsar inte fram utan spirar som ett litet ärtskott inom oss.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar