Må den bäste staden vinna- Not!

Nu är det bara två dagar kvar till EU ska bestämma om Umeå eller Lund ska få bli kulturhuvudstad 2014. På tisdag 8 september, smäller det.

I helgen publiceradeVästerbottens Kuriren och Sydsvenska Dagbladet ett par artiklar gjorda av utsända reportrar från Umeå och Lund med syfte att syna varandras städer i sömmarna. Lundreportern besökte Umeå och förfärades över hur ful staden är men att kulturlivet inte gick av för hackor med jazzfestival, cool musikscen och Norrlandsoperan.

Umeåreportern var betydligt mer politiskt korrekt och lät lundaborna få uttrycka sina ljumma åsikter om kulturhuvudstadsjippot. En tämligen utslätad artikel som mer kändes som ett resereportage. I stil med dessa sevärdheter får ni inte missa när ni besöker Lund. En typisk VK-artikel, alltså. Zzzzzzzzzz!

Jag gillade lundareportens artikel mer, pang på rödbetan. Inga skönskrivningar här inte. Men en formulering fick mig att hicka till. Nej, inte att Umeå är fult, det är sant. Lund har ju bara 632 års försprång på att putsa på pittoreska gränder och en mäktig domkyrka. Umeå är en modern stad, nybyggarland, här finns ingen adel, inga slott och inget nedärvt mindervärdeskomplex gentemot akademin. En stad för de som vill gå sin egen väg, med en oerhörd nerv och puls. Det är något att vara stolt över, tycker jag.

Nej, det som upprör mig är detta evinnerliga tjat om att det är lika långt till Umeå som till Paris från Lund. 124 mil, enligt reportern. Jag är gift med en smålänning och har släkt i Lund. Alla sörlänningar använder detta argument när de ska försvara varför de inte så gärna åker norrut.

Jaha? Men jag bor inte i Paris....längre. Jag bodde i denna världsmetropol i fyra år på 80-talet. En fantastisk stad.
Men de har inte våra unika ljusa sommarnätter, skogarna, allemansrätten, sjöarna som man kan bada i när helst man vill, bär-och svampplockningen, de korta tranportsträckorna till och från jobbet, de trygga skolbarnen, få invandrarproblem, de självständiga kvinnorna, schyssta svenska män, att alla som vill kan få studera, ingen trafikträngsel, de coola norrlänningarna, barnvänliga bostadsområden...ja, listan kan göras lång, men detta får räcka så länge.

Allt detta saknade jag när jag bodde i världsmetropolen Paris, så pass mycket att jag återvände hem till Umeå. Det har jag aldrig ångrat, well, möjligen ibland på våren, då värmen glider in över Paris.

Argumentet med att det är lika långt till Paris som till Umeå är bara en chimär, ett sätt för sörlänningarna att förtrycka oss. Därför önskar jag att Umeå drar undan mattan på Lund och blir kulturhuvudstad 2014. Vi ska visa er att vi är något att räkna med i all framtid. Vi har inget att ursäkta oss för. Om Tromsö i Nord Norge kan bli omtalad som Nordens Paris, så kan baske vi bli kallade för Norrlands Paris. Fast det känns töntigt i sammanhanget. Vi ska helt enkelt sätta Umeå på kartan för sin egen särart. Den coola staden i norr, dit även parisborna kommer att längta.

Jag säger bara: Gör Umeå till Kulturhuvustad 2014 - parce que nous le valons bien! ( because we´re worth it!)

Rosornas krig i Umeå

Umeå och Lund är båda finalister till att bli Europeisk Kulturhuvudstad 2014. Men nu riskerar Umeå att förlora kampen, på grund av ett par trärosor, hävdar kultureliten.
Det rasar nämligen en intressant kulturdebatt i stan just nu, sedan en bildhuggare med sin motorsåg har snidat två fallosliknande rosor av två gamla träd i Rådhusparken.
Kultureliten ryser av vämjelse över detta folkloristiska inslag i stadsbilden medan stadsborna jublar. Äntligen konst som de begriper sig på och kan ta till sitt hjärta.
Högerpolitiker hävdar att det är en socialdemokratisk konspiration. Alla vet ju att rosen är deras politiska symbol. Egentligen handlar det hela om ett uppdragsjobb från parkförvaltningen av två skadade träd som de ville piffa upp.

Kulturjournalisten Gunnar Balgård skriver i ett debattinlägg i Västerbottens Kuriren att rosorna är en styggelse och måste bort. Förre politiske redaktören Olof Kleberg är oroad över att rosorna ska påverka EU:s juryledamöter negativt när de kommer hit i augusti för att bedömma Umeås chanser att bli kulturhuvudstad 2014.

Att Umeå har tagit samernas kultur som gisslan för att sno åt sig stilpoäng i kulturhuvudstadsdebatten är det ingen som debatterar. Det är märkligt, eftersom stan har ytterst lite med samisk kultur att skaffa förutom samiska veckan som hålls i mars varje år. Lycksele är i så fall ett bättre val.

Hur som helst så handlar rosornas krig kort och gott om finkultur kontra ful. Makten kontra folket. Vi som betalar för kalaset på skattsedeln ska bara gilla läget. Eller snarare: Plats! Sitt fint! 300 miljoner kronor är väl inget att orda om? Umeås ansökan har huvudrubriken Nyfikenhet och passion – Medskapandets konst. Vad innebär egentligen medskapande?