Vågade inte applådera

Filmvisningen i Porsökyrkan, Luleå gick bra. Jag blev lite nervös när jag förstod att flera i publiken hade känt min far personligen. Det blir alltid lite speciellt då, men det gick bra. Alla kom i gång och pratade. Publiken och prästen Gertrud undrade lite nervöst om de fick applådera. Javisst, det har ju alla gjort hittills när jag har visat filmen. Undrar varför de var så nervösa för det? Kanske för att ämnet är ganska allvarligt, tänker jag.