I dag ringde min "mamma", min andliga mamma. Hon håller koll på mig, pratar vänligt med mig om vår gemensamma kristna tro. Svarar på mina funderingar, skrattar åt mina infall och tröstar mig när jag känner mig vilsen. Jag är som ett litet barn, tittar på henne med stora ögon och ställer ibland obegripliga frågor. Men hon svarar lugnt och tålmodigt.
Det är gott att ha någon som kan hålla en i handen när man ha valt att följa Jesus. Att ha en vän som vill och har tid att lyssna på ens funderingar i vardagen. Jag förstår att det är en gåva jag har fått, liksom det är en gåva jag har fått att lyssna på andra och deras berättelser utan att dömma.
I dag läste jag Mikaels fasteblogg om hans andliga möte med en muslimsk man i kapellet på Arlanda flygplats. Ett fantastiskt möte, mannen uttrycker sin tro så lätt och utan rädsla till Mikael som han just ha mött. Det känns hoppfullt och trösterikt att han vågar öppna sig för honom. Jag önskar att fler kunde vara lika modiga som den mannen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar