söndag 27 september 2009

Omvänd


"Kom med här!" Min vän Gustaf uppmanar mig att komma med upp på övervåningen i deras villa. Jag följer med lite pliktskyldigt.
I familjens hemmakontor räcker han över en pocketbok. "Du ska få den här!"
Jag ser den kände tv-journalisten Göran Skyttes bekanta nuna skymta på omslaget. Jag tar boken och tackar.
"Han är ju journalist som du, jag tänkte att du skulle vilja läsa den" fortsätter Gustaf medan jag läser bokens titel på omslaget: "Omvänd".
"Vi startar en bibelskola nu i höst och till påsk åker vi på en teamresa till Vitryssland. Jag vill att du följer med och skriver om deras arbete där. " Han ler uppfordrande mot mig.

Jag skrattar lätt åt hans plan. Sedan i våras har Gustaf försökt övertala mig att åka med till Vitryssland, antingen för att filma de kristna i landet eller för att skriva om dem. Jag ska erkänna att jag är både är lite avvaktande till idén och nyfiken på att åka med. För ett par år sedan hjälpte jag Gustafs fru Lena att klippa ihop en film om deras resa till Vitryssland. Det var intressant att se vilken otrolig drivkraft och stark Guds tro de kristna i landet har trots att de lever under ständig förföljelse och hot från regimen.

I helgen har jag
slukat Skyttes bok om hans andliga resa. Han berättar öppenhjärtigt om sina tvivel och tillkortakommanden som nybliven kristen, hur han hänfaller till promiskuitet och gör korta otäcka resor till Amsterdam, Paris och Berlin, hur han skiljer sig fast han trodde att Gud skulle hjälpa han och hans nyblivna fru att hålla ihop. Han berättar om arbetet med försäljningssuccén "Ett år med Jesus" och hur det blir starten på en ny karriär för honom som eftertraktad föreläsare i kyrkor runt om i landet. Han berättar om bäste vännen Björn Afzelius, proggrockens urfader, som en månad innan han får beskedet om sin livshotande cancer, skriver låten "Liten blues vid gravens rand". Kan han möjligen ha känt på sig sin egen död?

Skyttes berättelse är trovärdig, äkta och ärlig och fylld av kristen mystik. Som när han plötsligt upplever en stark vilja att be ensam ute på en veranda i den Sydafrikanska landsbygden bland blånande berg, kväkande grodor och lejon. Han tvekar inte en sekund om att han har ett slags samtal med den kraft som han kallar Gud.

"Jag börjar med regelbundna bönemöten på terassen, bara för mig själv. Jag står upp, vänd mot den afrikanska naturen, jag känner den gigantiska rymden och så börjar jag be."

Skytte kallar sig inte frälst, utan omvänd. Jag förstår honom. Det är ett livsval som förändrar och hela tiden utvecklas. Jag känner mig upprymd och tillitsfull efter ha läst boken. Jag är säker på att om Gud vill, så kommer jag att åka till Vitryssland.

Inga kommentarer:

Gadgeten innehöll ett fel