För nio år sedan lade Västerbottens Kuriren ned lokalredaktionen i Nordmaling där jag jobbade. Helt plötsligt stod jag där utan jobb och längtade tillbaka till min hemstad Umeå. Inte för att jag hade vantrivts i Nordmaling men förlåt, det är en håla. Jag hade svårt att se mina barn växa upp där och ägna helgerna åt hembränt och akademikerförakt. Att plugga var inte fint. Äldste sonen Rasmus gick då i åttan på Artediskolan i engelskklass. Det var en unik klass där de läste nästan alla ämnen på engelska. Mycket populär bland elever som ville läsa på lite högre nivå. Men rektorerna bakom idén blev motarbetade av den politiska ledningen och fick slutligen gå, det var början till slutet för Artediskolan. Det är nu en av Sveriges sämsta skolor, där eleverna går ut med låga betyg.
Vi tittade på några skolor i Umeå men barnen ville inte byta. Att komma in på Minveraskolan var svårt. Det fanns bara plats om någon elev hoppade av. De hade då bara två klasser per årskull och 20 elever per klass. I dag är det treparallelligt.
Men plötsligt kom det en öppning. Vi fick ett telefonsamtal om att det fanns plats för Andréa i tredjeklass. Vi åkte dit på studiebesök och hon bestämde sig på en gång. "Här vill jag gå", sa hon och så blev det. Sedan kom även våra andra två barn in i samma veva.
I dag skriver Maciej Zaremba om Minervaskolan i DN och om deras framgångar som gör att föräldrar ställer sina barn i kö redan på BB. Visst är det en högpresterande friskola men mina barn har trivts och lärt sig oerhört mycket under sina år på skolan. Nu är det bara vår minsting Isak som är kvar där i åttan(Klass 8b som kom tvåa i Teknikåttan i veckan). Han har gått på skolan ända från sexårs.
Andréa gick ut med bra betyg, inte skyhöga, men bra. När hon kom till gymnasiet blev hon chockad över hur lite hennes klasskamrater kunde. Alla år av tandagnisslan över matteprov och annat vände till hennes fördel. Hon insåg att det hon hade lärt sig på Minerva, förutom högt studietempo, hade gett henne ett rejält försprång på sina skolkamrater. Hon fick äntligen skörda frukterna av sina kunskaper. Minerva var bland de första skolorna i Sverige, eller möjligen den första, att ge barn en egen bärbar Mac från årskurs 7. I Umeå kommun får alla elever på gymnasiet en egen bärbar PC och grundskolan är också på gång, vilket Andréa inte tyckte var så märkvärdigt då hon hade haft egen dator i undervisningen länge. Där gymnasiet fortfarande brottas med hur eleverna ska använda datorn i undervisningen har Minerva redan utarbetade metoder.
Visst är det många högutbildade föräldrar som har sina barn på Minerva men de är inte i majoritet. Det handlar snarare om föräldrar som vill att barnen ska lära sig något i skolan inte bara vara en social förvaring i tio år. Eleverna kommer från alla samhällsklasser och många är andra generationens invandrare. Från äldste sonens klass är det sex elever som läser på läkarprogrammet i dag. Minervaskolan ger barn en bra självkänsla för att skapa sig en värdefull framtid. Visst har de också fläckar, ingen skola är helt perfekt, men de har mycket färre än vad många tycks tro.
Jag jobbar själv idag på Umeå universitet som kommunikatör. Dagligen hör jag lektorernas djupa suckar över studenternas undermåliga förkunskaper i svenska. Många har svårt att uttrycka sig begripligt.
Det är många gånger som jag har tackat mina barns lyckliga stjärna att de slapp läsa på högstadiet i Nordmaling och möta det kunskapsförakt som råder i bygden. Universitetsutbildning är inget att stå efter tycker många, ta jobb på fabriken istället.
Trots att det var trist att förlora jobbet i Nordmaling så öppnades det upp nya vägar för oss alla. Jag är jäkligt nöjd över att vi bröt upp.
Twitter: #Skolraset
Bloggar:
Joakim Jardenberg- Om skolan, lärandet och en vägg att studsa bollen mot
14 kommentarer:
jag förstår verkligen att du är glad över att dina barn gått där. Att det i längden är själva kunskapen som är viktig, det är den man bär med sig. Skön upplevelse för din dotter. :-)
Ja, men det är inte okontroversiellt att säga att Minervaskolan är bra. Det är klart att det finns problem på den skolan också, men barnen får bra undervisning.
Kunskap är makt, oh ja. Vi hemskolar för att fylla luckorna och hålla tempot uppe hos vetgirig unge som har haft otur med tilldelad lärare och praktexempel på den moderna 'pedagogiken'. Tack och lov har han tur med föräldrar som kan hålla låda i de flesta ämnen långt upp i gymnasiet (ej lärare, gillar dock kunskap). Det kan vi tacka våra lärare för, från före svängen in i dagens kunskapshat. Kunskap ÄR makt.
Jag är inte för att vi ska ha fler friskolor, alla har inte barnens bästa för ögonen, men när inte den kommunala skolan får de resurser och anslag som de behöver för att bedriva vettig undervisning, då är friskolor ett bra alternativ.
Innan jag hade barn själv var jag inne på linjen att friskolor var väl onödigt. Insåg problemet med att inte riktigt kunna planera efter hur många barn som finns i närområdet och så vidare. Som förälder är det ju ett plus om skolan finns i närheten.
I korthet så har placering i kommunal skola varit en chock för oss och skakat oss ur vår nostalgi från den egna skolan. Hur stökighet i klassen och raster hanteras, vad ungarna kommer hem med som läraren har sagt inför klassen och åsikter under sk utvecklingssamtal (man tar sig för pannan ibland). Borträknat fasta ämnen som slöjd, gymnastik så är idag hela 2/3 sk 'egen planering' som är anpassad att vara så lätt att det ska vara mycket till för att barnen 'misslyckas'.
Har läst spaltmetrar med utvärderingar om vad mycket 'elevens val' kan leda till. Worst-case alternativ är bl.a att ungarna blir lata och får en övertro på sin egna förmåga. De har ju inte behövt anstränga sig och lära sig hantera misslyckanden (dvs, ta i tills du lyckas)
Det jag som förälder egentligen gillar mest med Minerva, förutom kunskaperna, så är det just studielugnet och att de tar tag i problem som uppstår omgående.
Det råder ingen långbänk. Har några elever bråkat så får föräldrarna genast veta det och det reds ut med eleverna också. Sedan så slipper eleverna själva ta ansvar över situationen, det gör dem tryggare och modigare på något sätt. De har en frimodighet och artighet gentemot vuxna som gagnar dem för framtiden.
Här ett intressant inlägg av en elev från Minerva gymnasiet. http://liljansberget.blogspot.com/2011/04/minervaskolan-kunskap-ar-makt.html
Kan trösta tjejen med att jag läst varenda kommentar som finns till DN-artikeln och det är minst 90% som säger "Heja Minerva!" i olika tonarter. Samt surfat efter Minerva i Umeå. Och ja, det fanns en hel del och jag förstår varför man är misstänksamma mot pressen :-)
Med Zarembas artikel och efterföljande kommentarer så borde Minerva ha fått offentlig upprättelse så det ryker om det. Om de ens känner att de behöver sådan bekräftelse ...
Hittade denna om den inte är bekant. Smågammal men förtydligade vad Zaremba skrev om Minervas motvind: http://193.180.3.33/nordebo/2009/09/01/varna-valfriheten-i-umea-135057
Känner igen tongångarna. Det är svårt att bli profet i sin egen hemstad. MInerva har absolut en hel del brister också, men som sagt, det är valfritt att sätta sitt barn i den skolan och den är gratis. Den funkar inte för alla, men för många.
Mitt äldsta barn har gått gymnasiet på minerva och jag var inte särskilt nöjd, tyckte lärarna var dåligt engagerade och hade bitvis låg kompetensnivå. Kommer inte vilja att de yngre barnen går där men det kanske fungerar bättre på grundskolan.
Jag vet inte hur det är på Minerva gymnasiet. Men jag har hört många som har börjat på andra gymnasieskolor efter att ha gått grundskolan på Minerva och bytt till Minervagymnasiet för att det var lugnare där. Det är jättesvårt att skriva om Minerva utan att det ska bli pajkastning. Det är klart att det finns problem på den skolan också, men i paritet med andra skolor så är problemen färre.
I alla fall på gymnasiet fanns det både oengagerade och outbildade lärare, inte något som jag tycker är utmärkande för en bra skola. Andra saker som jag som utomstående kan tycka vara märkligt är att (vad jag förstått av anställda där) lärarna uppmanas att ex. inte vara fackligt engagerade.
Det förvånar mig inte, tyvärr.
Hej Ingela!
Vad roligt att höra att du är nöjd! Min uppfattning
Som lärare på skolan är att en stor del av föräldrarna
är väldigt nöjda. Jag tycker heller inte om att kasta paj på den kommunala skolan. Det finns många goda exempel även där. Jag gläds däremot att få förmånen att jobba på Minerva. Jag trivs som fisken i vattnet. Bra kollegor och en mycket bra och kompetent skolledning. Men precis som du skriver väcker skolan tråkigt nog starka känslor hos många. Väldigt många skriver lögner och saker man hört av kompisars kompisar osv, och vi vet ju alla hur det är med rykten!
Bl.a. Skrivs här ovan att rektorn uppmanar lärarna att gå ur facket. Jag har aldrig blivit uppmanad att lämna facket. Däremot råder det delade meningar om lärarfacken men det tror jag det gör på alla skolor och arbetsplatser. Själv kan jag absolut tycka att lärarfacken inte direkt varit framgångsrika i det som de åstakommit de år jag varit lärare men det är en annan femma!
//Ola
Skicka en kommentar