Blogga passionerat om det du brinner för

Lite lätt uttråkad så hyrde yngste sonen och jag hem några filmer igår. En komedi- Baksmällan, sonens val. Ganska underhållande, enligt dottern har en av de lustiga karaktärerna i filmen en egen fanpage på Facebook där fans skriver in filmens repliker. En actionrulle - Hurt Locker, den ska vi se i kväll och sedan en tantfilm åt mig- Julie & Julia. En lite annorlunda chiclit-film där kvinnorna istället för att prata om sina män, pratar om karriär och mat.

Julie, snart 30, lever i New York i nutid och drömmer om en författarkarriär. En dag får hon för sig att börja blogga om matlagning genom att försöka laga alla recept från den kända kokboken "Det goda franska köket" av Julia Child. Alla recept ska hon provlaga och blogga om på ett år.

Vi får i en paralellhandling följa amerikanska Julia Childs liv i Paris under sent 50-tal. (Hon spelas av Merryl Streep.)Hon är gift med en man som jobbar som statsanställd på amerikanska ambassaden själv är hon en uttråkad hemmafru som är road av matlagning. Hon bestämmer sig för att gå en kurs i fransk gourmetmatlagning som främst bara var män förunnat. Hon trotsar deras nedlåtande blickar och kommentarer och klarar kursen galant. Sedermera blir hennes kunskaper den rosade kokboken Det goda franska köket som än i dag används världen över. Jag har faktiskt ett exemplar i min bokhylla i pocketform.

Det är fina Parismiljöer i filmen, vilket jag gillar. Jag bodde själv i världsmetropolen några år under 80-talet och vet hur väl fransmännen vurmar om sitt kök. Vissa anrättningar får mig fortfarande att vattnas i munnen, som den bonniga maträtten Cassoulet, som för övrigt omnämns i filmen också. Jag är ganska säker att det var just därför jag köpte kokboken en gång.

Hur som helst, filmen är en fin vägledning för den som vill börja blogga men inte vet om vad för att lyckas.

Här kommer lite bloggråd:

1. Skriv om något som står dig varm om hjärtat-matlagning, konst, mode eller kanske fiske?

2. Var hängiven, personlig och uppdatera ofta, minst 3 gånger i veckan, helst mer.

3. Kommentera andras bloggar i samma ämne.

4. Blogga passionerat så blir du snart den som andra kommenterar och vill följa.

Allt detta lyckas kontorsråttan Julie med så väl att hennes och Julias liv har blivit en film med Merryl Streep som har en otroligt skojig tantröst genom hela filmen. Filmen är en parentes men den inspirerar att våga gå sin egen väg och börja blogga. Den bygger dessutom på en sann historia. Fast så låter det ofta om Hollywoodproduktioner.




Här är några svenska matbloggar som också låter sig inspireras av kokböcker från förr.

Kinnas matblogg- Mormors mat

Den bruna maten - mästerkockens recept och mat från 70-talet

Yrkesetik i gamla och nya medier

I helgen var det journalistdag om yrkesetik på Umeå Folkets hus. Bloggdrottningen Sofia Mirjamsdotter, alias Mymlan, var bland annat inbjuden för att debattera under ämnet Bloggfeber, nätjournalistik och yrkesetik.
I panelen satt även journalisten Jenny Eklund, Rino Rotevatn, ordförande i journalistförbundets yrkesetiska nämnd samt Eva-Britt Lennerlöv, chef på Västerbottensnytt.

Det var hyfsat många journalister på plats, både gamla rävar, ungtuppar och ja, vad kallas alla nybakade unga kvinnliga journalister? Presspumor? Näää, knappast. Men det var lite kul att se skillnaden på outfit utifrån om de var anställda på TV4 eller SVT. TV4 känns lite mer modemedvetna, de är också generellt yngre än SVT reportrarna. Ok, det var ett sidospår.

Det var i alla fall tydligt att bloggosfären och nätjournalistik är något som lockar många. De flesta journalister är lite skraja för att blogga privat. En ung journalist berättade att hon inte vågar skriva i sin blogg att hon hade fått jobb på Sveriges Radio, att hon är rädd för att det ska påverka hennes jobbställning negativt.

- Jag känner många reportrar på SR som inte får blogga för sin arbetsgivare privat, de bloggar därför helt anonymt, säger Sofia Mirjamsdotter. Hon började själv blogga anonymt under namnet Mymlan eftersom hon på den tiden jobbade som journalist på Sundsvalls Tidning. Det var när hennes bloggande dotter länkade till hennes blogg som det kom ut vem hon var.



Rino Rotevatn, hävdar att en arbetsgivare inte generellt har rätt att säga att en anställd journalist inte får blogga på sin fritid.
- Det handlar om yttrandefrihet, alla har all rätt i världen att blogga.

Alla debattörer var rörande ense om att de måste vara där publiken finns, bara i Umeå lär det finnas över 51 000 facebook-konton och vk.se har över 100 000 besökare varje dag. Ingvar Näslund, publisher på VK, tycker att alla nyhetsjournalister i Umeå borde blogga för att vara där läsarna är och ställa frågor.



Men hur ska man få tid till att blogga också på sin arbetstid? undrade många reportrar. Det kunde ingen av de närvarande cheferna ge något enhälligt svar på.
Eva-Britt Lennerlöv berättade att Västerbottensnytt inom kort kommer att dra igång ett projekt för hur bloggandet ska kunna användas strategiskt i det journalistiska arbetet.

- Vi måste även vara aktiva på Facebook, annars så kommer vi att bli helt isolerade. Men hur det ska gå till vet vi inte än, säger hon.

Ett mycket framgångsrikt journalistiskt bloggexempel är Fattigbloggen på Aftonbladet som Jessica Ritzén skrev. Under en månad testade hon att leva på socialbidrag och bloggade om det samtidigt. Bloggen blev oerhört populär och hade över 100 000 besök per vecka. I dag har hon slutat på Aftonbladet och skriver en bok om Fattigsverige inför Fattigåret 2010.

Jag har träffat Jessica vid ett flertal tillfällen och hon berättade hur förvånad hon blev över att Fattigbloggen fick ett sådant genomslag. Hon hade aldrig förstått vilken kraft det fanns i bloggosfären och att hon skulle få så många uppslag till reportage genom bloggen. I dag är hon helt övertygad om att nätjournalistik är framtiden och något hon vill satsa mer på.

Sofia Mirjamsdotter tycker att det är viktigt att journalister befinner sig där läsarna är och tillåta kommenterar på artiklar.
- Det är viktigt att fånga upp de kommenterar som finns där ute och ta dem på allvar. För att vi ska återvinna vår trovärdighet som journalister så måste vi vara öppna med våra arbetsmetoder och tala om varför vi gör vissa saker.

Det är helt klart att journalistiken går igenom ett paradigmskifte i dag. Att kunna publicera sig är inte bara journalister förunnat utan alla medborgare kan i dag starta en blogg och göra sin röst hörd.

- Det är lätt att hitta människor på nätet i dag. Men det gäller att vara aktiv och hitta de som inte själva har valt att bli sedda. Vi måste vässa journalistiken för att skilja ut oss i mängden, för att synas bättre i ett allt större mediebrus, säger Rino Rotevatn.

Journalisten Jenny Eklund sammanfattar:

- Vi lever i ett annat medielandskap i dag. Var någonstans får publiken vara med och tycka annars? Att de får vara medskapande ökar även vår trovärdighet.

Grävande journalister gillar sociala medier

För första gången i historien bevakades journalistseminariet Gräv09 online genom twitterflöden, intervjuer på YouTube, bloggar och livesändningar från debatterna på Bambuser.Över 600 journalister, mediakändisar, arbetsledare och journaliststudenter deltog i helgens seminarier i Örebro. Men sällan har så många kunnat delta utan att ens vara på plats. En unik företeelse med tanke på vilken misstänksamhet det finns mot sociala medier inom journalistkåren. Misstänksamheten bottnar ofta i att de tycker de nya medierna är oseriösa eller att bloggare inte är journalister, utan möjligen skribenter. Det är en vanlig kommentar inom kåren.

Själv satt jag på lördagsmorgonen bänkad hemma i soffan, långt från Örebro, och kunde via Bambuser följa livedebatten: Bloggen- det nya grävlandskapet? med bland annat Sofia Mirjamsdotter på lördagsmorgonen. Ljudet var dock under all kritik. En sur kommentar på twitter och se, andra twittrare på plats ryckte in och försökte lösa problemet om än hjälpligt. Tack vare Mediavärlden och andra journalister fick jag ta del av de bästa citaten från debatten i ett twitterflöde på nätet. Så då gjorde det inte så mycket att ljudet svajade. Tekniken med att sända direkt med sin mobil över nätet är inte fulländad än.

Till Guldspadegalan, som sändes senare live på lördagskvällen, då hade arrangören Föreningen grävande journalister förstått att de även hade en hängiven webbpublik. Både ljud och bild var på topp. Vi webbtittare chattade friskt med varandra, fick hjälp med sändningsljudet från Åbo i öster till Luleå i norr. Signaturen Arne lät meddela att han satt med ett glas rött framför skärmen i Solna, bekvämt inväntandes prisregnet till årets bäst grävande journalister.

När galan väl var i gång bubblades det friskt i kommentatorfunktionen:

“Nu har vi publikrekord här- två framför datorn!”

“Jag hoppas Monica vinner bokklassen.”

“Varför ser jag bara en lampa i bild?Nej, den har hängt sig.”

“Är det här text-tv?”

”Vilka är nominerade?”

” Jaaaa! Jens vann!”

Jag slängde samtidigt ut en kommentar till läsarna på twitterflödet om att både ljud och bild var på topp på Bambuser från galan. Vips så ökade tittarsifforna med 200 procent, från drygt 90 tittare till över 300. I dag är det mer än 700 som har sett det sparade klippet.

Mitt betyg till årets gräv09 blir fem guldspadar, framförallt för att de vågade testa nya grepp med sociala medier. Ett bra initiativ att låta fler få möjligheten att delta i debatter och seminarier på nätet både före och efter arrangemanget. Livesändningarna skapade fin närvarokänsla, som jag sällan har skådat hos de etablerade medierna. Möjligheten att sända live till en riktad målgrupp är fantastisk, som i det här fallet var journalister. Ett branscharrangemang som hittills har varit stängt för nätbesökare. Det här sättet att kommunicera från konferenser och evenemang är bara i sin linda, tror jag. På torsdag är det prisutdelning i reklambranschens Guldägget och även då lär prisutdelningarna att sändas live via Bambuser.