Kan själv

Självsvält, självdöd, självgod, självupptagen, självbefläckelse, självmord...men självtvätt, vad är det?
Enligt Statoil är det när man tvättar sin bil själv.

Vilken kristen typ är du?

Jag läste Elisabeth Sandlunds bok Drabbad av det oväntade och fascinerades av den amerikanske pastorn Gordon MacDonalds sex olika läggningar eller språk för "kristusefterföljare".

• Esteten - vill överväldigas och gripas av Guds majestät och oändlighet. Trivs där värdighet, högtidlighet och liturgi står i centrum. (Jag är definitivt en estet.)

• Empirikern - vill känna Guds närvaro och visa sin glädje på alla upptänkliga sätt, även fysiskt, gillar att vara i karismatiska sammanhang. (Jo, jag gillar det också.)

• Aktivisten- vill följa Gud genom tjänandet och trivs med att vara delaktig i stora visionära projekt, som evangelisation, diakoni eller något annat. (Simon Ådahl sa ju att det var mitt kall.*s*)

• Den kontemplative - väljer först och främst att lyssna till Gud, söker stillhet och tystnad genom gudstjänsten.(Jo, det händer att jag vill ha det.)

• Forskarnaturen - följer Gud genom att studera Biblen och älskar textutläggande predikningar. ( Njae, inte särskilt. Jag lider ofta om de är längre än en timme.)

• Relationisten- tar fasta på att bygga relationer mellan människor, att få kärleken att frodas genom att kristna möts i mindre grupper för att dela sina liv med varandra. ( Inte för ofta.)

MacDonald hävdar att den ende som behärskade alla dessa språk var Jesus, som blandade dem till en perfekt mix. De flesta kan känna igen sig själv i en eller tre läggningar, men är kanske nyfiken på fler. Men bara när vi är beredda att utforska alla de olika språken, att testa och se vad de ger oss, kan vi växa som kristna, menar MacDonald.

Vilken slags kristen är du? Och vilka av dessa läggningar vill du utmana hos dig själv?

"Jag är inte religiös. Jag har en relation med Gud!"

"Du får ta det här som du vill, men jag upplever dig som en själavårdare. Jag känner det väldigt starkt. Du är en person som människor kan komma till och gråta ut hos. Du lyssnar på andra och ger dem stöd", säger Simon Ådahl till mig och tar min hand.

Han sveper med den andra handen över mitt huvud, som för att understryka att det med stora bokstäver går att läsa över mitt huvud: "diakon." Vi skrattar båda lite generat åt hans vision. Jag har svårt att se mig själv som diakon. Fast journalister är ofta rätt bra på att lyssna också, tänker jag för mig själv.

Ikväll var jag tillsammans med några vänner och lyssnade på Simon och Frank Ådahl i Korskyrkan i Umeå. En fantastiskt fin kväll men stark andlig närvaro.
Längst fram i kyrkan höll ett par kvinnor förbön för de som ville stiga fram. Jag kände mig lite manad, men var samtidigt feg för att kliva fram. Jag är ju inte frireligiös. Det har jag intalat mig länge nu. Fast ändå tyckte jag det var en så härlig känsla att höra Simon Ådahl stå där framme och fritt berätta ur sitt hjärta om sin starka Guds tro. Det var oerhört befriande. Därför sökte jag mig till honom efteråt för att få höra vad Gud har för plan för mig.

Jag inser att jag behöver både det karismatiska och traditionell kristen liturgi. Jag gillar att bli svept iväg och känna att andra har en flammande Guds tro precis som jag. Sjunga lovsång, gripas av Guds härlighet och känna att jag är ett av hans barn. En känsla, jag alltför sällan känner i Svenska kyrkan.

Simon säger att vi är alla lika oavsett om vi är baptister, pingstvänner eller tillhör svenska kyrkan ( min egen tolkning).
"Vi är alla egna grenar på vinträdet. Men när det blåser, då böjer vi oss alla åt samma håll."
Det är en fin kristen tanke. Vi är alla vanliga kristna människor oavsett tro.
Eller som Simon Ådahl uttrycker det: "Jag är inte religiös, jag har en relation med Gud."

Simon Ådahl medverkade 11 juli i Helgmålsringningen, se inslaget på SVT Play.

Google - vet var du bor!

Den senaste veckan har det skrivits en hel del om hur Google kontrollerar dina digitala fotspår på nätet. Journalisten Andreas Ekström skriver i en krönika i Expressen om att Google är världens supermakt på nätet och att han saknar kritik mot sökmotorns intrång i våra liv. Citat:

"Google, däremot, är i praktiken ett monopol som styrs av två personer i Kalifornien. De gör precis som de vill. Deras ledord är "don't be evil", det vill säga "var inte ond". Vad det verkligen betyder kan vi bara gissa oss till. Och vad händer om de plötsligt ändrar sig? Säljer företaget till saudiska terrorister? Trillar av pinn? Väljer bort möjligheten att söka på regimfientligt material i Kina?"

Författaren Stefan Lindberg hakar på kritiken i DN-artikeln "Google ser dig" och skruvar upp rädslan ännu ett par snäpp och staplar konspirationsteorierna på hög.

"Och plötsligt inser jag att jag lånat ihop till en egen konspirationsteori! Visst, en konspirationsteori är det, men varför skulle det inte kunna vara så att nätet en morgon, i stället för att söka konsumenten i dig (konspiration no 2), i stället förnekar dig och du till din stora fasa inser att din misshaglighet eller oro, din weltschmerz eller din illa mörkade antihumanism – skälen spelar ingen roll – har gjort att ditt namn i deltagarlistorna vid inlandets kennelträffar, dina skyttetävlingsresultat, dina surdegsrecept (framför allt de!) och dina Facebookstatusar från den stora krisens tid plötsligt är… försvunna."


Jag tycker att kritiken mot Google är befogad. I höst lanseras Google Wave som har fått it-människor att jubla unisont: "Det här är det största som har hänt sedan internet"
Enligt IDG är Google Wave inte bara en samling av mjukvaror som tjänst utan erbjuder helt nya sätt att samarbeta. Wave är en kommande mjukvara på nätet som blandar gamla kommunikationsmetoder, som e-post, direkmeddelanden och dokument i webbläsaren, med nya sociala sätt att dela och samarbeta. Det är tänkt både för privatpersoner och för företag.
Detta kan innebära att vi har sett slutet av Facebook, Twitter, Orkut och Linkedin och andra social media plattformar. Kommer verkligen alla vilja lämna över sitt microbloggande till Google?

Men det går att bryta Googles makt, genom att använda sig av andra sökmotorer, vägra använda gmail (fast jag gillar det obegränsade utrymmet) och vägra använda deras andra tjänster som google maps, reader med mera. Eller så gör man som jag, väljer bort det som man inte gillar och använder det som känns bra.

Att lyckas att inte få träffar på sitt eget namn på Google är faktiskt en bedrift i dag. Mycket finns samlat om dig på nätet och vill du vara med och påverka innehållet så gäller det att bloggga, microblogga och kommentera ännu mer så styr du själv vad som skrivs om dig. Alltså att låta nätet svämma över av dina inlägg av både nonsens och av vikt. Nätet är en demokratisk plattform för alla åsikter och det måste vi värna om att den så också ska förbli.

Här lite kritiska länkar till Google:
Om e-postprogrammet gmail:
Om Googles hantering av privat information.
Om vad Google vet om dig.
Om paret som stämde Google för att ha lagt ut deras hus på Google maps.

Fritt fram för pedofilerna!

Det är juli 2006. Luften dallrar av hetta. Det är en sådan där sommar som kallas för den varmaste i mannaminne. Jag jobbar extra som inrikesreporter på TT. Nämndemännen suckar djupt av värmen och torkar sig för pannan. Jag önskar mig långt därifrån, har aldrig drömt om att bli kriminalreporter.

Plötsligt kliver han in genom dörren till rättsalen på Övre Norrlands hovrätt klädd i kriminalvårdens senaste snitt, hängiga gröna paltor. Det är Godfather Corleone som äntrar salen.I släptåg har han stjärnadvokaten i elegant kostym och ett par killar från häktet. Den kvinnliga åklagaren är laddad, hon har ju överklagat tingsrättens dom mot "Gudfadern" till hovrätten. Hon vill ha ett strängare straff, han fick nämligen bara 1,5 år.

I det internationella pedofilnätverket "Skuggornas brödraskap" har han valt ett namn som inger respekt. Han tillhör ju eliten. I ett par år har han dessutom fått betalt av svensk polis för att jaga pedofiler på nätet. I själva verket var han själv pedofil, 31 år och sjukpensionär.

Han är ganska lång, lite lönnfet, bär glasögon och är nästan genomskinligt färglös. Han påminner mig om naturvetarna från gymnasietiden, smarta men världsfrånvända. Förmodligen är han något av en datanörd, som hittat en ovanlig försörjning av en slump, nämligen att sprida barnporr på nätet och utnyttja barn grovt för att själv pumpa upp sitt tomma ego. Hans ansikte är helt uttryckslöst när åklagaren läser upp vad han är anklagad för.

Utan att tveka har han spridit filmer och bilder där fyraåriga flickor våldtas, där snyftande sexåringar binds, torteras och förnedras, till och med kissas på. De allra yngsta var bara bebisar. Jag ryser av obehag.
Girigt har "Skuggornas brödskap" njutit av hans leveranser. Skickligt har han krypterat filmer och användare, och samtidigt jobbat åt Rikskriminalens barnporrgrupp. För att hålla sin egen rygg fri har han gett dem några godbitar, namnen på två "bröder", en tysk och en japan.

Men tillslut avslöjas hans dubbelspel. Europol, den europeiska polisens samarbetsorgan upptäcker att han spridit barnporr på nätet samtidigt som han jobbat åt Rikskriminalen. Det är slutligen Europol som väcker åtal mot honom med hjälp av den lokala polisen i Västerbotten. Rikskriminalen säger bara upp avtalat med honom som informatör.

31-åringen fick två års fängelse för spridningen av barnporren och är sedan länge ute igen och sprider förmodligen nya "godbitar" på nätet. Nu ännu säkrare än förr, tack vare Pirate Bays Ipredator som gör att han och hans gelikar kan härja fritt utan att riskera upptäckt. En märklig följd när de svenska politikerna vill hejda den illegala nedladdningen på nätet.

Tidigare krävdes en del datakunskap för att kryptera sin identitet men till helgen blir det som sagt fritt fram, precis som Emanuel Karlsten skriver på Dagen.

Det värsta med rättegången var att jag helt plötsligt insåg att pedofiler inte nödvändigtvis har svartmuskiga ögonbryn, slänger inte lystna blickar efter mina barn och erbjuder sig inte frivilligt att vara barnvakt. Nej, de kan vara just den där välartade datanörden som du lunchade med varje dag på gymnasiet. Han du inte lade märke till, egentligen.