Avloppsrörsmusiker- en youtubesuccé

Här ser ni nästa Youtubesuccé. En ung kille i USA har byggt sig en plastmarimba av avloppsrör och har blivit en virtuos på instrumentet. Helhäftigt! Vill ha!!

Varför tas inte kvinnor på allvar i IT-världen?

Det blev en intressant diskussion på webben i förra veckan när SIME media momentum awards jury visade sig ha enbart 18 män i juryn. Det uppmärksammades bland annat av Dagens Media och väckte en genusdebatt om varför de inte hade lyckats hitta intressanta kvinnor som sysslar med Internet, digitala affärer och media.

Geekgirls är ett bra exempel på tjejer som verkligen försöker jobba med att sudda ut den ojämlikheten och skapa event för både tjejer och killar som gillar teknik och sociala medier. Men de blev nog aldrig tillfrågade att ingå i SIME-juryn.

Vis av debatten har nu vd:n Christoffer Granfelt på SIME gjort en pudel men kunde samtidigt inte hålla sig från att kommentera att nämna att det ironiskt nog var en kvinna som ansvarade för tillsättningen av juryn.

En ytterst överflödig kommentar i sammanhanget. Kvinnor är inte av naturen feminister. Att tänka genus och mångfald är ett par glasögon som alla bör ta på sig ofta. Rättviseförmedlingen är ett bra exempel på det. De jobbar framgångsrikt med att bredda utbudet av både kvinnor, män och invandrare som föreläsare, artister, programledare med mera i samhället.

Hur som helst så vill SIME ha in namn på duktiga kvinnor till SIME 2011, vad nu det epitetet innebär? Det räcker tydligen inte bara med att de kan sitt område och är intressanta, de ska vara duktiga också. Inget fake-it-till- you-make-it här inte.

Genusdebatten i IKT-världen är viktig för att unga tjejer överhuvudtaget ska vilja utbilda sig till systemvetare, datavetare, IT-konsulter, interaktionsdesigners med mera i framtiden. Ingen bransch mår bra av att vara alltför enkönad.

Jag hade nyligen nöjet att få delta när Informatikforskaren Christina Mörtberg, numera knuten till Linnéuniversitetet och Oslo universitet, firade sin 60 årsdag på Umeå universitet. Forskarkollegor och studenter från när och fjärran kom och hedrade henne. Gemensamt har de skrivit var sitt kapitel i antologin "Travelling Thoughtfulness- feminist technoscience stories" kring ämnet genus och teknik, ett av hennes forskningsområde sedan minst 2o år tillbaka.

- Det är inte tjejerna som är problemet utan hur utbildningarna utformas. Att programmera behöver inte vara tråkigt. Det är snarare ett fantastiskt kreativt arbete att testa att nya program löper igenom. När det funkar är det en stor lycka. Det handlar mer om intresse för ämnet än kön, menar hon.

När tidningen Wired ( med 80 procent manliga läsare) prydde sitt senaste omslag med en kvinnlig klyfta på första sidan så bröt teknikprofessor Cindy Royal i Texas med tidningen. I en offentlig och eminent blogpost förklarade hon varför och den fick ekon i bloggar och nyhetssajter i hela världen. Bland annat ondgjorde hon sig över att tidningen så sällan har framgångsrika kvinnor från IKT-världen på första sidan. Senast det skedde var med performanceartisten Laurie Andersson 1994 och forskaren Sherry Turkle 1996.

Chefredaktören Chris Anderson bad henne om ursäkt i ett mejl och lovade att ha en diskussion om hur de ska lyfta fram kvinnor mer i tidningen. Redaktören Nancy Miller, ja, en kvinna, försvarar omslaget i en chatt på Poynter med Cindy Royal.

Omslaget var ett medvetet val eftersom det handlade om industrin kring bröstrekonstruktion efter till exempel bröstcancer. Miller svarade:

"I think the cover image is strong, beautiful, anatomically accurate, and pretty bad ass."

Syftet var vällovligt men det tar ändå inte bort det som Cindy Royal främst vill lyfta fram:

" There are women in tech, doing important things. Their contributions aren't being recognized. I want my female students to feel like Wired is for them, not just the boys."

När ska branschen förstå att det gäller att göra sig intressant för kvinnor också och ska kvinnor också få vara en del av dagens och morgondagens vinnare?

Mina föräldrarsdag

Egentligen är det ju Fars dag. Mymlan skriver fint om sin pappa. Men jag tänker på er båda i dag. Om någon vecka är det sex år sedan mamma gick bort och du pappa, du smet iväg ett år tidigare.
Ni hade det ganska kämpigt ihop, strävade, drömde om en bättre framtid i Sverige. Ni lämnade era finlandssvenska rötter i Österbotten och tog färjan över i början av 50-talet. För att sedan ha en fot på varje sida om viken, som de säger om Kvarken på andra sidan. Du Pappa, försökte flytta tillbaka men det blev nog aldrig detsamma.

Det var dyrt att få inresevisum på den tiden, över 25 000 finska mark. Vet inte hur mycket det är i dag. Men det var mycket. Mamma, du sålde din strandtomt vid havet med västkustläge för att komma hit. Vilket jag bannade dig för senare. Fast på den tiden ville ju ingen bo så nära havet. Det var ju bara fattiga fiskare som bodde där som vår skärgårdssläkt.
Uppoffringar. Förändringar. Längtan.

Ni var som de flesta ungdomar men ni vågade lite extra, ni utmanade livet.
Jag älskar den här bilden på er. Ni är nyförlovade på mammas födelsedag första maj 1950 i Vasa, Finland. Mamma ser så där fnittrigt nykär ut och du lägger armen ömt om hennes axlar. Det hade varit fint om ni hade fortsatt så tillsammans. Men livet, ja, det där oberäkneliga livet med uppoffringar, förändringar och längtan bort var starkare.

Men vi glömmer det för en stund. Den där dagen på den där trappan i solen, i Vasa, i maj, då var ni lyckliga. Det vet jag.
Kram på er. Jag saknar er.

Inlägg som kanske ger lite mer:
En liten bibelbetraktelse
Pappa kom hem
Kurt West har blivit hemkallad

Dags att göra slut med Boxer Robert?

I helgen debatterades det för fullt på den sociala webben om Boxers okänsla för att inte säga upp ett abonnemang för en familj vars hus brunnit upp.
Canal Digitals kampanj kanske är ett svar för alla de som uttryckte sin ilska över företaget.

En tsunami i sociala medier

I går läste jag på Christina Stiellis blogg om hennes väninna vars hus brunnit ned på grund av ett elfel i en eluppvärmd filt. Kvinnan är nu tillsammans med sina två barn tvingade att bo på hotell tills de kan få sitt hus återuppbyggt.
Kvinnan kontaktade försäkringsbolaget som rådde henne att säga upp all sophämtning, telefonabonnemang och sitt Boxerabbonemang för tv:n. Digital boxen finns nämligen inte mer.

Alla instanser var mycket lyhörda men inte Boxer. De vägrade. Med hänvisning till att hon har tecknat det STORA abonnemanget till slutet av april, med lite god vilja kunde de säga upp hennes avtal till slutet av januari.
Trots att hon vädjar att de ska förstå att de inte längre bor i huset och att digital boxen är borta så vill de inte stänga ned abonnemanget. Det skulle de aldrig ha sagt.

Under gårdagen stormade det hett kring Boxers tilltag på den sociala webben. Stiellis blogginlägg spreds som en tsunami.

Kommentarerna på hennes blogg om Boxer var inte nådiga:

"Boxer borde för fan skämma ögonen ur sig"
"Men herregud?! Jag ska säga upp mitt avtal och berätta för dem varför. Hoppas många gör det."
"Jag har inte Boxer och detta medför att jag aldrig tänker bli kund där heller. He-re-gud! Värsta robotfolket."

Undrar hur Boxer känner sig nu? De som lär ha Sveriges nöjdaste kunder?



Till slut kommenterade Boxers kundtjänst på Stiellis blogg:



Expressen märkte hur alla flöden på nätet svämmade över av Boxer inlägg och snart kommer det en artikel om väninnans situation och förhoppningsvis en vettig kommentar från Boxer.

Sociala webben är en maktfaktor. En enorm maktfaktor som kan fälla ett företags varumärke på en grisblink. Det är både bra och läskigt. Det som är bra att är att människor reagerar snabbt och sprider sin ilska viralt för att påverka ett företag att förstå att de har fattat ett felaktigt och i det här fallet ett omänskligt beslut. Det som är läskigt är att det går så fort och det är svårt att verifiera om historien är sann eller inte. Människor reagerar emotionellt i sociala webben. Det är en av anledningarna till att det går så fort. Vi tar snabbt ställning för eller emot ett företag.

Och det är inte så viktigt hur många som följer en på Twitter, även få följare kan sprida ett otrevligt budskap vidare till hundratusentals vilket amerikanska fastighetsbolaget Horizon i Chicago bittert fick erfara. En av deras hyresgäster kommenterade på twitter att det fanns mögel i hennes lägenhet som de inte gjorde något åt. De kontrade då med att stämma henne för 50 000 dollar för de ansåg att hon förstörde deras goda rykte. Den stämningen förstörde definitivt deras goda rykte. Dagen efter var historien en av de mest debatterade historierna på Twitter, så kallad Trending Topic.

Som sagt företag ska passa sig för att skapa en social medie tsunami. Det kanske först ser ut som ett ofarligt inlägg men snart så sköljer den stora vågen in och krossar allt i sin väg.

Vad ska då ett företag göra i en sådan här situation?

• Tro inte att det går att bemästra en situation på ett traditionellt sätt. Ut på nätet snabbt och delta i debatten.
• Svara hövligt och lova förbättringar i era rutiner.
• Fråga vad kunderna vill ha, för en dialog med dem.

Det går inte att negligera den sociala webben. Det är den fjärde statsmakten som ständigt växer. Alla har en röst på nätet och den kan väga tungt. Glöm inte det.

Relaterade länkar:

Boxer - nej tack!
Men herregud!
Skit på dig, Boxerrobert!
Älskade Internet

Bild: http://www.flickr.com/photos/clearlyambiguous/29529587/in/photostream/