Den handlöse Jesus

Det kom ett mejl från Josephine i dag. Det var tänkt som en kommentar på en av mina bloggposter. Men det funkade inte så jag lägger ut det här istället, för det var så fint i sin enkelhet.

"Hej Ingela,

Jag städade alltså hos en gammal dam i Haag som nyligen dog
(90 år gammal) - en hängiven katolik. Hon hade i ett av sina rum
i huset flera saker från en kyrka bl.a. en ca 170cm hög Jesus-staty
med blödande hjärta. Det var tydligt att den hade deponerats och eg.
skulle ha slängts bort för den var rejält kantstött och saknade
båda händerna. Varje gång jag såg den så tänkte jag att när Jesus
saknar händer, då måste vi vara hans händer istället.
Jag tyckte mycket om att arbeta hos henne, hon var en god människa som jag aldrig kommer att glömma bort."

Josephines berättelse fick mig att tänka på den suveräna BBC-dokumentären "Searching of the wrong-eyed Jesus", den gick nyligen på SVT. ( själv såg jag den på dokumentärfestivalen Tempo för tre år sedan, inledningen är den vackraste jag har sett.)
Den handlar om countrymusikern Jim White som återvänder till amerikanska södern och minnena av uppväxten i det stränga frikyrkliga hemmet. Han kryssar runt i en handmålad Chevy Impala med en 150-kilos-betong-Jesus i bakluckan för att leta efter söderns musikaliska själ. Han möter lokala musiker uppfostrade på hårda kyrkbänkar.

Deras utveckling ligger i uppbrottet därifrån eller sökandet tillbaka till det de en gång lämnat. Hemma är träsket. Once a southerner, always a southerner.
Musiken från filmen är ruffig, plågad och alldeles underbar, inbäddad i ett skönt banjogung. Sök efter artister som 16 Horsepower, Cat Power och Handsome Family.
Vilken tur att de har sina händer kvar för att skapa så fantastisk musik, inget ont om hårda kyrkbänkar.

Piratpartisterna outar

Joakim Jardenberg på Mindpark har kommit ut som piratpartist. Han med flera uppmanar på den nystartad sajten piratpartister.se att fler ska gå med i partiet och rösta i EU-valet 7 juni.
Flera namnkunniga journalister, pr-konsulter, författare, socialmedia strateger, IT-utvecklare med flera har engagerat sig. Sedan 17 april har medlemsantalet ökat till över 40 000 medlemmar. En tydlig missnöjesyttring mot Pirate Bay-domen.

Jag har inga planer att komma ut som piratpartist men jag delar deras idéer om att värna om yttrandefriheten och den personliga integriteten på nätet, det är en oerhört viktig fråga för nätets framtid som flera av Europas ledare vill inskränka. Så jag säger: Alle man till däck!

Publicera inläggVisa blogg

Vigselringarna på igen...

Igår hämtade jag ut mina vigselringar från guldsmeden. De har jag inte burit på sju år. En augustidag 2001, så stod jag nämligen och vinglade osäkert på en stege. I ena handen höll jag en vit färgburk, i den andra en anstrykare. Sommarstuguväggens allra sista fläck, strax under taknocken, skulle väck. Då hände det. Pang!
Plötsligt rasade stegen ned för väggen och jag med den. Handleden såg ut som ett "s" och själv så var jag indränkt i vit färg. Det blev ilfart till akuten.

Det var ingen vacker syn. Sjuksystrarna fick börja med att tvätta bort all färg med lacknafta och vigselringarna sågades itu.
Läkaren kommenterade roat den vita färgen: " Om du inte hade haft så mycket färg på dig så hade jag trott att du hade blivit misshandlad!"
Jag kände mig misshandlad. Det tog närmare två månader att få styrsel på handleden igen.
Ringarna förvarades i en ask i avvaktan på att repareras.
I går kom de åter på fingret, som nya, blanka och fina. Efter sju svåra år. Det stämmer faktiskt. Det känns som en ny tid har börjat i vårt snart 16-åriga äktenskap.

Prästen Elisabeth Arborelius har skrivit en avhandling om synen på kyrkan. Hon skriver i ett debattinlägg i DN att människor vill kunna välja bort präster som saknar talang för dop, vigslar och begravningar. Däremot så tycker präster i Stockholms stift att en riktig prästs främsta uppgift är att föra ut det kristna budskapet, inte vara till allmänhetens tjänst. Om kyrkan inte ger människor möjlighet att välja finns risken att allt fler väljer bort den, menar hon.

Avhandlingen fick mig att minnas vår vigselförättare. En erfaren och karismatisk kyrkoherde emeritus, där minnet sviktade betänkligt. In i det sista försökte jag byta ut honom mot någon annan, men icke.
På den stora dagen, framme vid altaret, besannades mina farhågor. Han tittar nervöst på sitt armbandsur flera gånger och viskar till oss: "Jag ska vara på ett annat bröllop klockan 3, så nu försöker vi få detta överstökat."

Vi tittar tyst på varandra och biter ihop. När min blivande make repeterar prästens ord: Jag...K...tager..I till äkta maka, så vänder sig prästen mot mig och säger: " Jaha, och detsamma gäller för dig!"
Jag blir alldeles paff och svarar: "ja!"
Bak i kyrkan hör jag hur våra släktingar och vänner kämpar med skrattet. Jag var inte lika road, som ni förstår.

Hur som helst, jag hade gärna velat kunna välja präst i det läget. Han var rejält stressad med begynnande demens. Om kyrkans präster vill att vi ska ta det kristna budskapet på allvar så borde de även respektera att vi inte söker oss till kyrkan enbart av tradition, utan för att vi anser att vigselakten är ett avgörande steg i livet. Om inte kyrkan är viktig så väljer nog de flesta femminutersversionen på kommunkontoret.
Fast den har vi också gjort, vi har nämligen två vigselringar. Men den historien berättar jag någon annan gång.

I dag skrattar vi åt händelsen, hela bröllopsdagen kantades av fler konstiga händelser som tagna ur en Norénpjäs, precis som livet självt, eller berodde det på den virrige kyrkoherden?

Vägen, sanningen och livet

Jag vet inte vad det är med mig, men mina ögon tåras ofta när jag tänker på Jesus. Jag tror det beror på ödmjukhet, hur jag berörs på djupet.

I dag inspirerades jag av Underbara Claras blogginlägg om herdepsalmen. Den säger allt.

Herren är min herde, ingenting skall fattas mig.
Han för mig i vall på gröna ängar,
han låter mig vila vid lugna vatten.
Han ger mig ny kraft och leder mig på rätta vägar,
sitt namn till ära.
Inte ens i den mörkaste dal fruktar jag något ont,
ty du är med mig, din käpp och din stav gör mig trygg.
Du dukar ett bord för mig i mina fienders åsyn,
du smörjer mitt huvud med olja
och fyller min bägare till brädden.
Din godhet och nåd skall följa mig
varje dag i mitt liv,
och Herrens hus skall vara mitt hem så länge jag lever

Legojesus - inte att leka med

30 000 legoklossar senare. Nu står Lego-Jesus på plats i Önsta Gryta kyrka i Västerås. Sedan slutet av 2007 har församlingen byggt statyn i lego utan lim.På påskdagen stod Lego-jesus äntligen på plats. Vilken uppenbarelse!
Förebild är den danske skulptören Bertel Thorwaldsens berömda 1800-talsverk Den uppståndne Kristus som står i Köpenhamns domkyrka.

TT ställer frågan till kommunistern Per Wilder om det inte finns risk för att besökare ska plocka med sig en bit av statyn som souvenir?
Han svarar:
- Det kan vi ju aldrig garantera, men vi hoppas att de bitar av Jesus som folk tar med sig är mer andliga och i hjärtat.
Intressant namn på prästen också- Wilder- hur mycket mer vild kan han bli efter det här projektet?