Fem länktips för en mindre grå vardag

Civil olydnad
Varning för vanten! Vardagen måste tyglas annars tar den över.
Ett annat tecken i tiden är måsbilden jag hittade på Henrik Alexanderssson alias Hax blogg.

What the f**k is social media: One year later
Rolig presentation av Marta Kagan som förklarar sociala medier på slideshare.(tips från Henriette Weber)

När recenserade du en kyrka senast?
En rolig sajt där vem som helst kan ge betyg och en kort recension av sin egen favoritkyrka eller kyrkor som man har besökt runt om i Sverige. Min favorit just nu är kapellet på Ulvön och Gamla Vibyggerå kyrka i Docksta. Här verkade prästen Petrus Laestadius. Han var bror till Lars Levi Laestadius och kyrkoherde i församlingen 1837-1841. På hans minnesvård står det att läsa att han nitiskt förkunnade kristen tro i Norrland i slutet av 1800-talet. Jag gillar ordvalet. Han gillade säkert kvinnliga präster.

Hur mycket hetero är du?
Kolla vilken heterostatus ditt twitternamn har. Själv blev jag 72 % hetero enligt Stockholms prides test. ( tips från @Morpac och @Borlander)

Skriv bättre bloggrubriker
Vaddå vad är det för fel på Varning för vanten? Det var ju mitt första rubrikval, men ändrade det till Fem länktips för en mindre grå vardag efter att ha läst Tommy K Johanssons IT-blogg. Nu återstår det att se om den rubriken lockar fler läsare.





n

Buzz Aldrin - släktens månfarare

Det är juli 1969. Jag är sex år, inne på mitt sjunde. En grumlig svartvit bild flimrar på tv:n i vardagsrummet. Det är mitt i högsommaren, det är en flämtande hetta ute. Jag är förvånad över att det är sändning på tv:n mitt på dagen. Det händer nästan aldrig.

Min storebror har dragit in mig från leken på gatan med barnen i villakvarteret på Västerslätt. Jag har en kort ljus klänning på mig och lortiga fötter.
Det är något stort som händer, förstår jag när jag tittar på brorsan. Han glor storögt på tv:n. På tv:n ser jag en vit, tjock varelse studsa långsamt fram.
I sin ena hand håller varelsen en flagga, den amerikanska flaggan och i bakgrunden syns en märklig farkost.

"One small step for man, a giant leap for mankind"- hörs en sprakande röst genom etern ned till kontrollrummet i Houston på NASA och in i vårt vardagsrum. Jag känner ett rus gå genom hela kroppen. Det är människor på månen, tänker jag och inser att detta är något väldigt märkvärdigt som sker inför mina ögon.

I dag är det 40 år sedan Neil Armstrong tog de första skuttande stegen på månen. Hans medastronaut Buzz Aldrin gick också på månen, men fick inte ta de första stegen eftersom han var militär. NASA ville ha en civil person som tog de första stegen.

Det häftiga är att mina barn är släkt med astronauten Buzz Aldrin. Hans farmorsfarmorsmor(jag är osäker på släktförhållandena) var nämligen backstugusittare i Värmland för hundra år sedan. Mina barns farmorsfar var också från samma släkt.
Det är en svindlande tanke att Buzz Aldrins svenska släkt var fattighjon i Värmland och hundra år senare står han på månen. Det kan man verkligen kalla en klassresa!

Läs mer om hur det gick för månfararna och rymdprogrammet i DN, SVD, och GP.

Rosornas krig i Umeå

Umeå och Lund är båda finalister till att bli Europeisk Kulturhuvudstad 2014. Men nu riskerar Umeå att förlora kampen, på grund av ett par trärosor, hävdar kultureliten.
Det rasar nämligen en intressant kulturdebatt i stan just nu, sedan en bildhuggare med sin motorsåg har snidat två fallosliknande rosor av två gamla träd i Rådhusparken.
Kultureliten ryser av vämjelse över detta folkloristiska inslag i stadsbilden medan stadsborna jublar. Äntligen konst som de begriper sig på och kan ta till sitt hjärta.
Högerpolitiker hävdar att det är en socialdemokratisk konspiration. Alla vet ju att rosen är deras politiska symbol. Egentligen handlar det hela om ett uppdragsjobb från parkförvaltningen av två skadade träd som de ville piffa upp.

Kulturjournalisten Gunnar Balgård skriver i ett debattinlägg i Västerbottens Kuriren att rosorna är en styggelse och måste bort. Förre politiske redaktören Olof Kleberg är oroad över att rosorna ska påverka EU:s juryledamöter negativt när de kommer hit i augusti för att bedömma Umeås chanser att bli kulturhuvudstad 2014.

Att Umeå har tagit samernas kultur som gisslan för att sno åt sig stilpoäng i kulturhuvudstadsdebatten är det ingen som debatterar. Det är märkligt, eftersom stan har ytterst lite med samisk kultur att skaffa förutom samiska veckan som hålls i mars varje år. Lycksele är i så fall ett bättre val.

Hur som helst så handlar rosornas krig kort och gott om finkultur kontra ful. Makten kontra folket. Vi som betalar för kalaset på skattsedeln ska bara gilla läget. Eller snarare: Plats! Sitt fint! 300 miljoner kronor är väl inget att orda om? Umeås ansökan har huvudrubriken Nyfikenhet och passion – Medskapandets konst. Vad innebär egentligen medskapande?

Kan själv

Självsvält, självdöd, självgod, självupptagen, självbefläckelse, självmord...men självtvätt, vad är det?
Enligt Statoil är det när man tvättar sin bil själv.

Vilken kristen typ är du?

Jag läste Elisabeth Sandlunds bok Drabbad av det oväntade och fascinerades av den amerikanske pastorn Gordon MacDonalds sex olika läggningar eller språk för "kristusefterföljare".

• Esteten - vill överväldigas och gripas av Guds majestät och oändlighet. Trivs där värdighet, högtidlighet och liturgi står i centrum. (Jag är definitivt en estet.)

• Empirikern - vill känna Guds närvaro och visa sin glädje på alla upptänkliga sätt, även fysiskt, gillar att vara i karismatiska sammanhang. (Jo, jag gillar det också.)

• Aktivisten- vill följa Gud genom tjänandet och trivs med att vara delaktig i stora visionära projekt, som evangelisation, diakoni eller något annat. (Simon Ådahl sa ju att det var mitt kall.*s*)

• Den kontemplative - väljer först och främst att lyssna till Gud, söker stillhet och tystnad genom gudstjänsten.(Jo, det händer att jag vill ha det.)

• Forskarnaturen - följer Gud genom att studera Biblen och älskar textutläggande predikningar. ( Njae, inte särskilt. Jag lider ofta om de är längre än en timme.)

• Relationisten- tar fasta på att bygga relationer mellan människor, att få kärleken att frodas genom att kristna möts i mindre grupper för att dela sina liv med varandra. ( Inte för ofta.)

MacDonald hävdar att den ende som behärskade alla dessa språk var Jesus, som blandade dem till en perfekt mix. De flesta kan känna igen sig själv i en eller tre läggningar, men är kanske nyfiken på fler. Men bara när vi är beredda att utforska alla de olika språken, att testa och se vad de ger oss, kan vi växa som kristna, menar MacDonald.

Vilken slags kristen är du? Och vilka av dessa läggningar vill du utmana hos dig själv?