DN:s reportage Vindsvåningar har blivit ett sätt att leva har blivit en verklig snackis i egomedia ( twitter, facebook, bloggar). Sällan har ett hemma-hos-reportage blivit så raljerat och bespottat. Bara ordet "liera" har blivit ett nytt ord i vänkretsen.
Nu har även Hitler engagerat sig i debatten kring takvåningen. DN har förlorat greppet. Undergången är nära.
fredag 22 oktober 2010
tisdag 19 oktober 2010
onsdag 13 oktober 2010
Sociala medier allt viktigare i mediemixen
Jag har nog aldrig legat sååå rätt i tiden som nu i min karriär, social mediestrateg, webbredaktör och kommunikatör i en och samma person. Detta enligt en undersökning som Sveriges annonsörer har låtit göra tillsammans med Novus enligt Medievärlden.
Inte så konstigt då att institutionen för Kultur och medievetenskaper på Umeå universitet högg mig när jag sökte en halvtidstjänst hos dem, börjar första november. Det ska bli kul.
Dessa marknadsföringstrender är viktigast att ta till sig nu enligt Sveriges annonsörer.
1. Sociala medier, 62 %
2. Avkastning på marknadsinvesteringar, 50 %
3. Varumärkespositionering, 40 %
4. Kundnöjdhet, 39 %
5. CSR (Corporate Social Responsibility), 34 %
6. SEO (Search Engine Optimization), 30 %
7. Word of mouth, 23 %
8. Marknadsföring i mobila enheter, 23 %
9. Miljömarknadsföring, 16 %
10. Lojalitetsprogram, 16 %
11. Branding, 14 %
12. Rörlig bild, 12 %
13. Segmentering, 11 %
14. Annat, 3 %
(Flera svar möjliga. Procentsiffran anger andel företag som har valt svarsalternativet.)
Samt vilken kompetens marknadsavdelningarna behöver rekrytera framöver:
1. Webbkommunikatör, 30 %
2. Kommunikatör sociala medier, 27 %
3. Strateg sociala medier, 22 %
4. Onlinemarknadsförare, 16 %
5. Grafisk kommunikatör/producent, 13 %
6. Omvärldsbevakare/planner, 12 %
7. Webbutvecklare, 11 %
8. Webbanalytiker, 10 %
9. Pressansvarig, 8 %
10. Vet inte, 14 %
11. Annat, 10 %
Det är intressant att notera hur ointressant det verkar vara att kommunicera med pressen,först på nioende plats kommer en pressansvarig värd att rekrytera.
Inte så konstigt då att institutionen för Kultur och medievetenskaper på Umeå universitet högg mig när jag sökte en halvtidstjänst hos dem, börjar första november. Det ska bli kul.
Dessa marknadsföringstrender är viktigast att ta till sig nu enligt Sveriges annonsörer.
1. Sociala medier, 62 %
2. Avkastning på marknadsinvesteringar, 50 %
3. Varumärkespositionering, 40 %
4. Kundnöjdhet, 39 %
5. CSR (Corporate Social Responsibility), 34 %
6. SEO (Search Engine Optimization), 30 %
7. Word of mouth, 23 %
8. Marknadsföring i mobila enheter, 23 %
9. Miljömarknadsföring, 16 %
10. Lojalitetsprogram, 16 %
11. Branding, 14 %
12. Rörlig bild, 12 %
13. Segmentering, 11 %
14. Annat, 3 %
(Flera svar möjliga. Procentsiffran anger andel företag som har valt svarsalternativet.)
Samt vilken kompetens marknadsavdelningarna behöver rekrytera framöver:
1. Webbkommunikatör, 30 %
2. Kommunikatör sociala medier, 27 %
3. Strateg sociala medier, 22 %
4. Onlinemarknadsförare, 16 %
5. Grafisk kommunikatör/producent, 13 %
6. Omvärldsbevakare/planner, 12 %
7. Webbutvecklare, 11 %
8. Webbanalytiker, 10 %
9. Pressansvarig, 8 %
10. Vet inte, 14 %
11. Annat, 10 %
Det är intressant att notera hur ointressant det verkar vara att kommunicera med pressen,först på nioende plats kommer en pressansvarig värd att rekrytera.
Rädsla gör oss likgiltiga
En liten bok om ondska av Ann Heberlein. Jag köpte den signerad av henne på bokmässan i Göteborg nyligen.
Jag har värjt mig mot den ett tag. Den är liten och svart med silvertext på framsidan. Stilren i all sin enkelhet.
Obläddrad har den legat på mitt nattduksbord bland alla andra litteratursamlingar som träningstidningar, facklitteratur och Bibeln. Tagit plats utan att riktigt synas.
I går tog jag upp den och läste baksidestexten där författarinnan ifrågasätter varför människor är så likgiltiga över ondskan i världen.
Ja, just likgiltigheten för allt vidrigt som sker i vår omvärld får mig äntligen att ta steget att börja läsa hennes bok. Jag känner fortfarande marken gunga under mig efter att ha läst om 21-åringen i Järna som tog sitt liv framför en webbkamera i nätforumet Flashback utan att någon riktigt förstod allvaret i hans uppsåt.
Eva Ikonomidis Svedmark, informatikforskare, följer just den här typen av diskussioner om självmord på nätet, hon blev intervjuad i Aktuellt i går. (Hon är på samma institution som jag.)
Hon följde diskussionen på Flashback efteråt och berättade för mig att det flesta förstod nog inte allvaret i situationen, de trodde det inte var på riktigt. Visst fanns det de som försökte hejda honom men även de som pushade killen att ta sitt liv. Men de allra flesta var helt likgiltiga, berättade hon.
Det är just det, likgiltighet är den mest ondskefulla akten av alla, tycker jag. Att inte bry sig, att vägra ta in vad som sker.
Ann Heberlein funderar varför vi stänger av mentalt när något ondskefullt sker i vår omgivning, varför så många blir likgiltiga. Hennes svar är enkelt; rädsla. Det är rädslan över att förlora kontrollen över vår tillvaro, vår familj, våra drömmar, vår trygghet som gör oss likgiltiga inför ondskan. Vi vill inte bli drabbade av den.
Jag känner bara sorg.
Relaterat innehåll:
Ett kapitel i boken En liten bok om ondska av Ann Heberlein
Se intervju med Eva Ikonomidis Svedmark på SVT-play: "Man kan fundera en del på vår etik och moral"
Självmord på nätet - Elza Dunkels
tisdag 12 oktober 2010
Digital ångest
Jag känner mig helt matt, tom invärtes. Igår tog en kille i Sverige livet av sig framför en webbkamera. Ivrigt påhejad av en digital publik. Ingen förstod nog allvaret. Men polis tillkallades när det redan var försent att rädda hans liv.
Det är sjukt. Det är skamligt. Det är vämjeligt.
Vad leker ni? Gud? Ingen annan människa har rätt att uppmuntra en medmänniska i själslig nöd att ta sitt liv.
Samtidigt har vänner till en kompis till mig som har cancer, men som är på väg att tillfriskna fått så stort stöd på Facebook att de ska hålla en välgörenhetskonsert för henne. Hon är full av livskraft.
Det här är nätets onda och goda sida. De som verkligen förstår att det finns mycket kraft att ta tillvara över nätet och förstår att använda det på ett gott sätt, sedan den mörka, övergivna och såriga sidan. Den som jag bara vill förtränga. Men det går inte.
Det får mig att tänka på min brorson Simon. Han ville inte heller leva.
Det är sjukt. Det är skamligt. Det är vämjeligt.
Vad leker ni? Gud? Ingen annan människa har rätt att uppmuntra en medmänniska i själslig nöd att ta sitt liv.
Samtidigt har vänner till en kompis till mig som har cancer, men som är på väg att tillfriskna fått så stort stöd på Facebook att de ska hålla en välgörenhetskonsert för henne. Hon är full av livskraft.
Det här är nätets onda och goda sida. De som verkligen förstår att det finns mycket kraft att ta tillvara över nätet och förstår att använda det på ett gott sätt, sedan den mörka, övergivna och såriga sidan. Den som jag bara vill förtränga. Men det går inte.
Det får mig att tänka på min brorson Simon. Han ville inte heller leva.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)