I torsdags var jag med Kameleont och minglade på Umeågalan. Det var trevligt. Mycket folk, bra underhållning och god stämning. Där träffade jag bland annat Larsa, en gammal kompis från högstadietiden. Han berättade att han hade hört talas om min film, antagligen från reportaget på Eftersnack. Hans kommentar var: Inte visste jag att du hade haft det så jobbigt. Fast vad pratade vi om på högstadiet, egentligen, det mest kretsade jag ju bara om moppar, brudar och annat löst, menade han.
Själv hade han gjort FN-tjänst, först på Cypern ett par gånger men även i Afrika. ( jag tror att det var i Sudan)
Larsa hoppade av alla militära uppdrag efter det. Han tror sig veta vad min pappa har varit med om, sa han och log lite ansträngt.
Jag antar att hans upplevelser inte går att sätta ord på för att vi andra verkligen ska förstå. Det är både bra och sorgligt att han kom på det i tid. Nu är han gift och har tre barn och vill aldrig mer tillbaka till det militära.