lördag 20 mars 2010
God be in my head - Gud var i mitt sinne
God be in my head
God be in my head, and in my understanding
God be in mine eyes, and in my looking
God be in my mouth, and in my speaking
God be in my heart, and in my thinking
God be at mine end, and at my departing
Sarum Primer, 1558
Gud, var i mitt sinne
Gud var i mitt sinne, och i mina tankar
Gud, lär mig att se med dina ögon
Gud, var i min mun var gång jag talar
Gud, var i min själ och i mitt hjärta
Gud, bli kvar hos mig, då jag lämnar världen
I Ålidhems kyrkokör övar vi denna ljuvliga sång i arrangemang av John Rutter inför påskdagen. Vi ställde oss i en ring och sjung den tillsammans på ett oerhört gripande och värdigt sätt häromdagen.
Orden har jag burit med mig sedan dess. Det är en mycket vacker bön som är vanlig i den engelsktalande världen och ingår i en gammal katolsk bönbok från 1558. Orden ger mig vägledning i min vardag som kristen.
Lyssna till den holländska kören Vokalis:
fredag 12 mars 2010
Återblick
I ett par dagar har jag varit i Stockholm med mina tonårsbarn. Jag är där ganska ofta men den här gången så fick jag hela tiden så kallade "flashbacks". Så fort jag rörde i en sak så kom minnen från förr tillbaka till mig. Inget märkvärdigt, inget obehagligt, bara märkligt.
Som minnet av den älskade vita bomullsjackan som storebror hävdade kom från den indiska armén, den använde jag tills den blev till mattrasor eller minnet av vår lilla katt Shiva i Paris, en siames, som lyckades smita ut i trappen och jaga en förvirrad duva. Jag ropade på mina kompisar som alla kom ut för att titta på det ovanliga mötet och plötsligt slog dörren igen bakom oss.
Vi var utlåsta. Då kom jag på att espressobryggaren stod på gasspisen och fräste övergivet. Det vara bara att rusa över gatan till brandkåren som lyckligtvis låg mittemot vår lägenhet. Först ville de inte komma, men när jag förklarade att kaffebryggaren snart förväntades få ett rejält utbrott så kom de över med en stege och räddade oss från mordbränning.
Vid Drottninggatans ände, strax innan Observatorielunden, har Stockholms stad låtit gjuta in citat i metall av Strindberg i asfalten. Särskilt ett av dem etsar sig fast: " Livet är fullt av omtagningar!"
Eller kan han ha menat upprepningar? Ett annat är: "Jag måste höra barnskrik för att kunna arbeta." Den så kallade moroten, att dra hem pengar till hushållet, tänker jag.
Jag lyfter blicken mot flygkabinens tak på hemresan och se, där står mitt favorituttryck i gult: "De längsta resorna görs i vårt inre" - Isländskt ordspråk. Jag plockar givetvis upp iPhonen för att föreviga det. Otroligt att det stod just där, ovanför mitt huvud. Vad är det Gud vill säga?
När jag tittar lite längre fram, så ser jag Thomas Carneheim, fd. sångare i punkbandet Anders Ångest, tillsammans med sin lilla dotter Märta. De hade sin storhetstid i slutet av 70-talet i Umeå. Jag ropar hans namn och när han vänder sig om tar jag några bilder. Han skrattar och säger mitt namn. Han ska vara hemlig gäst på Scharinska ikväll när PRO - Punkrockorkestern har en spelning. Men jag har blivit förkyld så det blir inget för mig, tyvärrr
Men vi hinner avhandla många kompisar och händelser från förr. Jag erinrar mig min egen insomnade punkkarriär när vi hade ett tjejband som hade en enda spelning på kvinnodagen för Grupp 8. Stor humor. Vi saknade namn på bandet. Men när vi såg att den inlånade trummisen Anders Krüger hade en t-shirt med texten: "Knulla prins Philip!" fick det bli bandnamnet för kvällen. Det var verkligen hädiskt med tanke på att han bara var ett spädbarn vid den tiden. Men det var sjukt punkigt!
Thomas mindes att det var han som hade skrivit försmädelsen över halva stan. Men att det var inget han ville stoltsera med då och knappast nu heller. Fast nu är det väl preskriberat? Numera är han en ordentlig småbarnspappa. För tredje gången. Tror jag.
"Livet är fullt av omtagningar!" som Strindberg skulle ha sagt.
Som minnet av den älskade vita bomullsjackan som storebror hävdade kom från den indiska armén, den använde jag tills den blev till mattrasor eller minnet av vår lilla katt Shiva i Paris, en siames, som lyckades smita ut i trappen och jaga en förvirrad duva. Jag ropade på mina kompisar som alla kom ut för att titta på det ovanliga mötet och plötsligt slog dörren igen bakom oss.
Vi var utlåsta. Då kom jag på att espressobryggaren stod på gasspisen och fräste övergivet. Det vara bara att rusa över gatan till brandkåren som lyckligtvis låg mittemot vår lägenhet. Först ville de inte komma, men när jag förklarade att kaffebryggaren snart förväntades få ett rejält utbrott så kom de över med en stege och räddade oss från mordbränning.
Vid Drottninggatans ände, strax innan Observatorielunden, har Stockholms stad låtit gjuta in citat i metall av Strindberg i asfalten. Särskilt ett av dem etsar sig fast: " Livet är fullt av omtagningar!"
Eller kan han ha menat upprepningar? Ett annat är: "Jag måste höra barnskrik för att kunna arbeta." Den så kallade moroten, att dra hem pengar till hushållet, tänker jag.
Jag lyfter blicken mot flygkabinens tak på hemresan och se, där står mitt favorituttryck i gult: "De längsta resorna görs i vårt inre" - Isländskt ordspråk. Jag plockar givetvis upp iPhonen för att föreviga det. Otroligt att det stod just där, ovanför mitt huvud. Vad är det Gud vill säga?
När jag tittar lite längre fram, så ser jag Thomas Carneheim, fd. sångare i punkbandet Anders Ångest, tillsammans med sin lilla dotter Märta. De hade sin storhetstid i slutet av 70-talet i Umeå. Jag ropar hans namn och när han vänder sig om tar jag några bilder. Han skrattar och säger mitt namn. Han ska vara hemlig gäst på Scharinska ikväll när PRO - Punkrockorkestern har en spelning. Men jag har blivit förkyld så det blir inget för mig, tyvärrr
Men vi hinner avhandla många kompisar och händelser från förr. Jag erinrar mig min egen insomnade punkkarriär när vi hade ett tjejband som hade en enda spelning på kvinnodagen för Grupp 8. Stor humor. Vi saknade namn på bandet. Men när vi såg att den inlånade trummisen Anders Krüger hade en t-shirt med texten: "Knulla prins Philip!" fick det bli bandnamnet för kvällen. Det var verkligen hädiskt med tanke på att han bara var ett spädbarn vid den tiden. Men det var sjukt punkigt!
Thomas mindes att det var han som hade skrivit försmädelsen över halva stan. Men att det var inget han ville stoltsera med då och knappast nu heller. Fast nu är det väl preskriberat? Numera är han en ordentlig småbarnspappa. För tredje gången. Tror jag.
"Livet är fullt av omtagningar!" som Strindberg skulle ha sagt.
Hipstamatic - gör vardagen vackrare!
Iphoneappen Hipstamatic är säkert en av de populäraste nedladdningarna just nu. Den förvandlar de mest trista mobilbilder till sköna underverk.
Det ser nämligen ut som förr, du vet, på den tiden då man handrullade själv upp film i total mörker och sedan även framkallade den själv. Den här appen gör bilderna korniga och färgerna mustigare. Genom att skaka på mobilen så byts färgfilter och filmkontrast ut slumpmässigt. Ibland blir bilderna blågröna, andra gånger rödtonade. Dessutom så är det svårt att se hur bilden kommer att se ut eftersom det inte finns någon riktig sökare. Men bra blir det, nästan jämt.
I veckan hade ungarna sportlov så vi tog en sväng till storstan, jag förevigade våra utflykter med Hipstamaticen, se så fint det kan vara i Stockholm på vintern.
Det ser nämligen ut som förr, du vet, på den tiden då man handrullade själv upp film i total mörker och sedan även framkallade den själv. Den här appen gör bilderna korniga och färgerna mustigare. Genom att skaka på mobilen så byts färgfilter och filmkontrast ut slumpmässigt. Ibland blir bilderna blågröna, andra gånger rödtonade. Dessutom så är det svårt att se hur bilden kommer att se ut eftersom det inte finns någon riktig sökare. Men bra blir det, nästan jämt.
I veckan hade ungarna sportlov så vi tog en sväng till storstan, jag förevigade våra utflykter med Hipstamaticen, se så fint det kan vara i Stockholm på vintern.
måndag 1 mars 2010
Oscarsgalan hägrar!
I helgen var det Directors Camp i Skellefteå för att lyfta fram Film i Västerbottens alla framgångar. Film i Västerbotten är ett av landets mest framgångsrika fimresurscentra. Det bara regnar filmpriser över dem, bara i fjol kammade de hem 25 priser, en Studentoscar och är nu på väg att ta hem ytterlligare en Oscar. På söndag är det dags för galan som arrangeras på Kodak Center i Los Angeles.
Filmaren Patrik Eklund är nominerad med sin kortfilm "I stället för abrakadabra". En underbar liten film om en man som älskar att trolla medans hans pappa vill att han skaffa sig ett riktigt jobb.
Så här ivrig var han över att få visa upp sin inbjudan till Oscarsgalan på söndag. Regissören Patrik Eklund, till vänster och producenten Mattias Fjellström som driver bolaget Direktörn & Fabrikörn i Skellefteå. Många års slit ligger bakom deras framgångar som nu verkar betala sig. Jag håller tummarna för att de får komma hem men en riktig statyett också.
Relaterade länkar:
Allt ljus på talangerna - Västerbottens Folkblad
Nomineringen till Oscarsgalan
Filmaren Patrik Eklund är nominerad med sin kortfilm "I stället för abrakadabra". En underbar liten film om en man som älskar att trolla medans hans pappa vill att han skaffa sig ett riktigt jobb.
Så här ivrig var han över att få visa upp sin inbjudan till Oscarsgalan på söndag. Regissören Patrik Eklund, till vänster och producenten Mattias Fjellström som driver bolaget Direktörn & Fabrikörn i Skellefteå. Många års slit ligger bakom deras framgångar som nu verkar betala sig. Jag håller tummarna för att de får komma hem men en riktig statyett också.
Relaterade länkar:
Allt ljus på talangerna - Västerbottens Folkblad
Nomineringen till Oscarsgalan
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)