Jag läser Deepeds blogg om sin tid som präst och om hur han förlorade sin tro. Det är sorglig läsning men den känns ändå hoppfull. Jag inser att jag känner igen mig i hans sökande efter något att tro på. Han lämnade kyrkan och gick till reklambranschen. Jag har själv nyligen lämnat reklamvärlden och har återgått till min gamla proffession - journalist. Jag längtade efter att få göra något vettigt, prata med riktiga människor utan att behöva tänka på sälj och image.
Det vi har gemensamt är att vi både har sökt efter våra inre ljus. Alla människor måste få känna att deras känslor och drömmar tas på allvar. Deeped trodde att hans kall var i kyrkan men kanske hans kall var att verka utanför kyrkan? Att hans talang var och är betydelsefullare bland de som inte går till kyrkan?
Jag kände att min egen talang höll på att dö, mina drömmar blev bara gråare och gråare, rädslan för framtiden fanns där, men det var viktigare för mig att rädda min kreativitet och självkänsla. Jag gick min väg. Det var ett rätt beslut där jag kände att min tro bar mig hela vägen. I dag har jag hittat mig själv igen, tillvaron är inte perfekt men jag trivs.