- Näe, svarade hon och såg förvånad ut.
Det ante mig. Mina egna minnen från högstadietiden är kantad av sådana historier, hur vi tjejer gick genom korridoren där de äldre killarna satt med skrevande sköten och hånflinade med hela ansiktet när vi gick förbi. Att bli kallad för hora var vardagsmat.
Trots upprepade försök att få lärare att reagera så trodde jag till slut i min enfald att det skulle vara så i skolans värld eftersom ingen reagerade. Först många år senare insåg jag att jag hade haft rätt. Det är inte normalt. Andra tjejer tog bladet från munnen för att de hade ledsnat på att bli kallad för hora i skolan som till exempel Malva. På hennes skola hade någon klottrat på toaletterna: " Malva är en hora!" När hon påpekade det för rektorn så fick hon ett suddgummi för att ta bort det. Tänk om det vore så enkelt att ta bort spåren?
Jag gick i högstadiet i slutet av 70-talet i en såkallad "fin" kommunal skola- Hagaskolan. Min dotter gick på Minervaskolan i mitten av 2000-talet. Hon slapp vara utsatt för ett misslyckat socialt experiment, som jag tycker den kommunala skolan är. Segregerade skolklasser, barnen från villorna i en och de från hyreshusen i en annan, sällan mötas de två, förutom i korridorerna där glåpord och annat får hagla fritt. Vad lär sig dessa killar och tjejer om respekt? Att det är okej med härskartekniker och att förnedra tjejer, är inte risken stor att det fortsätter vidare in i arbetslivet?
Jag önskar att det hade funnits fler friskolor när jag växte upp liknande
Minervaskolan där kunskap och respekt är viktigare än att bli behandlad som ett värdelöst ligg. Skönt att min dotter har sluppit det. Hon har istället fått med sig självkänsla från skolan, som få kommunala skolor kan erbjuda idag.
Länkar:
Aftonbladet: Skolraset
Britt Stakston: Befriad Zon: När metoden överordnar innehållet
Jocke Jardenberg: Aftonbladets problem med skolraset
DN: Hora, sa räven. (Om wikileaks och Assange)