Umeå och Lund är båda finalister till att bli Europeisk Kulturhuvudstad 2014. Men nu riskerar Umeå att förlora kampen, på grund av ett par trärosor, hävdar kultureliten.
Det rasar nämligen en intressant kulturdebatt i stan just nu, sedan en bildhuggare med sin motorsåg har snidat två fallosliknande rosor av två gamla träd i Rådhusparken.
Kultureliten ryser av vämjelse över detta folkloristiska inslag i stadsbilden medan stadsborna jublar. Äntligen konst som de begriper sig på och kan ta till sitt hjärta.
Högerpolitiker hävdar att det är en socialdemokratisk konspiration. Alla vet ju att rosen är deras politiska symbol. Egentligen handlar det hela om ett uppdragsjobb från parkförvaltningen av två skadade träd som de ville piffa upp.
Kulturjournalisten Gunnar Balgård skriver i ett debattinlägg i Västerbottens Kuriren att rosorna är en styggelse och måste bort. Förre politiske redaktören Olof Kleberg är oroad över att rosorna ska påverka EU:s juryledamöter negativt när de kommer hit i augusti för att bedömma Umeås chanser att bli kulturhuvudstad 2014.
Att Umeå har tagit samernas kultur som gisslan för att sno åt sig stilpoäng i kulturhuvudstadsdebatten är det ingen som debatterar. Det är märkligt, eftersom stan har ytterst lite med samisk kultur att skaffa förutom samiska veckan som hålls i mars varje år. Lycksele är i så fall ett bättre val.
Hur som helst så handlar rosornas krig kort och gott om finkultur kontra ful. Makten kontra folket. Vi som betalar för kalaset på skattsedeln ska bara gilla läget. Eller snarare: Plats! Sitt fint! 300 miljoner kronor är väl inget att orda om? Umeås ansökan har huvudrubriken Nyfikenhet och passion – Medskapandets konst. Vad innebär egentligen medskapande?
2 kommentarer:
Jag tänker oftast på HC Andersen-sagan om Kejsarens nya kläder när jag ser eller hör om konstverk som applåderas av kultureliten . Är det ingen som kan eller törs säga att det är skit, när det är det? Egentligen blir jag väl inte heller upprörd över konstverken som sådana (vill man gräva ner ett skithus i marken och kalla det installation så är det väl OK med mig), nä det som upprör mig är väl misstanken att jag varit med och sponsrat det på nå´t vis.
Jag börjar undra om den här debatten om rosorna i parken i sig är en installation? Det verkar ju så orimligt att dessa högt aktade (av sig själva) kulturpersonligheter Andersson/Olsson skulle vara så väldigt korkade att det vill ha vetorätt över vad vi Umebor ska titta på i det offentliga rummet. Med tanke på vilken rusning det är till gallerierna kan man ju undra om det är på sin plats att dessa herrar skall göra just detta?
Sedan kommer då nästa uppnästa kulturpucko, Gunnar Balgård (essäist, kulturjournalist och poet enligt Wikepedia), och kallade rosorna för "hötorgskonst”. Tätt efter honom kommer nästa ”expert” på vad som är konst Olof Kleberg (journalist, folkpartikel och fd chefsredaktör på VK enligt Wikepedia), och förfasar sig över vad 2014-juryn skall säga i höst!
Inte för att jag vill ha detta kulturhuvudstadsår men oj vad trött en stackars kulturslav blir. Sluta ta er själva på så stort allvar! Skulle ni ha haft förmånen att ta del av kulturstöd, presstöd mm skulle ni ha varit utdöda vid det här laget!
Ja, hela debatten är skrämmande men samtidigt väldigt roande. Aldrig har så många turister velat se rosorna som väcker sådan avsky.
Skicka en kommentar