Att vara rädd som en liten lort

Ship of Gaza - en hel konvoj av båtar med 800 fredsaktivister från 50 olika länder försökte bryta Israels blockad mot Gaza natten mot måndag. Men israelerna gick till attack och nio aktivister dödades och ett 30-tal skadades. Israel har satt aktivitisterna i fängelse eller har utvisat dem.

Av de elva svenskar som fanns med på båtarna så saknas fortfarande religionshistorikern Mattias Gardell och hans fru Edda Manga. Hans bror, komikern Jonas Gardell, skriver om oron över sin bror och hans mod. Utdrag ur bloggen:

Hans son Linus talade idag under en manifestation på Sergels Torg och berättade att Mattias före avresan citerat samma Astrid Lindgren-rad som jag så ofta använt: "Men då sa Jonatan att det fanns saker som man måste göra, även om det var farligt. "Varför då", undrade jag.
"Annars är man ingen människa utan bara en liten lort".

Min vän Eman, är en ung pressfotograf i Gaza. Jag lärde känna henne via Facebook innan kriget mellan Israel och Gaza julen 2008. Vi delar samma fascination av att berätta om vår omvärld med bilder. Och hon är synnerligen en god bildberättare, där hon lyfter fram både glädje, sorg och ond bråd död från Gaza.

Jag har länge försökt få henne till Sverige. Men det är svårt, mycket svårt. Ingen kommer ut från Gaza lagligt. Men tack vare sociala nätverk kan hon förmedla sig med omvärlden och visa på vilken fruktansvärd orättvisa de lever under.

Jag vill resa till Gaza men jag är rädd, som en liten lort. Både för Hamas och Israel och för att mina barn inte ska få träffa mig igen. Fast Eman har lovat att skydda mig. Men jag tror hon behöver vara rädd om sina egna skyddsänglar.

Gaza Freedom March är hjältar som vågar trotsa sin egen rädsla och Israel för att hjälpa familjer i världens största utomhusfängelse- Gaza.

Ketchupeffekten med Gardell

Det var imponerande att se att så många ville lyssna på Jonas Gardell i tisdags. Över 500 förväntansfulla personer kom till Tegskyrkan i Umeå för att få höra mer om hans bok Om Jesus.
Jag funderade lite för mig själv om han skulle mässa som en predikant, författare eller artist, eller som en treenighet?
Det behövde jag inte fundera länge över. Han var treenigheten personifierad.
Svenska kyrkans präster fyller inte kyrkorna men Gardell gör det. Men vad har han då att erbjuda?
Jo, han interagerar, utmanar och underhåller sin publik från första minut. Han är så självklar i sin egen tro att det nästan gör ont i hjärtat. Jag blir förförd.
Gardell läser ur sin bok, skämtar och är allvarsam på en och samma gång. Han vet att förtrolla en publik. Han berättar den fåniga tomathistorien, men inte utan en agenda:

” Det var två tomater som var ute och gick. Den ena blev överkörd av en bil, då sa den andre: ”Kom ketchup, så går vi!”

Skämtklassikern är Gardells sätt att beskriva den kristna omvändelsen. Att det inte går att leva vidare som förr utan att bli förändrad. Att man måste gå vidare, inte stanna kvar i det förflutna.
Publiken lyssnar andäktigt när han talar, det är olidligt varmt och syrefattigt, men alla stannar ändå kvar. När vi åter går ut i vårkvällen så känns det som vi har fått uppleva Gardells ketchupeffekt. Hans budskap från Gud forsar inte fram utan spirar som ett litet ärtskott inom oss.