På kvinnodagen eller andra söndagen i fastan äntrar förre ärkebiskopen KG Hammar lite nervöst predikostolen i den välfyllda Ålidhemskyrkan i Umeå. Han verkar en aning besvärad, möjligen för att han vet att det han har att säga är lite kontroversiellt. Han är inget fan av Paulus och inte heller någon ivrare av kyrkan.
- Gud är större än kyrkan, säger han och orden sjunker djupt in i mitt bröst. Kyrkan är den kristna traditionen skapad av människan för att vi alla ska samlas kring honom och prata hans ord och framförallt i frågasätta hans budskap. För Gud är större än kyrkan, mässar KG vidare.
Han tycker att vi kristna ska våga möta våra medmänniskor som inte är troende, inte bara prata med dem som håller med oss, för Gud finns i alla människor.
På kvällen föreläser KG på nytt inför en mycket fullsatt samlingssal på Ålidhem. Luften vibrerar av förväntan, blandat med doften av nybryggt kaffe. Människor hjälper varandra att hitta extrastolar, både gamla och unga är nyfikna på att lyssna på KG. Kvällens rubrik är lockande och utmanande: Att tro på Gud som om Gud inte fanns.
Enligt KG så finns inte Gud, för i så fall skulle han vara ett objekt när han i själva verket är ett subjekt, en vilja mer än ett vara. Han berättar om den judiska traditionen där de anser att Gud är mer en fråga än ett svar. Han är snarare ett verb än ett substantiv. Gud finns nämligen i mellanrummen.
Vackra ord som jag ville ha haft möjlighet att skriva ned. Då vänder sig kvinnan bredvid mig om och räcker över en lila lapp med orden: "Gud är mer en fråga än ett svar."
Jag ler för mig själv. Hur visste hon? Hon berättar att när hon skrev ned orden så kände hon plötsligt att jag skulle ha dem. Fanstastiskt!
Jag har nu värvat henne till en alphagrupp som vi ska hålla i april.
