SVT suddade ut brösten

Bröstdebatten rullar vidare. Nu har Västerbottensnytt redigerat om inslaget, tagit bort musiken, suddat ut brösten och anmält det till granskningsnämnden. Det är verkligen märkligt.

Allt verkar ha sin upprinnelse i min blogg från i söndags där flera av länets journalister och utanför både haussade och dissade inslaget. Lite mycket bröst, ja, men att anmäla det till granskningsnämnden var väl ändå att ta i, eller?

Personligen tyckte jag det var trist att reportern fick bära skulden för inslaget. Det fanns ju flera chefer, fotografer, redigerare med mera på vägen som kunde ha hejdat att det sändes i det skicket.

Tyvärr, så är det svårt att bli tagen på allvar som kvinnlig journalist om man visar brösten i tv. Det är den andra sidan av myntet. Snart sitter reportern i en tv-soffa nära dig. Kom ihåg var du läste det först. :-)

SVT-bröst mest lästa

Historien om SVT-reportern som visar brösten under ett reportage i Tärna förra veckan, toppar det mest lästa just nu på Expressen och i min blogg här och i min blogg på VK.

Det började redan i söndags efter en träff med länets journalister för att diskutera etikfrågor i både gamla och nya medier. Men det här inslaget pratades det inte om i det forumet, utan mer i kulisserna och på Facebook.


Och åsikterna är minst sagt delade i journalistkåren, allt från Berlusconi-tv i Västerbotten till att det inte egentligen är tuttarna som upprör utan bristen på journalistisk fingertoppskänsla och kreativet vilket kan tolkas som ett ledningsproblem över fotograf/ reporters nivå.

Andra tycker att ingen skulle ha blivit upprörd om reportern varit plattbröstad. Jag tycker att hon har fina bröst men att kameramannen borde kanske ha stoppat inzoomningen i tid.

Det är hur som helst skojigt att både artikel och blogg får så höga rajting i dag med tanke på att oktober är bröstcancermånaden. För det är väl därför den här historien lockar så mycket just nu? Eller?

Läs mer om journalisternas kommentarer här.

Kvinnor sexsurfar allt mer

Sexsurfning är den tionde största internetaktiviteten i dag. I Sverige har sexsurfandet ökat med 540 procent sedan 2003. Det visar en rapport från forskningsinstitutet World Internet som baseras på över 2 000 telefonintervjuer med personer som utgör ett genomsnitt av Sveriges befolkning. Mätningarna av sexvanorna har gjorts årligen sedan år 2000.

Att sexsurfa är vanligast bland unga män där en tredjedel uppger att de besöker sidor med sexuellt innehåll, men även 7 procent av kvinnorna gör samma sak. Procentuellt ökar det mer bland kvinnorna, skriver SvD.

I en internationell jämförelse sexsurfar svenskarna inte särskilt mycket, utan ligger i botten på listan tillsammans med britter och colombianer. Däremot toppar tjeckerna listan, de surfar närmare fyra gånger mer än svenskarna.

Den sexuella exponeringen på nätet har ökat markant bland de unga de senaste åren. Under sex månader har umeforskarna Eva Ikonomidis Svedmark och Annakarin Nyberg följt mer än 200 bloggar och därutöver intervjuat ett femtontal ungdomar i åldern 13 – 25 år för att kunna ge en bild av ungas syn på sexuell exponering på nätet. Studien har publicerats som en del av Ungdomsstyrelsens rapport ”Se mig – Unga om sex och internet”.

Men även om det finns riskzoner och riskbeteenden menar Eva Ikonomidis Svedmark och Annakarin Nyberg att det inte finns någon anledning till oro. Studien visar nämligen att ungdomar har väl utvecklade strategier för hur de ska hantera oönskade kontakter och sexuella inviter på nätet. Vilket känns tryggt att veta då sexsurfandet ökar både bland unga och äldre.

Twitterkonferens på webben

I dag följer jag med Disruptive Media konferens The Really Realtime Conference i Stockholm om microbloggen twitters möjligheter för journalister, politiker, företagare och marknadsförare med flera. Många namnkunniga webprofiler från Sverige och utlandet deltar i konferensen och delar med sig

Det blir allt vanligare att följa med i konferenser över nätet i realtid och gratis när du själv inte kan närvara. Frågor kan ställas direkt till konferenstalarna över nätet via liveflödet eller på twitter via hashtaggen #realconf.

Konferensdeltagarna ser twitterflödet spelas upp för dem på en vägg intill, i en såkallad backchannel. Pigga moderatorer brukar följa med i flödet och ställa frågorna så att alla i publiken också kan uppfatta dem.

Även om det finns en begränsning att sitta med i publiken fysiskt, så gör det inte det över nätet. I våras när Disruptive Media anordnade en liknande konferens satt över 22 000 människor uppkopplade till deras livesändning världen över och alla hade möjlighet att interagera med varandra. Det är en otroligt häftig upplevelse.

I dag arrangerar även Humlab på Umeå universitet ett seminarium om Citizen journalism in a digital age. Kl. 13.15 med professor Stuart Allan, UK. Om du inte har möjlighet att närvara så kan du följa direktsändningen över nätet här: http://live.humlab.umu.se/

Följ mig gärna på twitter.

Yrkesetik i gamla och nya medier

I helgen var det journalistdag om yrkesetik på Umeå Folkets hus. Bloggdrottningen Sofia Mirjamsdotter, alias Mymlan, var bland annat inbjuden för att debattera under ämnet Bloggfeber, nätjournalistik och yrkesetik.
I panelen satt även journalisten Jenny Eklund, Rino Rotevatn, ordförande i journalistförbundets yrkesetiska nämnd samt Eva-Britt Lennerlöv, chef på Västerbottensnytt.

Det var hyfsat många journalister på plats, både gamla rävar, ungtuppar och ja, vad kallas alla nybakade unga kvinnliga journalister? Presspumor? Näää, knappast. Men det var lite kul att se skillnaden på outfit utifrån om de var anställda på TV4 eller SVT. TV4 känns lite mer modemedvetna, de är också generellt yngre än SVT reportrarna. Ok, det var ett sidospår.

Det var i alla fall tydligt att bloggosfären och nätjournalistik är något som lockar många. De flesta journalister är lite skraja för att blogga privat. En ung journalist berättade att hon inte vågar skriva i sin blogg att hon hade fått jobb på Sveriges Radio, att hon är rädd för att det ska påverka hennes jobbställning negativt.

- Jag känner många reportrar på SR som inte får blogga för sin arbetsgivare privat, de bloggar därför helt anonymt, säger Sofia Mirjamsdotter. Hon började själv blogga anonymt under namnet Mymlan eftersom hon på den tiden jobbade som journalist på Sundsvalls Tidning. Det var när hennes bloggande dotter länkade till hennes blogg som det kom ut vem hon var.



Rino Rotevatn, hävdar att en arbetsgivare inte generellt har rätt att säga att en anställd journalist inte får blogga på sin fritid.
- Det handlar om yttrandefrihet, alla har all rätt i världen att blogga.

Alla debattörer var rörande ense om att de måste vara där publiken finns, bara i Umeå lär det finnas över 51 000 facebook-konton och vk.se har över 100 000 besökare varje dag. Ingvar Näslund, publisher på VK, tycker att alla nyhetsjournalister i Umeå borde blogga för att vara där läsarna är och ställa frågor.



Men hur ska man få tid till att blogga också på sin arbetstid? undrade många reportrar. Det kunde ingen av de närvarande cheferna ge något enhälligt svar på.
Eva-Britt Lennerlöv berättade att Västerbottensnytt inom kort kommer att dra igång ett projekt för hur bloggandet ska kunna användas strategiskt i det journalistiska arbetet.

- Vi måste även vara aktiva på Facebook, annars så kommer vi att bli helt isolerade. Men hur det ska gå till vet vi inte än, säger hon.

Ett mycket framgångsrikt journalistiskt bloggexempel är Fattigbloggen på Aftonbladet som Jessica Ritzén skrev. Under en månad testade hon att leva på socialbidrag och bloggade om det samtidigt. Bloggen blev oerhört populär och hade över 100 000 besök per vecka. I dag har hon slutat på Aftonbladet och skriver en bok om Fattigsverige inför Fattigåret 2010.

Jag har träffat Jessica vid ett flertal tillfällen och hon berättade hur förvånad hon blev över att Fattigbloggen fick ett sådant genomslag. Hon hade aldrig förstått vilken kraft det fanns i bloggosfären och att hon skulle få så många uppslag till reportage genom bloggen. I dag är hon helt övertygad om att nätjournalistik är framtiden och något hon vill satsa mer på.

Sofia Mirjamsdotter tycker att det är viktigt att journalister befinner sig där läsarna är och tillåta kommenterar på artiklar.
- Det är viktigt att fånga upp de kommenterar som finns där ute och ta dem på allvar. För att vi ska återvinna vår trovärdighet som journalister så måste vi vara öppna med våra arbetsmetoder och tala om varför vi gör vissa saker.

Det är helt klart att journalistiken går igenom ett paradigmskifte i dag. Att kunna publicera sig är inte bara journalister förunnat utan alla medborgare kan i dag starta en blogg och göra sin röst hörd.

- Det är lätt att hitta människor på nätet i dag. Men det gäller att vara aktiv och hitta de som inte själva har valt att bli sedda. Vi måste vässa journalistiken för att skilja ut oss i mängden, för att synas bättre i ett allt större mediebrus, säger Rino Rotevatn.

Journalisten Jenny Eklund sammanfattar:

- Vi lever i ett annat medielandskap i dag. Var någonstans får publiken vara med och tycka annars? Att de får vara medskapande ökar även vår trovärdighet.