Årets notis

En notis är en notis, om än i ett sprucket krus...njae, så var det nog inte riktigt dikten löd. Men notiser är något som alla journalister skriver både med och utan hjärta. De är alldeles för underskattade så därför har kulturskribenten Andreas Ekström på Sydsvenskan utlyst tävlingen Årets notis, inspirerad av en insändare i tidningen Journalisten.

I går beslöt han raskt i ett twitterinlägg att dra igång tävlingen som nu har statuter, jury och webbsida med tävlingsregler. Frejdigt tilltag måste jag utropa.Tusentals bättre och sämre notiser har man ju bidraget med genom åren.

Ett par notiser, (fast som blev artiklar) som jag tänker bidra med och som nyligen rörde mig till både tårar och skratt, fanns i min lokaltidning Västerbottens Kuriren i samband med det häftiga rånet mot värdetransportföretaget Loomis i slutet av maj. De handlar om polishunden Kita som föll offer för rånarnas kulor. Läs Camilla målade Kita till familjen och Kitas husse rörd till tårar

Det går att följa tävlingen också på twitter via hashtaggen #aretsnotis.

Älskade dumburk bloggar också om en bukett notiser av rang.

Finns Gud?

"Du är religiös. Samtidigt tyder dina svar på att du har ett öppet sinne."
Det blev mitt svar när jag gjorde Humanisternas test Hur religös är du?
Jag är inte förvånad över resultatet. Däremot är det kittlande att följa Ateistdebatten som författarinnan Lena Andersson- Ateismen provocerar- lanserade på DN:s ledarsida idag.

Jag känner inte igen mig i att ateister skulle vara förföljda och att kristna skulle ha någon slags räkmacka in i vårt sekulariserade samhälle. Endast tre procent är aktiva i Svenska kyrkan i dag. Det är ett oerhört lågt deltagande och är något som de måste ta tag i för att få behålla skattemedlen. De behöver inte förändra sitt 2000-åriga budskap men kanske formerna hur de ska nå sina medlemmar. Lite mer religiös mystik kanske? För mig handlar tro nämligen mycket om hjärtats teologi. Den påtagliga känslan av att vara buren, något som ateister troligen inte vet vad det innebär.

Jag hörde att Humanisterna i Norge försökte få tillstånd att det skulle finnas högtalare som basunerade ut: "Gud finns inte!"
Ett kreativt tilltag som dock inte genomfördes. Men det hade varit skojigt för det hade säkert väckt den religiösa debatten. Det är ju det som är intressant att få brottas i trosfrågor. Religion är till ju för att ifrågasättas, liksom ateismen.

Om man är ateist så upplever jag att man ändå anser att det finns en Gud, en motpol att förneka helt enkelt. Jag respekterar ateister eftersom de också är människor precis som jag. Ge människor möjlighet att skänka bidrag till Humanisterna på skattsedeln liksom till kyrkan.

Ledindissning

Det är förfärligt men faktiskt nödvändigt att hänga på dissningen av Tomas Ledins nya skiva 500 dagar om året. Att det finns de som vill jämföra honom med Bruce är ännu förfärligare.
Rösta i Ulrika Goods eminenta tävling SM i Ledindiss,alltså vilken recension som dissar Ledins skiva bäst.

Umeå - Norrlands huvudstad

Tidningen Fokus har publicerat sin årliga rankning av Sveriges bästa och sämsta kommuner.
Inte oväntat kommer storstadskommunen Danderyd i topp av 290 kommuner, sämst är Munkfors, skriver SVD.

Umeå kommer på 18:e plats efter Åre. Det är ju inte så illa. Umeå går om ärkefienden Sundsvall med råge, som vill tävla om titeln Norrlands huvudstad. De ligger på *host* 197:e plats.

Jag gör en kvalificerad gissning om att det är Umeå universitet som drar upp poängen för kommunen. I fjol gjorde universitetet en enkät med över 200 journalister och de gav Umeå universitets varumärke högsta betyg. Det känns värdefullt att även vi i norra Sverige hävdar oss väl i konkurrens med anrika lärosäten som Lund och Uppsala.

Förutom Åre på plats 15 och Umeå på 18:e så är det först på plats 30 som nästa Norrlandskommun dyker upp: Dorotea.

De tio högst rankade kommunerna är:
1 Danderyd
2 Vellinge
3 Täby
4 Lidingö
5 Lomma
6 Vallentuna
7 Staffanstorp
8 Lund
9 Sollentuna
10 Stockholm

The Boss för femte gången

Stockholm är inte min favvoplats när det gäller att se Bruce live. Det var kallt i fredags, då snackar jag inte bara om vädret utan om hela atmosfären. Tacka vet jag Ullevi och Göteborg. Ledsen Stockholm men ni har svårt att matcha Sveriges framsida.

Bruce får nämligen aldrig vara stor i Stockholm, det är tydligen "skämmigt" att gilla karln för att han är så hyllad, så älskad och en fantastisk kulturbärare. En bekant, som förvisso inte bor i Stockholm, jämförde honom med Tomas Ledin. Hemska tanke.
Ok, visst behöver karln kritik och jag håller med PO Tidholm på DN när det gäller konserten i fredags när han skrev att han saknade berättaren Bruce. Han skymtade till lite ibland under kvällen och möjligen är det så att den här turnén saknar ett verkligt mål och syfte. Kan det vara så att han är rädd att mista Clarence och därför turnerar i ett rasande tempo? Han räknar inte med att göra några turnéer på ett tag så jag är ändå glad att jag gick.

Efter att ha köat i fyra timmar innan, fick vi hyfsat bra plats innanför första kravall. Att köa för bra plats, kräver tålamod och planering, godis och lite dryck, betoning på lite. Absolut ingen alkohol, det gäller att hålla sig från toa så länge som möjligt och gå in i ett slags vegetativt tillstånd fram till konsertsstart. Det gällde inte sällskapet bredvid oss. Isabelle, med amerikanska flaggan virad runt pannan, galade i timmar stroferna: " I have a soul and I´m not sober". Det påståeendet kunde ingen ta ifrån henne.
Först vid halvettiden ramlade vi in lyckliga på Tennstopet vid Odenplan och hällde i oss ett par stärkande öl och lite jordnötter.

Mina förväntningar inför fredagens konsert var inte skyhöga.( Han spelade ju som sagt i Stockholm.) Jag till och med tänkte att det här lär bli min sista Brucekonsert. Men jag är fortfarande förtjust. Det lär bli fler. För när han är som bäst då kan han verkligen leverera så att känns ända in i hjärtegropen.
Kvällens favoriter var 10 th Avenue Freeze Out och The Promised Land. Den senare lyckades jag fånga några sekunder av med mobilen, usel kvalitet, men ändå, känslan finns där...som alltid.