Abisko i mitt hjärta!

Lapporten - klockan ett på natten.

Nu ska jag avrunda min resa till Abisko med lite skrönor av Putte Eby som tillsammans med sin fru Nicki driver Abisko Turiststation sedan 2003 för Svenska Turistföreningen. De är ett mycket sympatiskt par som kom till Abisko för att rycka upp verksamheten och det har de verkligen lyckats med. Förr hade Abisko bara öppet cirka fyra månader per år, två månader på våren och två månader på sommar och höst. Numera har de bara helstängt i november.

Ända sedan starten 1906 har anläggningen gått som bäst sommartid, men lite knepigare har det varit övrig tid. Men genom att de själva flyttade in på anläggningen så har byggt upp ett tydligt värdskap, både på gott och ont. Nu har de beslutat sig för att söka sig vidare och kommer att helt att lämna Abisko i höst. De vet inte ännu var de ska hamna. Läs mer här.

Eller det blir väl som Putte säger: " Vi har ju skolplikt i Sverige, så det blir väl någonstans där barnen kan gå i skola".

Torneträsk ligger nedanför stationen och är Sveriges sjunde största sjö, sju mil lång och den näst djupaste 168 meter, endast Hornavan är djupare.
Putte berättar att varje sommar så är det en båtägare som med ekolod försöker hitta ställen i sjön som är ännu djupare, målet är att hitta en spricka som är över 200 meter.

- Inte nog med att vi har lägst nederbörd i Sverige, vi vill också ha den djupaste sjön. Vi vill ha allt i Abisko!, säger han och skrattar hjärtligt.

Tro det eller ej, men Abisko har något som heter regnskugga, det innebär att det bara faller ned 300 mm nedbörd i området, snön sveps istället in från Björkliden. Detta innebär att Abisko har väldigt lite moln och ofta fint väder, det är lär vara mycket solsäkert och norrskenstätt.

Just norrskensaftnar på fjälltoppen Nuolja har blivit Abiskos storsäljare på senare år. Japaner vallfärdar dit för norrskenets skull och åker upp med linbanan till Nouljas topp till Aurora Sky Station i mörkret. Här finns det inget ljus som stör, bara stjärnklara nätter och norrsken.
- Vi har Sveriges enda linbana som har tvåskift, eftersom vi även behöver personal som kan lyfta upp norrskensgästerna på kvällen.

Där på toppen blir japanerna så till sig och drar sig inte för lite norrskensälskog, eftersom de tror att ett barn som kommit till i norrskenets skugga lär få extra begåvning, skönhet, intelligens, framgång och krafter( skriver Anna Svensson på sin blogg)Det låter ju som en beskrivning av oss alla norrlänningar som är avlade med norrsken i blodet.


Sista natten så blev vi brutalt väckta av brandlarmet, men det var inget allvarligt. En ur personalen hade blivit sugen på pizza och värmt den lite för väl i ugnen. Lätt sömndruckna lommade vi alla gäster snällt i säng igen efter det ofrivilliga pyjamaspartyt. Klockan var då ett på natten, det var så ljust att jag kunde fånga Lapporten med min kamera. Om två veckor kommer midnattssolen och tar över som turistmagnet efter norrskenet.

Abisko i mitt hjärta!

Den unika orkidén Lapfelan som fördyrade vägbygget med 25o miljoner kronor. Den växer bara i Norge och nedanför Abisko Turiststation.

Putte Eby, platschef Abisko Turiststation.

Noulja 1

Noulja 2

Anrika STF firar 125 år i år.

Myshörna med utsikt mot Torneträsk och Norge.

Mitt ressällskap- Maria och Helene från STF:s vandrarhem i Umeå.

Erfarna turåkare i Abisko.

Anita Boström, shef STF Norra Norrland beundrar utsikten längs Sveriges vackraste järnvägssträcka - Kiruna-Narvik.

Utsikt från tågfönstret.

Fjällvinden av samepoeten Paulus Utsi.

Rundvandring på Abisko Turiststation med Putte Eby.

Abisko Turiststation

Anna Svensson designar ny folkdräkt för Lappland och
Anna Heimersson, kretsansvarig för STF.

Vildfångad lax från Botteviken och ett glas vitt. Nicki Eby serverar
Maria och Helene från Umeå.

Folkdräkt 2.0 i Abisko

Under majmånad genomför STF- Svenska Turistföreningen en kampanj som heter Folkdräkt 2.0 i samband med att de firar 125 års jubileum.
25 formgivare har fått i uppdrag att designa varsin folkdräkt för ett valfritt landskap runt om i Sverige. De reser just nu runt om i landet och lär sig allt om sitt landskaps folkdräkt för att kunna designa en mer uppgraderad version. Den folkdräkt som vinner ska sedan skänkas i bröllopsgåva till kronprinsessan Victoria och Daniel. Jag antar att det är Victoria som ska bära den.
Samtidigt bloggar formgivarna om sina erfarenheter och alla som vill kan rösta på deras inlägg.


I Abisko mötte jag designern Anna Svensson som ska ta fram en ny folkdräkt för Lappland. Hon går på Beckmans designutbildnings andra år i Stockholm. Vi åt en god ekologisk middag tillsammans där hon berättade om att det finns väldigt lite bevarat kring den lappländska folkdräkten. Hon har kommit fram till att kjolen i alla fall hade röda och gula ränder efter ett besök i Kiruna. Men hon ska ju som sagt uppgradera folkdräkten och hitta på något eget. Kanske blir det en helvit med inslag av iskristaller? Hon har ju efter vårt möte även hunnit att besöka Ishotellet i Jukkasjärvi.

Läs hennes blogg och strapatser om när hon höll på att hamna i Norge istället för på Ishotellet. Tack vare rådiga konduktörer fick hon byta tåg mitt ute i fjällvärlden.

För Västerbotten, som är mitt hemlandskap, är det Svetlana Hällsten som ska göra en ny version av Västerbottens dräkten.

Det är bråda dagar för formgivarna som ska vara klara med sina folkdräkter till 25 maj. De ska nämligen även hinna sy upp dem själva och visas på en modevisning där en vinnare sedan ska koras 27 maj av en jury. Spännande.
Läs mer om kampanjen Folkdräkt 2.0.

Vill du leda en av Sveriges häftigaste fjällstationer?

Nicki och Putte som driver Abisko fjällstation ska sluta. Så här skriver de på sin hemsida.

"Så har det gått nästan 8 år sedan vi flyttade upp till Abisko. Jag kom redan i mitten på januari, ensam med David 1,5 år och en baby i magen. Det var kallt, mörkt och stort. Efter några veckor kom så Putte upp och då började vi vår resa tillsammans här i Abisko. En helt fantastisk tid som värmer våra hjärtan. Vi har varit med om så mycket, träffat så många trevliga intressanta människor och lärt känna så många nya medarbetare och vänner. Vi har gått från att Abisko var ett sjunkande flaggskepp till en båt som nu flyter utav bara den. Men nu är det dags för oss att lämna Abisko och göra något annat så därför kommer här en annons:

Finnes: en driftig entreprenör och idéspruta med gott glatt humör och en som gör verklighet av alla goda idéer med ett leende. Vi är engagerade, omtänksamma och älskar utmaningar. Vi är mer ledare än chefer. Vi har varit platschefer i sammanlagt 13 år på tre anläggningar som vi har vänt från mycket minus till rätt mycket plus.Putte är lärare och rektor i grunden och jag är biolog. Vi har en lägenhet på Söder i Stockholm, 2 rum och kök.

Sökes: två roliga stimulerande arbeten, gärna inom något helt annat område. Kontor lockar inte men Skåne, Stockholm eller skärgården gör det.
Vi letar efter en större lägenhet i Stockholm, 3-4 rum och kök.

Vi är öppna för allt då vi faktiskt har sagt upp oss utan att ha något nytt arbete eller en bostad som räcker till oss fyra. Vi har tagit storsprånget ut i det fria. Är det någon som vill fånga upp oss?

Ha det så bra var än du befinner dig på vårt vackra jordklot.

Nicki"


Visst blir man lite sugen att söka deras jobb i Abisko?

Abisko nästa!

Nu har jag kommit till Abisko för att föreläsa om nya medier för STF Norra Norrland. Vi tog tåget från Umeå centralstation vid halv sju och anlände till Abisko Turiststation vid tretiden. Hur smidigt som helst.
Det är sagolikt vackert här med fjällmassivet i norr, vidsträckta Torneträsk och Lapporten precis utanför husknuten.

När vi skulle äta middag ikväll dök även de brunbrända killarna David Erixon och Fredrik Vestergård som åker skidor från Grövelsjön i söder till Treriksröset i norr upp. Det kallas för Det vita bandet och är en sträcka på 130 mil. De har hållit på att åka skidor sedan 10 mars och räknar med att vara framme 12 maj i Treriksröset.
En dag i veckan har de vila, imorgon forsätter de vidare.

De bloggar flitigt om sitt äventyr på STF hemsida under Vita bandet de luxe bloggen. Jag undrade lite hur nätuppkopplingen funkade på fjället och för det mesta går det bra att koppla upp sig berättade de. Men ibland har de använt sig av satellittelefon för att skicka korta meddelanden och någon bild till STF så de har fått uppdatera deras blogg. Själva var de lite förvånade över att så många verkar läsa deras blogg och de var nästan lite generade när de insåg att jag är en av deras läsare.

Det är en skön blogg där de på ett chosefritt sätt berättar om sina strapatser både mentala och fysiska. Att vara så nära en enda person är inte alla gånger så lätt men killarna verkade frimodiga. Snart har de nått målet och sedan blir det säsongsjobb på STF:s fjällstationer i Storulvån och Blåhammaren.

Våra informatikstudenter får beröm

Lite extra malliga är vi som jobbar på Instutionen för Informatik på Umeå universitet just nu. Ingvar Näslund, publisher på VK är mäkta imponerad över våra duktiga studenter på Digital Medieproduktion. Han var inbjuden häromdagen för att lyssna på deras tankar kring hur framtidens tidning kan se ut med den nya digitala tekniken. Jag är ju själv en student från utbildningen så därfö känns det extra roligt.

Läs hans blogginlägg "Studenter som lyfter Umeå".