Vårt eviga liv på nätet

"Internet är det vad vi kallar evigt liv?" Den lite kluriga frågan ställdes till mig av en kyrkoherde i bekantskapskretsen på Facebook.

Frågan är inte helt irrelevant. Det som finns på nätet, det stannar på nätet. Denna oformliga organism av oändliga logaritmer som kittar ihop människor från olika olika kulturer över hela världen finns det få som har kontroll över i dag. Möjligen Google, världens största mellanhand av information, har bäst koll på våra förehavanden på nätet. Det som förr endast var rutinmässiga beteenden har plötsligt blivit mätbart. Även det allra innersta är i dag möjligt att mäta.

I höstas lanserade Svenska Kyrkan sin interaktiva bönewebb där människor helt anonymt kan skriva in böner och få dem upplästa i en domkyrka i sitt stift. Min kollega Mikael Hansson har fått i uppdrag att utvärdera bönewebben efter att den har legat uppe i nio månader. Totalt har det kommit in drygt 28 000 böner och över 86 000 besök på webben. Det allra heligaste har helt plötsligt blivit mätbart. Det som förr möjligen nedtecknades i en bönebok eller i en privat dagbok. Det finns nu ute på webben. För evigt. Tanken svindlar. Det är den största internationella samlingen av böner i dag.

Det är framförallt människors vardagsliv som präglar bönerna, oro för nära och kära, sjukdom, alkoholism och ensamhet. Kring större högtider som jul så märks ensamheten i vårt avlånga land tydligt på bönewebben. En okänd person skriver:
" Jag är helt knäckt...alla sviker mig och jag är ensam på julafton. Har ångest och gråter...hjälp mig att komma vidare och finna lycka och harmoni igen."

Nätet har gjort oss allt mer deltagande även med vårt allra innersta och gör våra impulser på nätet till råvara, som Mattias Östmar skriver.
Det handlar om att skapa attention. Alexander Bard och Jan Söderqvist förklarar begreppet i sin bok Det globala imperiet som kom ut redan 2002. Deras vision börjar nu slå igenom på allvar.

Den traditionella västerländska synen betraktar människan som individer, odelbara enheter i kontrast mot omvärlden.
Framtidens nätverksmänniskor betraktar sig i stället som divider, odelbara enheter. I österländskt tänkande är individen bara en del i en större enhet, säger Alexander Bard till Computer Sweden

Individer betraktar sig som världsmedborgare. Utvecklingen påverkar allt från hur samhället organiseras, till individens uppfattning om sig själv. Nya metaforer föds.
Alexander Bard hävdar att samhället alltid är en kopia av den mänskliga kroppen. I det kapitalistiska samhället var det en själ som styrde över en kropp, med en central huvudstad som styrde samhället. Nu övergår samhället i ett nätverk, utan något centrum.
Bönewebben är ett utmärkt exempel på det som Bard beskriver.