Skäms du för ditt digitala liv?

"Jaha, ligger vi ute på nätet nu? Har du riggat en webbkamera över midsommarfesten?" undrade en gammal vän som är hyfsat analog, förutom lite Facebookande. Detta sa hon precis när vi hade samlats till bords för att avnjuta sillen.
Alla skrattade och öste på med lite fler skämt om min nätnärvaro, som jag har förträngt i dagsläget.

Kanske var det i protest som maken därför släpade fram min gamla vevgrammofon från Viborg, Ryssland och alla våra stenkakor med bland annat Delta Rythm Boys som sjunger Flickorna i Småland på svenska. Inte Spotify i min bärbara mac. Nej, en analog bärbar grammofon från 30-talet.

Den digitala kritiken mojnade. Åtminstone tillfälligt. Jag bryr mig egentligen inte så ofta om den. Den poppar nämligen upp mest hela tiden och skulle jag bry mig så skulle jag ju få vara arg jämt. Det går ju inte.

Mitt liv på nätet är nästan sammanflätat med mitt personliga DNA. Nej, skämt och sido, jag vill bara poängtera att mitt digitala liv är lika verkligt som att gå och handla på ICA, besöka puben, gå ut med hunden, umgås med familjen med mera. Det är bara ännu en social sfär bland alla andra.

Men skillnaden mot att gå att handla och att fippla på min iPhone för att följa diskussioner i bubblan på Twitter, Facebook eller bloggar är att det är något som man får driva med. Men om jag däremot skulle gå och handla mat stup i kvarten så skulle ingen kommentera det.

Jag vägrar skämmas över mitt digitala liv. Varför ska jag göra det? Varför är det skämmigt att uppdatera sig på nätet? Varför anses det som ett bortkastat liv?

Jag har varit aktiv på nätet sedan mitten av 90-talet. Många människor har jag träffat via nätet. Och jag har haft många trevliga stunder på nätet i min jakt på ny kunskap.
För att inte tala om alla värdefulla jobbkontakter som nätet har gett mig. Nätet är faktiskt mycket av avkoppling för mig.

Tro det eller ej, men sociala medier gör ju faktiskt att vi träffas mer. I sommar ska jag och många med mig till exempel på SSWC- Sweden Social Web Camp på Tjärö och i höst drar vi igång med Tweetup Västerbotten och dessförinnan var det Social Media Luncher på Norrlandsoperan.

För många är det lika illa att vara digitalt aktiv som att vara aktiv nykterist. Hur många gånger får inte nykterister förklara sitt beteende i Sverige och höra: "Drick ett glas vin, bara för mig!"

Handlar det om man gör sig mer synlig för en större allmänhet? Vad beror kritiken på? Vad har du för erfarenheter?


Relaterade länkar:
DN: Svenskarna mindre ensamma på nätet

Vårt eviga liv på nätet

"Internet är det vad vi kallar evigt liv?" Den lite kluriga frågan ställdes till mig av en kyrkoherde i bekantskapskretsen på Facebook.

Frågan är inte helt irrelevant. Det som finns på nätet, det stannar på nätet. Denna oformliga organism av oändliga logaritmer som kittar ihop människor från olika olika kulturer över hela världen finns det få som har kontroll över i dag. Möjligen Google, världens största mellanhand av information, har bäst koll på våra förehavanden på nätet. Det som förr endast var rutinmässiga beteenden har plötsligt blivit mätbart. Även det allra innersta är i dag möjligt att mäta.

I höstas lanserade Svenska Kyrkan sin interaktiva bönewebb där människor helt anonymt kan skriva in böner och få dem upplästa i en domkyrka i sitt stift. Min kollega Mikael Hansson har fått i uppdrag att utvärdera bönewebben efter att den har legat uppe i nio månader. Totalt har det kommit in drygt 28 000 böner och över 86 000 besök på webben. Det allra heligaste har helt plötsligt blivit mätbart. Det som förr möjligen nedtecknades i en bönebok eller i en privat dagbok. Det finns nu ute på webben. För evigt. Tanken svindlar. Det är den största internationella samlingen av böner i dag.

Det är framförallt människors vardagsliv som präglar bönerna, oro för nära och kära, sjukdom, alkoholism och ensamhet. Kring större högtider som jul så märks ensamheten i vårt avlånga land tydligt på bönewebben. En okänd person skriver:
" Jag är helt knäckt...alla sviker mig och jag är ensam på julafton. Har ångest och gråter...hjälp mig att komma vidare och finna lycka och harmoni igen."

Nätet har gjort oss allt mer deltagande även med vårt allra innersta och gör våra impulser på nätet till råvara, som Mattias Östmar skriver.
Det handlar om att skapa attention. Alexander Bard och Jan Söderqvist förklarar begreppet i sin bok Det globala imperiet som kom ut redan 2002. Deras vision börjar nu slå igenom på allvar.

Den traditionella västerländska synen betraktar människan som individer, odelbara enheter i kontrast mot omvärlden.
Framtidens nätverksmänniskor betraktar sig i stället som divider, odelbara enheter. I österländskt tänkande är individen bara en del i en större enhet, säger Alexander Bard till Computer Sweden

Individer betraktar sig som världsmedborgare. Utvecklingen påverkar allt från hur samhället organiseras, till individens uppfattning om sig själv. Nya metaforer föds.
Alexander Bard hävdar att samhället alltid är en kopia av den mänskliga kroppen. I det kapitalistiska samhället var det en själ som styrde över en kropp, med en central huvudstad som styrde samhället. Nu övergår samhället i ett nätverk, utan något centrum.
Bönewebben är ett utmärkt exempel på det som Bard beskriver.