Beware the knitted glove- Varning för vanten!

Vågade inte applådera

Filmvisningen i Porsökyrkan, Luleå gick bra. Jag blev lite nervös när jag förstod att flera i publiken hade känt min far personligen. Det blir alltid lite speciellt då, men det gick bra. Alla kom i gång och pratade. Publiken och prästen Gertrud undrade lite nervöst om de fick applådera. Javisst, det har ju alla gjort hittills när jag har visat filmen. Undrar varför de var så nervösa för det? Kanske för att ämnet är ganska allvarligt, tänker jag.

Ny webbsida -Pappa kom hem

Hurra! Magnus Öberg på Lix graphics har gjort ett kanonjobb med min nya hemsida för filmen Pappa kom hem.
Nu finns det även en liten trailer ute på webben. Kul, kul.
Det kommer även att läggas in ett litet nyhetsscript så jag kan berätta allt nytt som händer kring filmen. Det känns inspirerande och ett bra grepp för att få ut mer information kring filmen.
Kolla in länken här: www.pappakomhem.nu

Filmvisning 14/2 kl.18 i Porsökyrkan, Luleå

I morgon bär det av till Luleå igen. Kul, jag gillar att åka kustbussen. En resa på fyra timmar från Umeå, där hjärnan hinner resa med, det är helt underbart. Jag läser dagstidningarna, dricker kaffe, surfar på datorn och bara är. Det behöver jag emellanåt, bara vara.
Sedan på kvällen blir det filmvisning i Porsökyrkan. Det ska bli spännande att åka till Norrbotten , där alla pratar som Patrik i Mammas nya kille. Det känns pirrigt!

Uppskattad filmvisning på Backens församlingshem

I dag var jag med på vuxentid på Backens församlingsgård och visade min film Pappa kom hem. Det var fullsatt, en ganska ålderstigen publik, men väldigt vänliga och intresserade. Många kom fram och tackade mig efteråt. Särskilt en kvinna, som min äldste son hade haft som fröken på fritids, hon var själv från Vasa i Finland. Hon är född 1937 och har minnen från kriget. Hennes far var med både under Vinterkriget 1939-1940 och Fortsättningskriget 1941-1944. Han återvände också helskinnad. Men hon blev väldigt tagen av att höra schlagerlåten När ljusen tändas därhemma spelas i filmen, de spelade den ofta till jul i hennes familj. Hon var väldigt tagen efteråt och blev peppad av att söka i sitt eget förflutna.

Hon har kvar brevkorrespondensen mellan hennes föräldrar från kriget. 

En annan dam kom fram och tackade mig för att hon tyckte den var väldigt stark. Ally, som hade bjudit in mig, kramade om mig efteråt och var så glad över att hon hade bjudit in mig för att visa filmen, hon tyckte den var stark och utlämnande. Det kändes fint.