Folkdräkt 2.0 i Abisko

Under majmånad genomför STF- Svenska Turistföreningen en kampanj som heter Folkdräkt 2.0 i samband med att de firar 125 års jubileum.
25 formgivare har fått i uppdrag att designa varsin folkdräkt för ett valfritt landskap runt om i Sverige. De reser just nu runt om i landet och lär sig allt om sitt landskaps folkdräkt för att kunna designa en mer uppgraderad version. Den folkdräkt som vinner ska sedan skänkas i bröllopsgåva till kronprinsessan Victoria och Daniel. Jag antar att det är Victoria som ska bära den.
Samtidigt bloggar formgivarna om sina erfarenheter och alla som vill kan rösta på deras inlägg.


I Abisko mötte jag designern Anna Svensson som ska ta fram en ny folkdräkt för Lappland. Hon går på Beckmans designutbildnings andra år i Stockholm. Vi åt en god ekologisk middag tillsammans där hon berättade om att det finns väldigt lite bevarat kring den lappländska folkdräkten. Hon har kommit fram till att kjolen i alla fall hade röda och gula ränder efter ett besök i Kiruna. Men hon ska ju som sagt uppgradera folkdräkten och hitta på något eget. Kanske blir det en helvit med inslag av iskristaller? Hon har ju efter vårt möte även hunnit att besöka Ishotellet i Jukkasjärvi.

Läs hennes blogg och strapatser om när hon höll på att hamna i Norge istället för på Ishotellet. Tack vare rådiga konduktörer fick hon byta tåg mitt ute i fjällvärlden.

För Västerbotten, som är mitt hemlandskap, är det Svetlana Hällsten som ska göra en ny version av Västerbottens dräkten.

Det är bråda dagar för formgivarna som ska vara klara med sina folkdräkter till 25 maj. De ska nämligen även hinna sy upp dem själva och visas på en modevisning där en vinnare sedan ska koras 27 maj av en jury. Spännande.
Läs mer om kampanjen Folkdräkt 2.0.

Vill du leda en av Sveriges häftigaste fjällstationer?

Nicki och Putte som driver Abisko fjällstation ska sluta. Så här skriver de på sin hemsida.

"Så har det gått nästan 8 år sedan vi flyttade upp till Abisko. Jag kom redan i mitten på januari, ensam med David 1,5 år och en baby i magen. Det var kallt, mörkt och stort. Efter några veckor kom så Putte upp och då började vi vår resa tillsammans här i Abisko. En helt fantastisk tid som värmer våra hjärtan. Vi har varit med om så mycket, träffat så många trevliga intressanta människor och lärt känna så många nya medarbetare och vänner. Vi har gått från att Abisko var ett sjunkande flaggskepp till en båt som nu flyter utav bara den. Men nu är det dags för oss att lämna Abisko och göra något annat så därför kommer här en annons:

Finnes: en driftig entreprenör och idéspruta med gott glatt humör och en som gör verklighet av alla goda idéer med ett leende. Vi är engagerade, omtänksamma och älskar utmaningar. Vi är mer ledare än chefer. Vi har varit platschefer i sammanlagt 13 år på tre anläggningar som vi har vänt från mycket minus till rätt mycket plus.Putte är lärare och rektor i grunden och jag är biolog. Vi har en lägenhet på Söder i Stockholm, 2 rum och kök.

Sökes: två roliga stimulerande arbeten, gärna inom något helt annat område. Kontor lockar inte men Skåne, Stockholm eller skärgården gör det.
Vi letar efter en större lägenhet i Stockholm, 3-4 rum och kök.

Vi är öppna för allt då vi faktiskt har sagt upp oss utan att ha något nytt arbete eller en bostad som räcker till oss fyra. Vi har tagit storsprånget ut i det fria. Är det någon som vill fånga upp oss?

Ha det så bra var än du befinner dig på vårt vackra jordklot.

Nicki"


Visst blir man lite sugen att söka deras jobb i Abisko?

Abisko nästa!

Nu har jag kommit till Abisko för att föreläsa om nya medier för STF Norra Norrland. Vi tog tåget från Umeå centralstation vid halv sju och anlände till Abisko Turiststation vid tretiden. Hur smidigt som helst.
Det är sagolikt vackert här med fjällmassivet i norr, vidsträckta Torneträsk och Lapporten precis utanför husknuten.

När vi skulle äta middag ikväll dök även de brunbrända killarna David Erixon och Fredrik Vestergård som åker skidor från Grövelsjön i söder till Treriksröset i norr upp. Det kallas för Det vita bandet och är en sträcka på 130 mil. De har hållit på att åka skidor sedan 10 mars och räknar med att vara framme 12 maj i Treriksröset.
En dag i veckan har de vila, imorgon forsätter de vidare.

De bloggar flitigt om sitt äventyr på STF hemsida under Vita bandet de luxe bloggen. Jag undrade lite hur nätuppkopplingen funkade på fjället och för det mesta går det bra att koppla upp sig berättade de. Men ibland har de använt sig av satellittelefon för att skicka korta meddelanden och någon bild till STF så de har fått uppdatera deras blogg. Själva var de lite förvånade över att så många verkar läsa deras blogg och de var nästan lite generade när de insåg att jag är en av deras läsare.

Det är en skön blogg där de på ett chosefritt sätt berättar om sina strapatser både mentala och fysiska. Att vara så nära en enda person är inte alla gånger så lätt men killarna verkade frimodiga. Snart har de nått målet och sedan blir det säsongsjobb på STF:s fjällstationer i Storulvån och Blåhammaren.

Våra informatikstudenter får beröm

Lite extra malliga är vi som jobbar på Instutionen för Informatik på Umeå universitet just nu. Ingvar Näslund, publisher på VK är mäkta imponerad över våra duktiga studenter på Digital Medieproduktion. Han var inbjuden häromdagen för att lyssna på deras tankar kring hur framtidens tidning kan se ut med den nya digitala tekniken. Jag är ju själv en student från utbildningen så därfö känns det extra roligt.

Läs hans blogginlägg "Studenter som lyfter Umeå".

Vecka 17 - Edsåsdalen, STF och Valborg

Oj, nu har jag varit lite slö på att blogga. Men det har varit en händelserik vecka. Åkte propellerplan med Nextjet till Östersund från Umeå till Edsåsdalen som ligger ett par mil innanför Åre för att föreläsa för STF Mittsverige om sociala medier. Det blev ett par härliga dagar på plats.

I Edsåsdalen har STF en jättefin anläggning, det gamla anrika hotell Köjagården och ett vandrarhem som för tankarna till pistvakt och hojt. Fast på ett bra sätt.

Här är några Hipstmaticbilder från Edsåsdalen.

Ditfärd.

Lobbyn på hotell Köjagården, Edsåsdalen, Jämtland.
Pappa pistvakt? Nej, herr Edsås som startade Köja hotell på 40-talet.

Den klara fjällbäcken.

Lilla tussilagon.

Hemfärd.

Sedan var det ju Valborg. Det blev en lugn tillställning, jag ville ju inte på något sätt äventyra min mobil som jag gjorde ifjol.
Kolla in vad som hände när vi sjösatte båten förra valborg. Notera ljudet. Det är mobilen som låter under vattnet.



Mobilen har jag fortfarande kvar och den funkar om än lite rappligt, men det är först på den senaste tiden som den har visat sådana tendenser.